Ännu en kaos vecka är här. Jag har alla hundarna den här veckan och utöver det så har jag något som ska göras varje dag. Igår efter allt jobb så blev det tjejmiddag med Olivia och Anne-Marie på Strandgatan. Det var första gången som jag träffade Anne-Marie på 10 veckor. Tror aldrig att vi har varit ifrån varandra så här länge. I och med mitt mående så har jag inte velat träffa någon.
Tillsammans igen efter 10 veckor
Främst för att jag har inte velat dra in någon i min skit. Naturligtvis så vet mina vänner om vad som händer i mitt liv. Men jag är så trött på mitt liv så de sista jag vill är att prata om det. Jag har inte mått så här dåligt sen jag var självdestruktiv. Nu börjar jag äntligen må lite bättre, men jag vet att det lika fort kan vända igen. Men jag är glad att vi äntligen kunde ses och krama om varandra.
Tyvärr så blir inte detta året bättre. Vi hade ett dödsfall i familjen nu i Söndags så nu blir det att försöka hantera och bearbeta ytterligare en sorg. Jag är så mentalt och känslomässigt trött. Jag minns hur jag på Nyårsafton dansade runt på torget och hade så stora förhoppningar inför detta året. Men nu känner jag mig bara ledsen och besviken över att ingenting blev så som jag hade hoppats. Och sånt är livet men jag har redan gått igenom så mycket i mitt liv. Jag förtjänar att få en paus och få må bra.
Det finns stunder när jag bara vill lägga mig ner och ge upp. Men jag låter mig själv känna så i en stund. Sen är det dags att ställa sig upp och fortsätta kämpa sig fram. Det jobbiga är att precis allt händer samtidigt. Jag får ingen möjlighet att hantera mina känslor kring en sak innan något annat läggs på. Tillslut så stänger jag bara av för det blir helt enkelt för mycket. Men jag vet att detta förhoppningsvis inte kommer vara för evigt. Men det är väldigt jobbigt just nu.
Vilken jävla dag! Ibland undrar jag varför jag inte har en egen tv-show som Bianca Ingrosso. Sover skit vilket jag alltid gör när jag ska ha mens. Någon mer som känner igen detta? Går upp och börjar göra mig i ordning inför gymmet. Magen kraschar totalt. Är dock inte förvånad för igår åt vi Max. Nu när jag äntligen kan tugga samt ska ha mens så låter jag mina cravings ta över. Magen var dock inte lika glad haha.
På gymmet träffade jag mina tanter som varit så oroliga för mig, gullisar! Orkade dock inte köra klart passet. Har haft kraftig yrsel sedan jag varit sjuk (detta kommer sitta i flera veckor) och min mage var inte heller happy så jag var bara där i 20 minuter innan jag gick hem. Bestämde mig också för att ta tag i lägenheten som har förfallit nu när vi har varit sjuka så länge. Så innan jag stack till Jax så körde jag igång två tvättmaskiner. Vår promenad gick super och sen när jag var på väg hem så ser jag att en bil som står parkerad utanför oss har lamporna på.
När man bara vill vara snäll och hjälpa till
Typiskt mig så vill jag vara hjälpsam. Så jag börjar springa in i alla butiker som finns hos oss för att försöka hitta ägaren. Fick tips om att söka på regnumret. Går ner till källaren och lyckas hitta ägaren. Men då vi inte har mottagning i källaren så går jag upp och smsar ägaren. När jag har fått tag på ägaren och ska ner i källaren igen så inser jag att jag har inga nycklar… Börjar ringa på ALLA grannar och ingen är hemma. Börjar få panik då jag skulle vara hos nästa vovve om ca 50 minuter. Men så kommer jag på att jag har numret till vår vaktmästare så jag ringer honom för att be om hjälp. Han var dock inte i Trollhättan så jag fick stå och vänta i 40 minuter. Har väl aldrig varit så glad när jag såg honom. Gav honom en kram. Hann hänga upp tvätten innan jag sprang iväg till Luna.
Väl hemma efter promenaden så värmde jag en kotlett och slängde i mig den. Sedan var det bara att ta tag i städningen. Det tog 2 timmar att städa hela lägenheten. Damma, dammsuga, tvätta golven, tvätta, diska osv. Vet att min man kommer bli så glad när han kommer hem. Han är den pedanta av oss och då jag skadade mitt finger samt varit sjuk så har jag inte städat på 3 veckor. Han har varit den som städat men det innebär mest att han har fixat med diskmaskinen samt tagit ut skräpet. Men nu har jag gjort det så fint här hemma och beställt hem ramen till oss. Får passa på att äta gott medan jag fortfarande kan tugga.
Efter mardrömsveckan så känns denna veckan betydligt enklare. Jag är helt säker på att jag har pmds vilket förklarar allt kring mitt mående. PMDS (premenstruellt dysforiskt syndrom) är en svår form av PMS som drabbar 3–5 % av kvinnor i fertil ålder. Det innebär kraftiga psykiska symtom som djup nedstämdhet, ångest och irritation. Vilka uppstår efter ägglossning och försvinner vid mens. Behandling är SSRI-läkemedel, p-piller, KBT och fysisk aktivitet. Så för min del som inte vill äta en massa tabletter så verkar det inte finnas mycket som jag kan göra åt det. Misstänker också att omständigheterna påverkar mitt mående ännu mer till de sämre.
Men nu känner jag mig som mig själv igen
Gick tillbaka till gymmet i Måndags och det har gått bra. Mitt finger har fortfarande inte läkt helt så vissa övningar är lite svåra i och med att jag inte har fullt grepp. Men jag mår som bäst när jag får träna så jag är glad att det fungerar så pass bra som det gör. Har precis börjat använda fingret nu när jag sitter vid datorn. Tog bort tejpen förut idag men satte på ett plåster då såret ser vidrigt ut. Det läker dock fint men lär ta en vecka till innan det är helt läkt.
Det är så roligt att se att även hundarna njuter av vårvädret
Sommaren är mer utmanande för dom på grund av värmen men jag anpassar alltid promenaderna efter deras dagsform. Har tyvärr varit tvungen att tacka nej till nya hundar i företaget då de bor för långt bort. Jag hatar att jag är begränsad till centrum för annars hade jag haft så många fler hundar. Men samtidigt vill jag erbjuda en trygg tjänst. Har man en hundrastare som flänger runt över hela stan så vet jag av egen erfarenhet att tiderna inte hålls. Det blir jätte stressigt att ta sig från enda änden av stan till den andra och det kommer tyvärr påverka hundarna.
Mina förhoppningar är att jag ska få in två hundar till i företaget
Drömmen hade verkligen varit att ha hundar som behöver ut fem dar i veckan. Det gör en sån enorm skillnad i ekonomin för företaget. Speciellt när jag har återkommande kunder som alltid avbokar. Den svenska arbetsmarknaden är verkligen katastrof just nu så jag är väldigt glad över att jag har jobb. Men drömmen är att kunna ta ut en normal lön varje månad och för att jag ska kunna göra det så behöver jag öka inkomsterna. Förhoppningsvis så blir arbetsmarknaden bättre framöver.
Nu är det också mycket jobb med styrelsen då vi har årstämma i Maj. För er som inte vet vad det är så bjuder man in alla hushåll som bor i föreningen till ett möte där vi går igenom förra årets ekonomi. Där har också medlemmarna möjlighet att ställa frågor till oss i styrelsen.
Mycket jobb i styrelsen nu på våren
Vi kommer ha en intensiv vår framför oss men jag är säker på att allt kommer gå super. Vi är en grupp med väldigt blandade åldrar, kön och personligheter. Men vi är ett bra team och har väldigt roligt tillsammans vilket är de viktigaste. Är väldigt glad över att jag tog steget och gick med i styrelsen. Det var långt ifrån en självklarhet för mig då jag är så feg när det kommer till att prova nya saker. Men jag lär mig mycket och sen tycker jag att vi har så trevligt tillsammans.
Det finns inget enkelt sätt att säga detta. Men vår älskade lilla Kira fick somna in idag i min famn. Det gör så ont men samtidigt så vet vi att det var de bästa beslutet för henne. Detta är verkligen den värsta delen med att ha djur. Det tog mig två år att komma över sorgen efter Bonzo. Även om Kira inte var min hund utan mammas så var hon en stor del av vårt liv i många år.
Mamma adopterade Kira från Ryssland. Där hade hon levt på gatan samt hos en äldre dam tills organisationen tog hand om henne. När hon kom till Sverige så var hon osäker och rädd. Väldigt rädd för män. Men vår lilla Kira skulle blomma ut till den gladaste lilla tjejen som världen någonsin skådat. Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en hund som varit så glad som Kira. Trots allt hemskt hon förmodligen har fått vara med om i början av sitt liv. Hon har spridit sån enorm glädje.
Kira har fått leva sitt bästa liv här i Sverige. Hon har varit så älskad av så många och på slutet hade hon så många hundkompisar som hon älskade att busa med. Hon kommer lämna ett enormt tomrum efter sig och vi kommer aldrig träffa på en hund som är gladare än vår lilla Kira. Nu kommer hon få springa tillsammans med Bonzo igen.
Fuck my life… Jag är så jävla trött på mitt liv just nu att jag finner knappt ord. Igår när jag skulle laga mat för att förbereda inför idag så slinter jag med kökskniven och skär mig i fingret. Först tror jag att det är ett litet jack men sen när jag ser allt blod så inser jag att det gick helt åt helvete. Jag får total panik så jag ringer mamma.
Då jag hade självskadebeteende i över 7 års tid så klarar jag inte av att se mitt eget blod. Jag får brutal ångest då jag får flashbacks från när jag skar sönder mina armar. Samt så märker jag att min yrsel blir brutal. Så jag ringer mamma för att försöka hålla mig vaken och inte svimma. Svimmar jag så är risken stor att jag får ett anfall och måste åka in till akuten. I allt kaos så har jag tagit vår kökshandduk och lindat runt fingret för att stoppa blodet men det börjar blöda igenom handduken.
Det slutar inte blöda
Efter att ha pratat med mamma och blivit övertalad så tar jag mig till vårdcentralen. Jag gråter helt hysteriskt. Som ni vet är det extremt mycket i mitt liv just nu och detta var verkligen det sista som jag behövde. Alla känslorna börjar svämma över och det enda jag vill är att dö för att slippa känna så himla mycket. Som tur är så får jag hjälp rätt fort. När hon ser såret så säger hon ”Hmm” och då får jag ännu mer panik för då tror jag att fingret är helt av för jag känner ingen som helst smärta. Förmodligen för att adrenalinet är maxat. Hon svarar att fingret sitter kvar men att det var tur att jag kom in för det är väldigt djupt.
Fick sy 21 stygn
Hon säger att hon ska hämta en läkare för de kommer behöva sy. Ni kan ju bara föreställa er min panik. Lokalbedövning är något av den värsta smärtan som jag har upplevt. Jag blev hundbiten i ansiktet när jag var 8 år gammal och fick sy 21 stygn. Att få lokalbedövning rätt ner i såren var ren jävla tortyr. Var inne för ett år sedan och tog bort en leverfläck. Fick lokalbedövning och det gjorde så ont att jag nästan svimmade. Så jag sa till henne att då får se sy mig utan bedövning.
Jag blir triggad
Men när läkaren kommer in så säger han att vi kan lösa detta genom att limma och tejpa. Var så himla glad att jag slapp bedövningen och sy. Är också så tacksam över att jag alltid får så jäkla fint bemötande av vården. De möter säkert alla olika typer av patienter men jag misstänker att jag tillhör den jobbiga kategorin. Men med allt trauma som jag har gått igenom så är det inte heller konstigt att jag blir triggad.
Kan inte sjukanmäla mig
Fingret har varit pulserande men det känns bra. Har öppnat upp bandaget lite bara för att kunna se mer. Sköterskan sa att jag kan ta av bandaget idag men jag klarar inte av att se såret så jag kommer låta de sitta på veckan ut. Det svåra är att undvika vatten, speciellt när jag måste ut med hundarna och vädret är skit. Hade jag varit anställd så hade jag sjukanmält mig. Men den lyxen har man inte som företagare. Men det gick bra idag. Jag tog plastfolie runt och tejpade och försökte ha handen i fickan så mycket som möjligt.
Idag skulle jag opereras…
Som att inte detta vore nog så skulle jag opereras idag. Alla mina visdomständer skulle bort. Men tror ni inte att de hade fuckat upp allt? Jag blir så jävla trött… När jag kommer till sjukhuset så berättar jag att de måste även ta den tanden som är lös för mig. De visste ingenting om detta och jag sa att när jag hade videosamtalet med min tandläkare (inför allt med tandställningen, borttagning av visdomständerna samt operationen) så sa jag att den tanden måste bort. Men då de inte hade någon som helst remiss för detta så slutade det med att de endast tog en visdomstand…
Det kändes ingenting
Det som jag var mest rädd för var bedövningen. Men det kändes ingenting! Jag frågade till och med tandläkaren som satte bedövningen om hon satte den rätt för det kändes verkligen ingenting. Jag trodde att det skulle kännas som när de tar bort tandsten men tusen gånger värre. Men det var verkligen easy peasy. Sen drog hon ut tanden och den satt rätt hårt men i och med att jag var bedövad så gjorde de inte ont alls. Nu när jag skriver allt detta så är jag fortfarande bedövad. Men allt gick så bra att de inte ens sydde igen såret.
Det saknades en remiss…
Jag är glad att det var så snabbt och enkelt att ta ut visdomstanden. Men samtidigt så är jag så irriterad över att vi endast tog ut en tand och inte alla fem som jag trodde var planerade. Nu blir hela den här tandprocessen ännu längre… Nu i April så kommer jag börja sätta in min tandställning och det kommer ta 5-6 veckor. Sen när vi är klara med det då ska jag tillbaka och dra de fyra tänderna som vi inte drog ut idag. Det är en sån jäkla långdragen process. Sen när allt detta är klart så kommer jag behöva gå till tandläkaren var åttonde vecka för att korrigera min tandställning.
Det har bara gått tre månader av 2026
Det har bara gått tre månader av 2026 och detta året är utan tvekan ett av de mest utmanande som jag någonsin upplevt. Jag har inte mått så här dåligt sen jag var mitt i min mest självdestruktiva period. Hade jag inte varit så rädd för att få blodförgiftning så hade jag säkert börjat skada mig själv igen bara för att försöka överleva och ta mig igenom detta året. Som tur är så är jag bättre på att hantera mitt inre kaos nu än vad jag var då.
Nu kommer jag ta det väldigt lugnt resten av veckan. Tyvärr så har inte det värsta hänt än så jag försöker förbereda mig så gott jag kan inför det. Men jag vet att jag kommer vara helt förstörd och må ännu sämre än vad jag redan gör. 2026 kommer verkligen ta priset som ett av de värsta åren i mitt liv.
