Jag har läst ut min första Harry Potter bok. Det tog mig 1 år (läst flera böcker i mellan) men nu har jag läst ut Harry Potter och de vises sten som den heter på svenska. När jag köpte mina Harry Potter böcker så ville jag ha dom på engelska då flera vänner sagt att böckerna är absolut bäst på engelska.
Även om jag har sett filmerna miljoner gånger om så är det väldigt spännande att läsa böckerna. Det finns så mycket som filmerna aldrig tog med. Något som jag är väldigt nyfiken på är varför alla älskar Snape. Det har aldrig, enligt mig kommit fram i filmerna. Sen är det spännande att få veta hur relationerna utvecklas och få de små detaljerna som man aldrig får veta om man inte läser böckerna.
Jag anser att man måste läsa böckerna innan man dör. Det känns helt otroligt att jag faktiskt har fått växa upp under hela Harry Potter hysterin. Tyvärr så upplever jag inte att man som barn förstod hur stort detta var. Jag vet att flera i min klass läste böckerna men jag tror ingen av dom sov utanför bokhandlaren för att få tag i den senaste boken. Det är svårt att ge en recension på boken då jag har sett filmen så många gånger. Jag vet hur allt slutar men rekommenderar jag den? Absolut! Nu längtar jag efter att få börja läsa den andra boken Harry Potter And The Chamber Of Secrets.
Är du ett Harry Potter fan så kommer du älska Beyond the wand! Den var helt magisk att få läsa.
Beyond the wand handlar om hela Toms uppväxt. Hur livet är när man har tre äldre bröder, hur han blev skådis, hans känslor kring att gå på auditions för Harry Potter, när han utvecklade ett alkoholmissbruk efter Harry Potter. När jag läste boken så var det som att jag och Tom satt i samma rum och han berättade sin historia för mig. Boken är så otroligt levande och det är svårt att lägga den ifrån sig.
Jag har aldrig reflekterat över hur lite vi ser Tom eller Draco Malfoy som hans karaktär heter i filmerna. Det han berättar i sin bok är att till skillnad från Rupert, Emma och Daniel så kunde han växa upp och ha ett rätt normalt liv som han uttrycker det. Han kunde vara ifrån filminspelningen i flera veckor och under den tiden gå i en vanlig skola, hänga med sina vänner och fiska på nätterna. Jag har aldrig tänkt på att de personerna som kanske inte syns så mycket i filmerna faktiskt inte är på plats under hela filminspelningen.
Han skriver så otroligt fint om Emma, Rupert, Daniel och så många andra av de skådisarna som han hade nöjet att arbeta med i 10 års tid. Inspelningarna måste ha varit magiska för även om flera av skådisarna haft problem med alkohol, kändisskapet eller annat så är de fortfarande goda vänner. De pratar alla så himla fint om varandra. I en av hans första filmer som han pratar en hel del om i boken så säger han:
”An audience can go back and watch a film any number of times they want. It’s always there for them. For the cast and crew, the relationship with a film is more complex. The magic is in the making and that process is a discreet unit of time in the past. You can reflect on that unit of time, you can be proud of it, but you can’t revisit it”
Jag hade aldrig klarat av att arbeta som skådis. Tänk att i flera månader bygga upp en relation men sen när filmen är klar så kommer ni förmodligen aldrig att se varandra igen. Jag blev så himla ledsen när jag läste hur hans sista scene i Harry Potter var. Inte för själva scenen i sig utan för att han var mer eller mindre ensam. Varken Rupert, Emma eller Daniel var där. Inte heller Jamie Waylett som spelade Vincent Crabbe eller Joshua Herdman som spelade Gregory Goyle.
I slutet av boken så berättar han om sitt alkoholmissbruk som jag inte ens visste att han hade haft. Jag visste att Daniel hade haft problem men att Tom också hade haft det. Dock berättar han i boken att psykisk ohälsa är något som finns i familjen. Två av hans bröder har legat inne på psyket. Jag tycker det är otroligt modigt av honom att vara så öppen om detta. Boken är helt magisk och ett måste att läsa anser jag. Texten är stor och enkel att läsa vilket uppskattats då det står på Engelska. Detta kan vara en av de bästa böckerna som jag har läst.
Harry is the product of a family who love him so much, they are prepared to die for him. Draco is the product of a family who bully and abuse him. But when they have the freedom to make their own choices, they reach a similar destination.
Jag har aldrig läst en så här tjock bok på så kort tid i hela mitt liv. Jag fick endast låna Den andre av Prins Harry i två veckor och den är på nästan 500 sidor. Men vilken självbiografi! Harry går verkligen igenom hela sitt liv och de svårigheterna som han har fått möta. Han berättar väldigt personligt om hur hans mammas död (Prinsessan Diana) påverkade honom. Hur han i många år trodde att hon gått under jorden och levde i total förnekelse om att hon var död.
Den andre av Prins Harry
Han berättar även mycket personligt om sin relation till sin pappa Kung Charles. Min uppfattning av Kung Charles har aldrig varit positiv men av det som Harry berättar i boken så verkar hans pappa vara en väldigt snäll och omtänksam pappa (fram tills att Meg kommer in i bilden). Så som Harry beskriver sig i boken är nog så många har uppfattat honom. Rebellen, de svarta fåret. Under sina unga år så avlöste skandalerna varandra där han var utklädd till en nazist på Halloween eller hur några tjejer i Las Vegas fotograferade honom naken under klädpoker.
Han berättar om sin tid i armen som verkligen har format honom som person. Kanske inte det roligaste sidorna i boken men ändå viktiga då man får följa hans personliga utveckling från pojke till man. Han berättar om sina tidigare relationer på ett väldigt kärleksfullt sätt. Och om hans stora kärlek för Afrika. Platsen där han känner sig som mest hemma.
Boken är otroligt bra skriven och fängslande
Det ger en inblick i världens äldsta monarki. Bilden som man växte upp med hur en prins och prinsessa lever sina liv är så långt ifrån sanningen som man kan komma. Är du rojalist så är denna boken ett måste. Är man inte intresserad av det Engelska kungahuset så tror jag att man kanske kan uppfatta boken som lite tråkig då han nämner väldigt många personer som man bör ha koll på. Men jag tycker absolut att du ska ge boken ett försök om du är det minsta intresserad.
Det är ingen hemlighet att jag är rojalist. Och mina personliga åsikter om Harry och Meghan är att jag tycker om dom båda väldigt mycket. Meghan verkar vara en otroligt snäll och omtänksam person. Däremot så är jag kritisk till hur det Engelska kungahuset fungerar. Jag hoppas verkligen inte att våra svenska kungligheter lever under samma förhållanden. I och med att Kronprinsessan och Prins Daniel gjorde ett uttalande när det började cirkulera rykten om att de skulle skiljas så verkar det som att vår kungafamilj har det betydligt bättre än den Engelska. Jag hoppas naturligtvis att Harry och Meghan i framtiden kan få en bra relation till hans pappa Kung Charles samt han bror Prins William.
Detta är utan tvekan en av de bästa böckerna som jag har läst. Jag som många andra började följa 100miljonersmannen på instagram när hans konto började växa. Siffrorna var helt galna. Så många miljoner. Det var fantasisummor som kändes overkliga. Idag följer jag inte 100miljonersmannen på instagram då jag tycker det har blivit för mycket reklam. Men jag går in då och då för att se hur det går för honom.
Jakten på miljonerna
Även om jag inte finner jätte stort intresse för hans instagram så var hans bok helt otrolig. Jag älskar böcker som inspirerar på ett eller annat sätt. Och när jag läste denna boken så kände jag hela tiden hur inspirationen och motivationen växte inom mig. Det är ett bra typsnitt i boken som gör det enkelt för mig att läsa. Lagom långa kapitel och en helt galen resa som tar en in i mäklare världen i New York till Karibien för att sedan landa i Spanien.
100miljonersmannen som har valt att vara anonym för att skydda både sig själv och sin familj växte upp i en mindre stad här i Västra Götaland. Han hade en tuff uppväxt då hans mamma blev sjuk i MS när han var väldigt ung och han fick ta hand om henne och hemmet. När det sedan kom fram i ljuset vad som hände bakom stänga dörrar så fick han flytta hem till sin pappa. Han insåg tidigt i livet att studera är vägen till framgång då kunskap är makt.
100miljonersmannens mål är att ha 100 miljoner kronor innan år 20230
Det är väl en av de sakerna som jag ångrar allra mest. Att jag aldrig studerade i skolan. Men då visste jag inte hur avgörande en utbildning skulle vara. Sen när man har läs och skrivsvårigheter då är det inte så himla lätt. Men är det något jag önskar att jag hade gjort annorlunda så är det att jag hade insett hur viktig skolan och studierna var för att säkra min framtid.
Jag älskar denna boken. För mig var den så inspirerande att jag överväger att köpa boken för att kunna ta upp den och läsa om den varje år. Jag gillar att han trycker på punkterna att även om pengar gör livet mycket enklare så betyder det ingenting om man inte har familj och vänner runt sig. Jag upplever att 100miljonersmannen är en otroligt snäll och givmild person. Extremt driven och smart. Oavsett om du är intresserad av börsen eller inte så tycker jag att du ska läsa denna boken. Hans liv låter som en Hollywood film om jag ska vara ärlig. Nästan to good to be true men hans ord inspirerade mig otroligt mycket då därför måste jag rekommendera denna boken för er.
Ett mål som jag har detta året och som jag vill ska förbli en vana är att läsa minst en bok i månaden. Årets första bok är Pappas flicka på hästgården. Skriven av Sofie Jahn och Marie-Anne Knutas. Boken handlar om Sofies fruktansvärda uppväxt på hästgården där hennes pappa misshandlar henne och hennes familj något brutalt. Serien Nattryttarna är baserad på Sofies bok. Då jag tyckte serien var så otroligt bra så ville jag läsa boken.
Tyvärr så tycker jag inte alls att boken är i närheten av så bra som serien. Jag tror det är första gången i mitt liv där jag tycker att en film/serie är bättre än boken. Det första jag reagerade på är att boken i sig känns gammal. Omslaget ger en känsla av 90-talet tidigt 2000-tal men också typsnitten som jag tyckte var väldigt jobbiga att läsa. Den var extremt rörig. Ena stunden så kunde man vara mitt uppe i en händelse för att sedan läsa om hur hennes rum var grönt som egentligen aldrig hade någon som helst betydelse för handlingen som man läste innan eller efter. Det var väldigt sällan som det stod hur gammal hon var eller årtal. Det var extremt många personer som nämndes i boken vilket rörde till det då det hela tiden hoppades fram och tillbaka.
Jag hade önskat att boken var mer följsam. Att man tog bort de kapitel som inte alls hade någon betydelse för händelseförloppet. Det var inte förrän på slutet som kapitlen blir längre men då blir det nästa för långa. Man gick från att läsa 2-4 sidor som ett kapitel för att sedan mot slutet läsa hela 30 sidor innan det kom ett nytt kapitel. Jag hade önskat att nästan alla kapitel var ungefär lika långa. Men jag upplever att när kapitlen var långa så blev boken riktigt bra. Tyvärr så skedde detta i slutet av boken.
Även om detta inte var den bästa boken jag läst så är det så otroligt starkt av Sofie att dela med sig om sin upplevelse. Serien stämmer till en viss del in på det jag läste i boken men många händelser hade de ändrat. Inget barn ska behöva växa upp i en otrygg miljö och jag tycker det är så otroligt starkt av Sofie att ha överlevt sin pappas brutala mörker. Det är ett mirakel att hon och hennes familj lever idag.
Boken hade kunnat vara helt fantastisk om den inte varit så rörig i min mening. Den förlorar extremt mycket på det. Är man inte hästintresserad så har jag svårt att tro att man kommer tycka om boken. Det är mycket hästreferenser och hästar överlag. Men oavsett så är det en gripande berättelse. Jag var sugen på att läsa hennes mammas bok Händelserna på hästgården: Familjens berättelse men efter att ha läst denna boken så är jag tveksam. Om någon av er har läst Annas bok så får ni gärna skriva om ni upplevde den som hoppig/rörig att läsa.
