Den 30 Juni 2013
Idag är det 7 år sedan som en anhörig till mig blev mördad. Det har gått 7 långa år och saknaden är lika stor som den var då. Hur hanterar man när en anhörig blir mördad? Jag minns att jag önskade att hon hade valt att ta sitt liv istället för att någon annan skulle göra valet för henne. Hur kan man som vuxen människa tappa det såpass mycket att man mördar någon? Ser hur en person tar sitt sista andetag för alltid? Det är något jag aldrig kommer förstå.
För 7 år sedan så vändes hela vår värld upp och ner. Inget skulle bli detsamma igen. Jag minns hur jag skulle ta med Antonia på bio. Vi skulle se Happy Feet 2. På vägen in i mataffären för att köpa godis så ser jag tidningsomslag med hennes ansikte på. Tidning efter tidning. Det knöt sig i magen och jag hoppades att Antonia inte såg omslagen. Det blev så offentligt alltihop och på grund av det så trodde jag att det skulle ske en förändring. Men bara två år efter att vår ängel hade blivit mördad så mördas Lisa Holm endast 17 år gammal. Hon hade hela livet framför sig. Jag minns att jag tänkte att jag förstår precis vad hennes familj och anhöriga går igenom. Det var ju jag bara två år tidigare. Två år efter att Lisa hade blivit mördad så blir Tova Moberg mördad av sitt ex endast 19 år gammal. Och i år blev Wilma Andersson mördad av sitt ex, endast 17 år gammal.
Unga kvinnor blir mördade av män
Efter mordet på vår ängel så trodde jag att det skulle ske en förändring i samhället. Det var så många som var engagerade och jag tänkte att nu kommer den där stora förändringen som vi alla har väntat på. Men det är uppenbart att mäns våld mot kvinnor inte kommer upphöra. Det är tragiskt nog inte sista gången som vi kommer få läsa såna här fruktansvärda rubriker. Jag lider med de familjerna som får gå igenom exakt samma sak som mig. Saknaden man har är enorm och det finns fortfarande så många frågor som är obesvarade.