Oshiete, oshiete yo sono shikumi wo. Boku no naka ni dare ga iru no?
Oh can you tell, can you tell me the way the story ends? A monster in my heart. A ghost in my chest.

Så börjar intro låten till Tokyo Ghoul som förövrigt är en av mina favoritlåtar! Det var via låten som jag faktiskt hittade serien. Låten är gjord av TK och ni hittar den här ifall ni är nyfikna. Tokyo Ghoul kom ut 2014 och är en anime baserad på mangan med samma namn. Serien handlar om Ken Kaneki som är en vanlig kille som tycker om att läsa böcker. På en dejt med en tjej vid namn Rize så visar det sig att Rize är en Ghoul. En ande som äter människor och när hon försöker äta Kaneki så ramlar den ner några bjälkar på dom vilket dödar Rize. Kaneki förs till sjukhuset där läkaren väljer att använda Rizes organ för att rädda Kaneki vilket gör honom till hälften människa, hälften ghoul.

Första säsongen är så freaking bra! Som ni vet läser jag Japanska och det var så kul att kolla på serien och faktiskt se att jag kände igen många av orden som de använde. Det som jag gillar med denna serien är att de pratar relativt långsamt vilket gör det lätt för mig att hänga med. Säsong två var också den otroligt bra. Men den skiljer sig väldigt mycket från mangan.

Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna vid denna scenen

I slutet av säsong två så dör en av Kanekis vänner och samtidigt som detta sker spelas en lugnare version av Unravel. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna vid denna scenen. Vi håller fortfarande på att se klart Naruto. Har sett över 600 avsnitt men vi har fortfarande ca 400 kvar. Och det låter kanske helt sjukt att man är vuxen och gråter till tecknade personer. Men jag upplever att storyn i Tokyo Ghoul som Naruto verkligen träffar en i hjärtat. Fokuset är relationer mellan personerna samt att aldrig ge upp. Och när då något tragiskt händer då brister mitt hjärta.

Efter andra säsongen så kom RE. Hos Netflix så klassar dom RE som tredje säsongen men egentligen så är det både tredje och fjärde säsongen. Jag tyckte inte alls att denna var bra. Det var inte förrän efter ca 15 avsnitt som jag började komma in i det igen. Tredje säsongen börjar ca 4 år senare från vart säsong två avslutades. Och jag tyckte inte det klaffade. Men som sagt mot slutet så blev det bättre men jag upplevde att många avsnitt var utdragna och tråkiga jämfört med säsong ett och två där varje avsnitt var så bra. Men jag rekommenderar verkligen serien. Man ska dock veta att den är blodig, väldigt blodig.

Detta inlägget innehåller spoilers

Trots att The Big Bang Theory sände sitt sista avsnitt den 16 Maj 2019 så var det inte förrän två år senare som jag såg klart serien. Jag minns när Kanal 5 gjorde reklam för serien 2007 och hur jag sa ”Den serien ska jag se”. Jag minns än idag hur mycket jag älskade det första avsnittet. Även om jag aldrig har sett mig själv som en nörd och är absolut ingen super nörd på några sätt. Men efter första avsnittet så kände jag mig hemma. Och jag tror att många som såg denna serien hade precis samma känsla som jag.

Under dessa 12 säsongerna så har det varit helt underbart att få följa utvecklingen av Leonards och Sheldons relation. Sheldon som är överintelligent och inte alls förstår det sociala samspelet och Leonard som haft en jobbig uppväxt då hans mamma använt honom som experiment i sina forskningsstudier vilket satte djupa spår i honom. Det framgår aldrig i serien om Sheldon har en diagnos. Dock säger han i många avsnitt ”My mother had me tested”. Men det är också vanligt att personer med väldigt hög intelligens har svårare för det sociala samspelet.

Fun Fact

Visste ni att Jim Parsons som spelar Sheldon var äldre än Kaley Cuoco som spelar Penny när serien började än vad hon var när serien slutade. Han var 34 år gammal när han började spela Sheldon och hon var 33 när hon slutade spela rollen som Penny. Jim Parsons var 46 år gammal när han slutade spela Sheldon och han är också anledningen till varför serien slutade.

Jag hoppas att Sheldon gav stöd för alla de som kan relatera till honom. Och det är väl lite de som hela serien handlar om. Varje karaktär i denna serien ger många skratt men de alla har också saker hos sig själva som vi kan relatera till. Raj som söker efter kärleken, Penny som kämpar med att uppnå sina drömmar om att bli skådespelerska, Howards som bor med sin mamma och som har en ohälsosam relation till henne.

Mitt favoritavsnitt kommer för alltid vara det när Howard drogar Sheldon och han säger ”I´m batman”. Jag kan se det avsnittet hur många gånger som helst men jag tröttnar aldrig. Eller när Sheldon började säga Bazinga.

När jag såg det sista avsnittet så rann tårarna. 14 år av kärlek hade nått sitt slut. Jag tycker alltid att det är så fruktansvärt jobbigt när en serie som man älskar tar slut. Det underbara är dock att man kan se dom om och om igen. The Big Bang Theory kommer för alltid vara en av de bästa serierna som jag någonsin sett. Den serien gjorde det coolt att vara nörd. Och jag hoppas att serien har påverkat många unga till att våga sig på en karriär inom forskning.

Det ända som jag inte tyckte om med seriens slut var att Penny blev gravid. Det gjorde mig faktiskt lite förvirrad då hon så tydligt sagt att hon inte ville ha barn. Det är extremt sällan som vi som valt att inte skaffa barn blir representerade i filmer och serier. Jag tror inte många vet hur ifrågasatta vi blir av personer runt omkring oss men också främlingar som påstår att vi ”missar meningen med livet”. Där önskar jag att Penny hade fått stå fast vid att hon inte ville ha barn.

Detta inlägget kommer innehålla spoilers

Gal Gadot som Wonder Woman är spot on!

Jag har nu sett den nya Wonder Woman filmen Wonder Woman 1984. Jag hade sett lite av trailern men måste säga att filmen var så mycket bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Gal Gadot som Wonder Woman är spot on! Hon är helt amazing i rollen. Början av filmen utspelas sig på Themyscira (Amazon ön). Där ser vi återigen Lilly Aspell som den unga Diana. Jag älskar att de fortsätter att använda Lilly. Tycker hon är helt fantastisk i sin roll. Denna delen av filmen höjde nivån och var faktiskt min favorit i hela filmen.

Vi fick träffa Wonder Woman för första gången i Batman VS Superman. Från ingenstans kom hon in med sådan power. Och den behöll hon även i sin egna första film Wonder Woman som kom 2017. Den nya filmen utspelar sig 1984 vilket man förstår av rubriken. Vi får följa med Diana i hennes vardagliga liv. Ett där hon arbetar som kulturantropologi och arkeologi, räddar människor och som alltid visar medkänsla. Vi får också uppleva sorgen som hon känner efter att hon förlorade Steve. Jag tror många av oss kan känna igen oss i Diana då många av oss har förlorat någon vi älskar. Det smärtan försvinner aldrig oavsett hur många år som passerar och så är det även för Diana.

Vi har två villans i denna filmen. Max Lord som spelas av Pedro Pascal (Game of thrones & Mandalorien) tog väldigt mycket plats i filmen. Lite för mycket om ni frågar mig. Men jag blev glatt överraskad när jag såg att Cheetah var med. Hon är Wonder Womans ärkefiende. Dock önskar jag att hon hade fått ta mycket mer plats i filmen. Hade gärna sett att man bytt fokus från Max till Barbara Minerva / Cheetha som spelas av Kristen Wiig.

1975–1979

I slutet av filmen så bär Diana en rustning som tidigare hade burits av Amazonernas största krigare Asteria. När du tror att filmen är slut så dyker det upp en scenen där du ser en kvinna med långt mörkt hår och i en blå klänning som stoppar en olycka. När hon vänder sig om så säger hon att hennes namn är Asteria och så blinkar hon in i kameran. Jag skriker till och säger till min sambo att han måste googla Lynda Carter. Och mycket riktigt! Lynda Carter spelade Wonder Woman i serien som pågick mellan 75 och 79. Hur nödig är inte jag som visste det direkt? Är man väl bollen med kollen! Blev i alla fall jätte glad över att se henne och jag hoppas att hon kommer vara med i fler filmer.

Jag tycker filmen var riktigt bra och en grym uppföljare.
Har ni sett filmen och vad tycker ni i så fall om den?

Tidigare recensioner av mig finner ni här

Supernatural | The Vampire Diaries | Zack Snyder Justice League