2   17
4   17
4   24
8   33
0   16
4   21
0   22
0   24

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

USAs mest sålda bok under 2019 och låg fram till Juni 2021 på The New York Times bästsäljarlista för fiction i mer än 130 veckor.

När man läser något sånt här så förstår man att detta är en bok som verkligen måste läsas! Den var högt rekommenderad när Therese Lindgren frågade sina följare på instagram om de hade en bok att rekommendera. Så jag lånade boken och trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle sitta i 8 timmar i streck och läsa ut boken.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Där kräftorna sjunger handlar om Cya, träskflickan. Hon och hennes familj är så fattiga att till och med white trash har högre status i Barkley Cove. Ett litet samhälle i North Carolina, USA. Vi får följa Cya redan från tidig ålder. Det mesta utspelar sig 1950-60. Träskflickan som bor där träskfolket bor. Där man bildar sina egna lagar och regler.

Det som jag gillar med självbiografier är att det händer saker hela tiden. När man läser romaner så behöver man ha tålamod, något som jag inte har. Jag hade svårt för att fastna för boken i början. Kom ofta på mig själv med att tänka på annat. Kan tycka att det svävade iväg ibland och blev för mycket fokus på de olika djuren som lever i träsket. Men efter att ha läst på om författaren så visar det sig att hon är zoolog vilket ger boken förståelse.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

8 timmar intensivläsning av Där kräftorna sjunger och tårar som rinner

Vid kapitel 13 tar boken fart för mig och sen spenderade jag 8 timmar med att läsa sida för sida tills boken var slut. Jag har aldrig läst en bok som fått mig att gråta men igår rann tårarna ner för mina kinder. Jag vet inte om det var för att jag läste så intensivt i så många timmar men under sidornas gång hade jag skapat en så stor kärlek för Cya och de andra karaktärerna att det inte gick att hålla tillbaka.

Sidorna 226 och 227 var mina absoluta favoriter i boken

Denna boken svänger lika mycket som träsket deras båtar åker i. Jag satt med hjärtat i halsgropen och pendlade mellan hopp och förtvivlan. Hade ingen som helst aning om hur boken skulle sluta. Det är många överraskningar längs vägen. När du tror att du har listat ut något så visar det sig att du hade helt fel. Är detta den bästa boken som jag har läst? Nej, men jag tycker absolut att du ska läsa den. Och om du upplever den som långtråkig så stå ut de första 13 kapitel för sen tar det fart.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Jag fick även veta igår att boken ska bli film!

Filmen kommer att komma ut nästa år och jag är så taggad. Normalt så är detta en film jag aldrig skulle se men efter att ha läst boken så känner jag att jag måste se den. Daisy Edgar-Jones kommer spela Cya och när jag såg henne så kände jag direkt. Hon är Cya! I mitt huvud så hade jag svårt att få en tydlig bild av hur Cya såg ut men detta känns så rätt.

X VARNING SPOILERS X
Om du fortsätter att läsa nu så kommer vissa delar av boken att avslöjas

Jag är inte mycket för romantik men Cya och Tates relation var jag så djupt involverad i. Hennes första kärlek. Den första personen som sett henne och som funnits där efter att hennes familj lämnat henne. Att få läsa hur deras relation utvecklas. Tate är den där drömkillen som jag drömde om när jag var yngre. Killen som skulle finnas där för en, som skulle rädda en från mörkret. Att läsa när man förklarade för Cya att hon fått sin mens, alltså den scenen är ovärderlig!

Där kräftorna sjunger

Stycket där de nästan hade sex förvandlade mig till en kåt unge och jag tänkte bara NEEEEEEJ! Sluta inte! Återigen så var Tate den där underbara killen som man alltid drömt om. Men jag blev besviken över att vi aldrig hamnade där igen. Jag ville verkligen läsa om deras första gång tillsammans. Kärleken som byggts upp ända sedan de var små.

Men de hetsiga, tafsande händerna handlade bara om att ta, inte om att dela med sig och ge

Men istället fick man läsa om hennes sexupplevelser med Chase. Den meningen fastnade verkligen hos mig och jag undrar hur många tjejer/kvinnor som känt exakt samma sak. Hur man hela tiden håller tillbaka i rädsla för att nästa dag bli bortkastad. Men när man väl har sex så visar det sig att ens farhågor stämde. Men de hetsiga, tafsande händerna handlade bara om att ta, inte om att dela med sig och ge. Jag trodde aldrig heller att X var mördaren. Hade mina misstankar åt en annan person men när jag fick veta att X var mördaren så blev jag lika chockad som personen som fann bevisen.

Har du läst boken och vad tycker du isåfall om den?
Är du nyfiken på fler av mina recensioner så finner du dom här

När man misslyckas som fotograf

Reklam för mitt företag Wondersbydixi
När man misslyckas som fotograf

Denna hösten bjöd på mer fotograferingar än vad jag trodde att det skulle bli! Så himla roligt. Men jag har varit dålig på att skriva om det vilket jag ska bli bättre på. När vi hade Molly här så passade jag på att fotografera henne. Som fotograf så behöver jag alltid nya bilder för att promota mig själv och Molly var en exemplarisk modell.

Att fotografera djur är oftast enklare än att fotografera människor

Mycket för att djuren inte gör sig till under fotograferingen. Många personer blir lätt stela framför kameran. Man är van vid att vara med på selfies men när en systemkamera ska göra jobbet då kan många tycka att det är lite läskigt. Men djur kan också vara en stor utmaning. Det är viktigt att man som fotograf får fram djurets personlighet. Och det kan jag erkänna att jag inte riktigt lyckades med här med Molly.

När man misslyckas som fotograf

När man misslyckas som fotograf

Jag är väldigt nöjd över bilderna. Speciellt den till höger då jag tycker hennes profil är så himla fin. Men utgår man från bilderna så fångade jag inte Mollys glada personlighet. I detta fallet så känner jag Molly så jag vet hur hennes personlighet är. Det är naturligtvis omöjligt för mig att veta hur en helt främmande hunds personlighet är. Men som fotograf så är det min uppgift att fånga djuret/personens personlighet oavsett. När man misslyckas som fotograf så tar man lärdom av sina misstag. Att misslyckas är inte hela världen så länge man tar det med sig till nästa gång. Det som jag tror hade kunnat göra stor skillnad var om Mollys ägare hade varit med. Det hade gjort henne tryggare. Sen var jag helt ensam med henne under fotograferingen vilket gjorde allt svårare för då hade jag ingen som kunde hjälpa mig.

När man misslyckas som fotograf

Men även om hennes personlighet inte riktigt kom fram så är jag väldigt glad att vi lyckades ha en liten fotografering. Precis när vi kom in så började det spöregna så vi hade verkligen tur. Jag fotograferar bara utomhus så vädret påverkar väldigt mycket. Men det ger också frihet att kunna utnyttja flera olika miljöer än om man hade varit i en tråkig studio.


Är du också intresserad av att boka en fotografering med mig? Jag inriktar mig på fotograferingar som sker ute i naturen med naturligt ljus. Har några favoritställen här i Trollhättan och tillsammans är jag säker på att vi kan skapa magi tillsammans. Jag fotograferar allt från husdjur, par, familjefotograferingar men gör också fotograferingar åt företag. Alla mina fotograferingar har ett startpris på 2000 kronor. Sen kan den summan variera beroende på vad det är för typ av fotografering som vi ska göra. Är du intresserad så maila mig på contact@dixiwonderland.com och döp mailet till Fotografering.

Spegelblankt vatten och hästmys

Spegelblankt vatten och hästmys

När vi skulle hem från Baldersnäs Herrgård den 17 Oktober så åkte vi inte direkt hem. Det var nämligen så att min fina vän Ida som hade tipsat oss om Baldersnäs bodde bara en halvtimma därifrån. Så vi bestämde oss för att ses på Söndagen.

Precis utanför Idas föräldrars hus så låg denna sjön. Jag har aldrig sett en så spegelblank sjö i hela mitt liv! Det var så otroligt vackert. Tänk vilken lyx att ha detta som utsikt från sitt hus. Jag och Ida lärde känna varandra för 2-3 år sedan nu. Det var när jag sålde min växt Helen Kennedy som jag och Ida träffades. Vi klickade direkt. Jag vet inte varför för jag har sålt många växter men jag har aldrig fortsatt ha kontakt med dom efteråt.

Spegelblankt vatten och hästmys

Men det var något med Ida och hennes sambo Kevin som jag bara fastnade för. Även om det skiljer 10 år mellan oss så klickade vi så himla bra. Båda två hade ett sånt lugn om sig och jag mådde bara så bra i deras sällskap. Sen att Ida har egen häst gjorde att vi båda fann varandra mer då jag också är hästtjej. Så vår dag den där Söndagen startade på bästa sätt, i stallet!

Spegelblankt vatten och hästmys
Spegelblankt vatten och hästmys

Ida har två hästar i sitt stall på sina föräldrars gård. Den ena är Viggen som hon har haft i 11 år och den andra är Theo som hon har på foder. Bara doften av att stå i ett stall ger mig pirr i magen. Det är total lycka för mig. Vi tog in hästarna från hagen och borstade dom för vi skulle ha en fotografering. Först ville inte Ida vara med men efter ett tag så ställde hon upp och vi fick så många fina bilder.

Jag insåg dock väldigt fort att det är så mycket enklare att fotografera hundar jämfört med hästar. För det första så är hästar enormt stora. Det är svårt att placera dom rätt då de har betydligt mindre tålamod än hundar. Sen hjälpte det inte att vi tog ut dom på ett stort gräsfält för gräset var betydligt mer intressant än min kamera haha. Men jag tyckte ändå att vi fick bra bilder. Att fotografera hästar är verkligen något som jag vill bli bättre på.

Spegelblankt vatten och hästmys

Jägare

Vi åkte sedan iväg för att grilla korv. Ida och Kevin är jägare vilket även Idas pappa och farfar är. Jag tycker det är jätte intressant att få lära mig så mycket mer om jakt. Vi fick även med oss älgkött hem vilket var så roligt! Kommer recept inom kort. Men på platsen där vi grillade hade Idas farfar vuxit upp på. Vi gick även in i de huset där han bott. Det fanns varken vatten eller elektricitet där. Jag fick dock en känsla av att vi inte var ensamma där. Jag har ända sedan jag var liten varit känslig för sånt. Men det var väldigt roligt att få se hur de bodde förr och framför allt att Idas familj fortfarande äger huset.

Mocka hästskit = Total lycka

Sen innan vi skulle bege oss hem så fick jag även mocka. Totalt lycka! Jag läser en hel del hästbloggar och följer även en del på Youtube. Och det känns som att många som har häst glömmer av hur otroligt priviligierade dom är. Ända sedan jag var liten så har min stora dröm varit att ha en egen häst. Och därför kommer jag aldrig för mitt liv förstå de som inte vill vara i stallet varje vaken sekund av ens liv. Hur man kan gnälla över att ta in/ut hästarna, fodring eller mocka. Det finns så många som mig som hade gjort vad som helst för att få mocka, fodra, städa stallet.

Jag är så glad över att vi kunde hälsa på Ida och hennes fina familj. Det var en av de bästa dagarna på hela detta året. Jag ville verkligen inte åka hem. Naturen där de bor är så magiskt vacker och jag mådde bara så bra av att få vara där. Jag hoppas att vi kommer kunna ses betydligt oftare än vad vi har gjort tidigare. Detta var första gången som vi umgicks i så många timmar men vi kommer helt klart vara vänner för livet.

Det handlar inte om hur många vänner man har

Min första lediga helg på månader! Det låter helt sjukt men det är faktiskt sant. Och för er som undrar så är alla mina blogginlägg tidsinställda så när jag skriver detta så är det Fredag morgon. Jag känner själv att jag behöver få vila ut. Veckorna har varit otroligt intensiva med fotograferingar, samarbeten, beställningar, videoinspelningar och sen allt som ska uppdateras varje dag.

Min första lediga helg på månader

Även om jag älskar mitt jobb och är så tacksam för att det går så bra på alla fronterna så behöver jag lite ledighet. Min plan är att åka till min sambos farmor och farfar och överraska dom med en julkrans. Har även kvar lite bullar i frysen som jag tänkte ta med. Annars så vill jag bara pyssla om växterna. Börja läsa i boken som jag lånade från biblioteket tidigare i veckan och kolla Netflix.

Det handlar inte om hur många vänner man har

Och kolla vad som trillade ner i brevinkastet tidigare i veckan

Alltså jag blev så rörd när jag öppnade de fina kuvertet och i låg detta. Jag och Pauline lärde känna varandra via våra bloggar och det var över 6 år sedan nu. Tidigare i år så gifte hon sig med sitt livskärlek och de firade även 12 år tillsammans denna veckan. Även om jag inte kunde närvara på bröllopet så ville jag skicka presenter till brudparet så jag köpte två jätte fina ljuslyktor med mumin på då Pauline är besatt av mumin. Pauline är väldigt omtänksam. När jag fyllde 30 och var helt förkrossad efter att ha förlorat Bonzo bara 2 veckor innan så skickade hon en födelsedagspresent till mig. Det betydde så mycket för mig och gör än idag.

För många år sedan när jag bloggade så fanns det en person som sa att hon hette Anna och bodde i Stockholm. Hon skrev ofta väldigt elaka kommentarer på min blogg. Bland annat så tycker hon att jag var en looser som inte hade många vänner.

På den tiden så hade jag hela tiden vänner som kom och gick. Jag byggde upp en mur till slut för jag ville inte bli sårad, utnyttjad och ledsen. Men idag när jag är 10 år äldre så har jag otroligt många vänner utspridda över hela landet. Även om jag aldrig har träffat Pauline så finns det inget tvivel om att vi inte kommer vara vänner för resten av våra liv.

Det handlar inte om hur många vänner man har

Det handlar inte om hur många vänner man har

Det handlar om att ha vänner som finns där för dig när du behöver dom som mest. Vänner som du kan dela glädje och sorg med. De som kramar om dig och pushar dig när du behöver det som mest. Och som du kan skratta tillsammans med så att tårarna bara sprutar. Jag är så tacksam för alla mina vänner som är utspridda i detta landet. Tacksam för att de ger mig lika mycket uppskattning och kärlek som jag ger dom. Jag har hellre få äkta vänner som jag kan lita på än en massa vänner där jag inte vågar uttrycka mig.

Tack Pauline för att du är en så himla fin och omtänksam vän. Jag hoppas att vi inom en snar framtid kan träffas och ha en jätte mysig dag tillsammans. Är så tacksam för att du är en del av mitt liv.

Soluppgången över sjön

Som fotograf så vill du fånga ögonblick som varar för alltid. Idag när alla fotograferar med sina telefoner så kan det vara lätt att glömma alla de faktorer som faktiskt ligger bakom den perfekta bilden. Bilden som berättar något och som fångar en.

Jag har fotograferat i mer än halva mitt liv nu. Nästan dagligen under dessa 16 åren har jag fotograferat. Det är en del av mig. Jag har mappar som går bak till 2011 där jag månad för månad har samlat alla de bilderna som jag tagit. Ögonblick som för alltid kommer finnas kvar för att jag valde att dokumentera dom. Under kvällen när vi var i Baldersnäs så sa min sambo att jag borde gå upp tidigt på morgonen för att fånga soluppgången. Det kan vara något av de bästa som han någonsin sagt till mig.

Soluppgången över sjön i Baldersnäs
Soluppgången över sjön i Baldersnäs
Soluppgången över sjön i Baldersnäs

Klockan var 07:30 på morgonen. Jag kunde se från vårt sovrumsfönster hur dimman dansade över sjön. Jag slängde på mig kläderna. Sprang ner för trapporna och ut genom den stora entrédörren. Kylan kom som en chock när jag kom ut. Det var minusgrader. Över gräsmattan låg ett tjockt frosttäcke. Det var bara jag och den stora parken som var vakna. Medan jag gick ner mot sjön så kunde jag höra hur kossorna råmade längre bort.

Soluppgången över sjön

Det tog en timma innan solen tittade fram. Allt var så lugnt och stilla. Det ända ljudet som hördes var änderna som guppade ovanför vattenytan. När jag stod där och frös så kunde jag knappt ta in vad jag fick uppleva. Jag tänkte på min sambo som låg kvar i den varma sängen och som missade allt detta. När solen äntligen tittade fram ovanför trädtopparna så fick jag agera snabbt. Efter den långa väntan så var det som att solen fick bråttom och den flyttade på sig snabbt.

Soluppgången över sjön i Baldersnäs
Soluppgången över sjön i Baldersnäs
Soluppgången över sjön i Baldersnäs
Soluppgången över sjön i Baldersnäs
Soluppgången över sjön i Baldersnäs
Soluppgången över sjön i Baldersnäs
Soluppgången över sjön i Baldersnäs
Soluppgången över sjön i Baldersnäs

Jag kan inte låta bli att bli imponerad över mig själv och det jag skapade. Jag har för alltid bevarat det magiska ögonblicken som jag fick uppleva den där kalla Oktobermorgonen. När såna här stunder kommer i mitt liv så känner jag inget annat än tacksamhet. Att just den morgonen när vi var där så skulle det vara en så vacker soluppgång. Vissa av dessa bilderna är några av de bästa som jag har fotograferat. Tänk att skriva ut dessa och ha de på väggarna här hemma. Jag älskar att stå bakom kameran och fånga ögonblick. När man får den perfekta bilden då finns det inte mycket som kan slå de lyckoruset som man känner i kroppen.