Inlägget är reklam för Vetzoo.se och innehåller annonslänkar
De senaste 48 timmarna har varit all over the place. Sömnen har inte existerat, tårarna har forsat och sen vänds allt upp och ner. Men till det bättre. Igår gjorde jag mitt livs svåraste och värsta beslut. Jag mailade in till vår veterinär och sa att jag ville låta Bonzo somna in ett visst datum ca 2 veckor från nu. Mitt absolut värsta beslut någonsin.
Vi har kämpat så länge. I över 1 år mot denna jävla sjukdomen. En sjukdom där det inte finns något botemedel. Där man som djurägare känner sig fruktansvärt hjälplös. Min sambo har läst på många utländska sidor och det verkar vara samma procedur för alla. Vi kan bocka av steg för steg hur Bonzo har blivit sämre på grund av sin njursvikt. Jag skrev nyligen ett inlägg om att vi har bytt njurfoder och att han älskade den nya maten. Han älskade den i 2 dar och sen sa det stopp.
Njurfoder är anpassat för att hjälpa djur med njursvikt. Maten innehåller mycket mindre protein, ofta omega3 samt andra viktiga ämnen som ska sakta ner sjukdomen. Det finns som sagt inget botemedel. Men problemet med denna maten är att den inte smakar gott för hunden. Jag skulle säga att det är som att vi äter kokt potatis, dag ut och dag in. Utan salt eller andra tillbehör. I 1 år åt han sitt torrfoder utan problem. Men sen några månader tillbaka så ville han inte äta det något mer. Det var då vi började lägga stora summor pengar på olika burkmat (fortfarande anpassat för njursvikt) i hopp om att han skulle tycka om det.
Men de senaste dagarna har jag fått sitta och handmata honom
Jag kan inte i ord förklara hur ont i hjärtat det gör att se honom hellre svälta sig själv än att äta sin mat. Jag kände att vi hade gjort allt. Vi kan inte fortsätta leva med att jag försöker tvinga i honom mat varje dag. Så jag fattade mitt livs värsta beslut och blev sedan uppringd av veterinären. Vår veterinär är på mammaledighet så vi pratade med en ny veterinär. Hon frågade om han inte vill äta överhuvudtaget eller om det bara är just njurfodret som han inte vill ha. Jag förklarade att det är just njurfodret och då sa hon “Köp vanlig mat, blanda ut det om du kan. Men det är bättre att han äter vanlig mat och kanske lever i några månader till än att ni ska ta bort honom inom 2 veckor”. Tårarna började rinna ner för kinderna som de hade gjort hela dagen.
När veterinären ringde satt jag och redigerade bilderna som jag skulle använda i Bonzos minnesvideo
Efter samtalet slängde jag på mig solglasögonen och vi åkte iväg och köpte hundmat. När vi kom hem så blandade jag det med hans gamla njurmat och han åt ALLT! Från att ha tvingat i honom mat så kastade han i sig den. Han gick hela 10 gånger tillbaka till sin matskål och slickade i den, han kunde ju ha missat något jätte litet.
Inatt fick jag ta ut honom klockan 03:00. Han var dålig i magen, vilket är helt normalt när man byter foder. Efter det så kunde jag inte somna om. Jag låg och tänkte att jag för 48 timmar sedan var i exakt samma situation, exakt samma tid men där och då hade bestämt mig för att han skulle somna in. Nu låg jag där och insåg att jag kanske får fira min 30 års dag med Bonzo. Att min älskade lilla pojk som funnits vid min sida sen jag var 14 år gammal ska få leva vidare ett tag till.
På Tisdag ska vi till veterinären för att ta prover och göra upp en plan. Vi har börjat filma Bonzo för att kunna visa upp för veterinären. Han hatar att vara där och visar inte sin bästa sida. Jag upplever att dom har svårt att förstå när vi förklarar hur pigg han faktiskt är för sin ålder. Att ge honom vanlig hundmat kommer förkorta hans liv. Har vi tur så kommer han ligga plus minus noll. Men det viktigaste är att han går upp i vikt och har det bästa sista månaderna som han någonsin kan ha. Det kommer komma en dag då jag måste fatta mitt livs värsta beslut igen. Men då vet jag att jag verkligen har gjort allt jag kan för honom.
