Detta inlägget innehåller reklam för mitt företag Vackrabuketter.se

Denna veckan har gått så himla fort! Men så brukar det kännas när man har haft fullt upp. Jag har haft såna mysiga promenader med lilla Smilla. Vill ni få en inblick i alla mina hundpromenader så följ mig på instagram. Jag hann med och spela in två videos igår och idag har jag redan redigerat, renderat och laddat upp dom. Skulle egentligen filmat min Växtuppdatering men den videon tar minst 2 timmar att filma och har man redan suttit framför kameran i 1 timma då är man inte så sugen på att fortsätta filma.

Tidigt imorse kom mamma hit med bussen och lämnade lilla Kira. Imorgon kommer nämligen Gustav hit och han ville så gärna träffa Kira. Det blir första gången som jag och Gustav träffas men vi har haft daglig kontakt i flera veckor nu. Naturligtvis så träffades vi i min växtgrupp Crazy Plant Parents så det ska bli otroligt roligt att få träffa honom imorgon. Det är första gången som han är i Trollhättan så jag tänkte visa honom runt, äta en god lunch ute och sen dra hem honom till Kira och djungeln.

Fick även två beställningar på blombuketter nu i veckan

Som jag har längtat! Jag har inte haft en beställning sen i Februari men som jag har förstått det så är dessa månaderna fram till våren rätt lugna. Speciellt för mig som inte har en fysisk butik. Men nu var det en 50 års bukett och ett par som fått en liten bäbis som skulle få varsin bukett. Så himla roligt. Jag älskar verkligen att få skapa en massa olika buketter och jag längtar så fruktansvärt mycket efter att få skapa buketter med mina egna blommor.

Nu på Söndag så ska jag plantera ut Lejongap och Blomstermorot. Det ska även bli spännande att se hur solrosorna mår. Vi har haft en del regn denna veckan så förhoppningsvis så mår de bra. Det är väl den delen som jag ser minst fram emot. Att behöva åka ut till Öresjö ca 3 gånger i veckan för att vattna. Beror naturligtvis på vädret men i början av utplanteringen så behöver jag se till att de får tillräckligt med vatten så att jag inte gör samma misstag som förra året.

Beställ din Morsdagbukett hos Vackra Buketter

Nu är det inte långt kvar till Morsdag och jag hoppas naturligtvis att beställningarna kommer börja trilla in inför Morsdag. Förra året fick jag ca fem beställningar vilket jag tycker var mycket då det var första gången. Naturligtvis så hoppas jag på fler i år men vi får se hur det går. Företaget har fortfarande inte nått ut speciellt mycket. Sen är det svårare för mig då jag inte har en fysisk butik och kan träffa mina kunder på de sättet. Men jag känner mig ändå positiv inför detta året och kämpar fortfarande för att nå mitt mål.

Idag är Bonzos födelsedag. Han skulle blivit 17 år gammal idag. En väldigt hög ålder för en hund. Detta är den andra födelsedagen där vi firar honom utan honom. Det gör så ont i hjärtat idag. Jag försöker tänka att de 15 åren som vi fick tillsammans är mer än vad många andra får med sina hundar. Men det hjälper inte. Jag sörjer honom fortfarande. Vår fina älskade lilla nalle.

Idag skulle han fyllt 17 år

Idag vaknade jag klockan fem på morgonen. Jag kunde inte somna om. Det var som att få en kniv i hjärtat samma sekund som jag öppnade ögonen för att se vad klockan var. Idag är det hans dag. En dag som för bara två år sedan var fylld med så mycket glädje. Nu fylls dagen med tårar istället. Det är saknaden som äter upp mig levande. Jag saknar allt med honom. Han roliga personlighet, hans mjuka kramar, goa pussar och hans doft. Han var vårt allt och det gör fruktansvärt ont i hjärtat att behöva fortsätta livet utan honom.

Jag var bara 14 när jag fick honom. Han kom in i mitt liv när jag precis började må dåligt. Och han fanns vid min sida genom allt det hemska, trasiga som jag behövde ta mig igenom. Min sambo var rädd för hundar när vi blev tillsammans. Men Bonzo fick hans hjärta att smälta och han blev vår lilla pojk. Vi planerade våra liv kring honom. Åkte aldrig iväg på semester för vi stannade hellre hemma med honom så att han kunde få bada och gör det som han tyckte var kul.

Men Bonzo fick hans hjärta att smälta

När Bonzo somnade in så lämnades ett enormt tomrum. Vi fick en frihet som vi inte var vana vid och vi kände oss vilsna. Även om vi idag har fått en vardag utan honom så betyder inte det att han inte finns med oss. Vi har fortfarande kvar alla hans saker. Den lilla pälsbiten som jag sparade efter att jag klippte honom för sista gången, hans favorit leksaker, matskål, halsband och koppel.

Jag hoppas att jag någon gång kan minnas tillbaka på allt vi gjort under våra 15 år tillsammans utan att bli så fruktansvärt ledsen. Idag har jag isolerat mig från omvärlden. Jag vill inte prata med någon, jag vill bara vara ensam. Och ibland är det skönt med såna dagar, speciellt för mig som jobbar med sociala medier och pratar med så extremt mycket människor varje dag. Ibland är det skönt att bara få gråta i sin ensamhet.

Detta inlägget innehåller reklamlänkar för Wexthuset.com

Igår åkte vi ute till Öresjö. Min sambo skulle hjälpa sin pappa med ett av husen på gården och jag ville plantera ut mina solrosor. Min första utplantering någonsin och det är så spännande. Nu får vi bara hoppas att de överlever för de har inte varit ute i mer än några timmar denna veckan. Men solrosorna var aldrig en stor prio för mig så därför känner jag att jag vågar chansa lite.

Första gången jag planterar ut mina blommor

De små prickarna som ni ser på andra bilden är Snigel Effekt. Jag har nämligen sett att sniglarna har redan börjat äta på mina stockrosor så igår började jag hälla ut Snigel Effekt bland mina odlingar. För er som inte vet vad Snigel Effekt är så är det små pellets tror jag man kan säga som sniglarna äter och sedan dör av. Den enda naturliga fienden som sniglar har är ankor och jag tror inte att vi kommer köpa ankor så då får vi hoppas att Snigel Effekt gör jobbet.

Det var första gången som Nala fick följa med ut till Öresjö. Och jag vågar allt påstå att hon älskade varje sekund som vi var där. Alla hundar som vi haft har älskat Öresjö. Min sambos farmor och farfar har ett stort hus och en enorm trädgård så hundarna har alltid fått springa lösa och lite huller om buller. Nala tyckte att det var så roligt att få lukta på allt som var nytt. När vi går på promenader hemma så går hon otroligt fint. Men polishunden Nala förvandlades till den 1 åringen som hon faktiskt är. Hon förstod inte riktigt att man tex inte får gå i blomrabatterna medan hon tyckte att det var en utmärkt plats att poopa på haha.

Någon som däremot inte var glad över att Nala var med var Melker. Denna bilden är så klockren för så här stod han större delen av dagen. Han tycker verkligen inte om andra hundar. Kira är den enda hunden (vad jag vet) som han faktiskt tycker om och accepterar. Men alla andra hundar visar han tänderna till. Kanske är det för att Kira är så liten samt inte speciellt intresserade av honom.

Vi var ute i 7 timmar

Nala däremot stod på bakbenen och skrek allt vad hon orkade när hon såg Melker. Och Melker tänkte nog ”Åh nej, inte en jobbig tonåring”. Melkersson fyllde 11 den 4 Maj så jag tror han hade tyckt det varit trevligare om en äldre dam hade kommit på besök istället för en skrikande tonåring. Men det gick väldigt bra mellan hundarna. Nala var kopplad hela tiden så att hon inte skulle vara på Melker. Och Melker, jaa han stod antingen och gömde sig vid huset där de arbetade eller så surade han ordentligt och la sig på andra sidan huset haha.

Kan man hundar så vet man att är det någon hundras som inte tycker om vatten så är det Huskys. Har ni inte sett detta klippet på Fredo så är det värt att se. Och följ gärna kanalen. Vanessa som har kanalen donerar mycket av sina intäkter till olika djurhem samt har även betalat för sina kunders veterinärkostnader. Fredos reaktion är vad man förväntar sig av en Husky. Men Nalas ägare har berättat att hon älskar vatten. Och då vi har en privat brygga i Öresjö, det var 18 grader varmt ute så kunde jag inte låta bli.

Jag älskar alla dessa stunderna som vi får dela tillsammans

Detta var första gången som jag hade Nala lös. Naturligtvis så var jag lite nervös över att hon skulle sticka iväg men hon ville inget annat än att jag skulle kasta pinnar så att hon kunde hoppa ut och hämta dom. Det var så himla roligt att se henne så glad. Jag älskar alla dessa stunderna som vi får dela tillsammans. Det är verkligen minnen för livet. Hon kom in i mitt liv när jag behövde henne som mest. Nala var bara 9 månader när jag började jobba med henne. Så jag tror det är en av anledningarna till varför vår relation är så stark till varandra. Jag vet att hon litar på mig till 110% och jag skulle göra vad som helst för henne.

Vi avslutade dagen med att grilla korv. Min sambos pappa är så sjukt duktig på att grilla. Allt blir så himla saftigt och gott. Jag älskar verkligen att våren äntligen är här och sommaren står runt hörnet. Men nu kommer allt mitt fokus ligga på att bli bra igen. Förmodligen så har jag fått ryggskott. Det blev naturligtvis värre igår när jag planterade solrosorna. Men jag har kollat på Youtube på en massa övningar som jag ska göra så att detta förhoppningsvis släpper fort.

Så här sitter jag en Fredagskväll och gråter. Inlägget är tidsinställt. Inte för att smärtan i svanskotan nästan tar livet av mig. Utan för att jag har så himla många fina människor i mitt liv. Jag kan inte med ord förklara för er hur lyckligt lottad jag känner mig varje dag.

Som ni vet så skurade jag min grannes balkong idag. Jag gjorde det för att jag ville ge tillbaka. Och det är precis som de säger med karma. What goes around comes around. Det jag inte berättade i gårdagens blogginlägg var att jag hade skrivit två lappar. På den första som jag satte på min grannes ytterdörr så stod det ”Äntligen Fredag, det finns en överraskning på balkongen”. Väl på balkongen så skulle de se att jag hade skurat rent den och så fanns det en till lapp där det stod ”Nu är balkongen redo för mysiga stunder. Öppna mig” Sen i det brevet så skrev jag ”Det finns en till överraskning. Kom förbi och knacka på”. Och det var då tårtan som jag hade gjort.

Tanken var först att jag skulle lägga tårtan i min grannes frys men den var fullt så det fick bli på detta sättet istället. Men under dagen så skrev Nalas familj och undrade om jag kunde ta ut henne och naturligtvis så säger jag inte nej till fina Nala. Så vi gick en sväng runt älven. Lika mysigt som alltid men jag skulle ljuga om jag sa att svanskotan inte gjorde ont. Det kändes extra mycket när vi gick i uppförsbackar. När vi nästan var hemma så träffade vi på Nalas bästis nummer två Sky. Så vi lät hundarna busa lite innan jag gick för att lämna Nala.

Jag trodde aldrig att jag skulle få en sån kontakt, varken med Nala eller hennes familj

Sen som alltid så fastnade jag hos Nalas familj tills deras lilla bäbis tyckte det var dags för mig att gå. När hon börjar skrika då vet jag vart dörren är haha. Men jag älskar Nalas familj nästan lika mycket som jag älskar Nala. Vi har bara känt varandra i lite mer än ett halvår men tanken på att inte ha dom i mitt liv gör mig så ledsen. Jag trodde aldrig att jag skulle få en sån kontakt, varken med Nala eller hennes familj.

Jag vet att många känner sig ensamma när de blir äldre. Man tappar kontakt med folk, glider ifrån varandra. Men för mig är det helt tvärtom. Jag känner att jag får fler och fler vänner. Det gör mig så otroligt tacksam. Jag känner mig verkligen älskad och det är ärligt talat en av de bästa känslorna som finns.

Varje gång jag går ifrån Nalas familj så har jag ett lyckorus i hela kroppen

När jag väl kom hem så berättade min sambo att min granne hade kommit hem. Så jag tog med mig tårtan och knackade på. Dörren flyger upp och han säger ”Nu är du hemma” och jag förklarar att vi hade varit ute med Nala. Sen visade jag honom tårtan och hans två pojkar tittade fram och sa hej. Jag var lite nervös över vad han skulle säga om balkongen. Nu känner jag min granne väldigt väl men jag vill inte trampa någon på tårna. Men han och barnen hade blivit jätte glada.

Och när vi står där och pratar så kommer hans yngsta son fram till mig och säger ”Du är världens bästa granne” samtidigt som han ger mig en kram. Sen gör den andra pojken lika dant. Och där var det kört! Tårarna börjar spruta och åter igen så står jag där med lyckorus i hela kroppen. Bara jag skriver detta så får jag sitta och kämpa för att inte börja gråta igen.

När jag gör något för någon annan så räknar jag aldrig med att få något tillbaka

Naturligtvis så hoppas jag att personen i fråga blir glad. Men att få en kram från hans barn och höra dom säga såna fina ord till mig det berörde mig så otroligt mycket. Speciellt när det kom från dom själva. Så trots att min svanskota tar död på mig så hade jag kunnat skura balkongen hundra gånger om bara för att få en kram från hans fina pojkar.

Så min Fredag startar med att jag börjar skura min grannes balkong klockan 09:00 på morgonen. Som ni kunde läsa i mitt tidigare inlägg så får jag låna min grannes balkong nu när växterna ska aklimeras till att vara utomhus.

Jag har fått nyckeln hem till honom så att jag kan flytta ut alla växterna när han och barnen åker iväg på morgonen och sen så går jag och hämtar alla växterna innan de kommer hem igen. Jag vill naturligtvis inte vara där och störa dom varje dag. Och denna lösningen har fungerat perfekt. Jag frågade naturligtvis min granne om han ville ha betalt för att jag lånar balkongen. Men då skrattade han bara och sa at jag kunde väl baka något.

Att göra något för någon annan är att göra något för en själv

Men snäll som jag är så nöjde jag mig inte med att baka en glass daimtårta till honom och hans tre pojkar. Jag bestämde mig för att skura rent hans balkong. Så tidigare i veckan varnade jag grannarna som har balkong under. Och imorse så satte jag igång. Det tog 1,5 timma att skrubba rent hela balkongen. Dock blev det inte perfekt för min svanskota som jag pajade förra helgen ute i Öresjö blev bara värre och värre då jag satt på huk när jag skurade. Nu ligger jag i sängen och har så fruktansvärt ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är en gammal skada som tyvärr kommer tillbaka.

Kolla dessa före och efterbilderna

Min granne är ensamstående med tre pojkar. Och som ni vet så har jag aldrig haft en pappa men kunde jag önska så hade jag utan tvekan velat ha min granne som pappa. Han är en så himla fin person. Och det syns tydligt i hans pojkar för de är så otroligt artiga och snälla. Mitten pojken sa till mig efter att vi hade hälsat på varandra i trappen en dag ”Jag hoppas att du får en trevlig dag”. Vilken unge i 11 års åldern säger en sån sak till sin granne? Sen att min granne älskar anime lika mycket som vi gör är ju bara en match made in heaven.

Nu blev det mycket mysigare på deras balkong

Jag hoppas verkligen att han blir glad när han kommer hem idag från jobbet och ser balkongen. Jag är så otroligt tacksam för att han vill låna ut sin balkong till mig. Så detta var det minsta som jag kunde göra. Hade jag inte fått låna hans balkong så hade jag varit tvungen att springa upp och ner för alla trapporna, ställa ut alla odlingarna och sitta och vakta dom i flera timmar så ingen hade förstört dom. Så att få låna hans balkong underlättar enormt för mig. Och nu är det inte många veckor kvar. Kanske att vi kan börja plantera ut vecka 20.