Så här vill jag klä mig i höst! Älskar färgskalan beige till brunt. Det kan aldrig bli fel men jag känner också ett sug efter rosa. Såg på Biancas stories att hon hade varit på ett event där hennes mamma bar en rosa tröja och det såg så himla fint ut. Mitt i ett hav av svart, vitt, beige och grått så fanns det en rosa färgklick.
Sommaren börjar sakta lämna oss och höstmörkret smyger sig på. Det har varit en alldeles för hektisk sommar för min del. Jag har kämpat med trips sen April och som om inte detta var nog så har rotröta varit ett väldigt stort problem vilket det aldrig har varit tidigare. Har pratat med flera som upplever att rotröta har varit extrem i år. Förmodligen så beror det på vårt varma klimat och främst min otroligt oregelbundna vattning.
För sanningen är den, jag hatar att vattna. Det är så fruktansvärt tråkigt och det tar så mycket tid. Jag har som ni alla förmodligen redan vet alltid vattnat mina växter inne i köket och så pass rikligt att vattnet har runnit ut igenom hålet i krukan. Men på grund av klimatförändringarna samt att jag har vattnat mer sällan än någonsin. Vi pratar ca 2 gånger i månaden så har detta påverkat mina växter riktigt negativt. Speciellt mina Scindpasus.
Första tanken är naturligtvis att den behöver vatten. Vi alla vet att när en Scindapsus är törstig så rullar bladen ihop sig. Detta stämmer mycket väl men de rullar också ihop sig när de har fått rotröta… Något som hänt med både min Silver Hero och en av mina Silvery Ann.
Jag behöver verkligen skärpa mig när det kommer till att vattna. Jag kan inte hålla på att köpa fler och fler växter om jag inte tar hand om de som jag redan har. Och naturligtvis så vill jag att mina växter ska må bra. Tror det är dags att gå tillbaka till mitt gamla vattningsschema som jag hade förr. Får växterna vatten regelbundet så minskar det risken för rotröta samt att växterna kommer må så mycket bättre och växa sig starkare. Nu får min Silver Hero och Silvery Ann rota om på nytt och jag har lärt mig en ordentlig läxa!
Jag kan inget annat än att le när jag ser dessa bilderna. Jag har verkligen världens bästa jobb. Både jag och hundarna är så glada nu när vi äntligen börjar gå mot kallare väder. Det är fortfarande varmt på dagarna men i slutet av September så hoppas jag att temperaturen har sjunkit ordentligt. Finns inget mysigare än höstpromenader när luften är så där krispig.
Igår efter hundarna så kom min bestie förbi. Jag bjöd på hemmagjord blåbärspaj med vaniljglass och vi pratade om allt. Jag hade planerat en väldigt lång resa för att spela in en video till min Youtube kanal. Resan skulle ta 8 timmar tur och retur. När detta först bokades så kändes det så roligt. Men desto mer dagarna rullade på så växte klumpen i magen. Min bestie sa även ”Du är ostrukturerad och det är inte likt dig” vilket hon har absolut rätt i.
Så igår avbokade jag resan vilket kändes så skönt. September är en väldigt jobbig månad då det var Bonzos sista månad i livet. Ofattbart att det snart gått två långa år utan honom. Ändå känns det som om det vore igår. Hjärtat gör fortfarande lika ont och saknaden är brutal. Men jag försöker att ta en dag i taget.
Jag är våg och strävar alltid efter att ha balans. Och även om jag älskar att planera så kan även jag bli ostrukturerad. Men jag är väldigt glad och tacksam över att ha vänner som säger till mig när jag behöver ta ett steg tillbaka. Ibland så vill man lite för mycket för sitt egna bästa. Men nu väntar två promenader med vovvarna på bilderna. Sen ska jag göra en god broccolisoppa. Resten av dagen/kvällen ska spenderas med att ta hand om alla växterna då jag har både trips och spinn. Ska även jobba undan lite jobb för imorgon ska jag till Göteborg och filma en video.
Nu har det kommit in en massa vackra tulpaner som man kan beställa. Jag planterar mina tulpaner i slutet av September. Då har de tid på sig att bygga ett fint rotsystem innan vintern kommer. I år blir det inga nya lökar för mig då vi har gjort om ute i Öresjö. Jag vet inte riktigt vart jag ska sätta alla lökarna som jag grävde upp i somras. Men drömmen är att ha ett helt tulpan hav där ute. Det finns så otroligt vackra tulpaner.
Sol till Juni fångade mig direkt från första meningen ”Vera hade precis fått reda på att hon skulle dö”. Boken är så otroligt vackert skrivet och den trollbinder på samma magiska sätt som en Disneyfilm. Extra roligt är det att boken utspelar sig i Uddevalla som är grannstaden till Trollhättan. Författaren Linda har varit så otroligt duktig på att förklara miljöer, små detaljer på ett så fint sätt utan att det blir tråkigt.
Något som jag reflekterade över när jag läste boken var hur olika jag och Juni är. Hon är otroligt introvert och håller mycket inom sig. Jag är extrovert och har inga problem med att berätta om hur jag mår eller hur jag tänker/känner. Men jag upplever att boken gav mig mer förståelse för personer som inte är som jag. Vilket jag verkligen uppskattar. Saker som är väldigt enkla för mig så som att fatta snabba beslut, prata inför människor och säga nej till saker vet jag kan vara otroligt svårt för andra.
Men genom att läsa Sol till Juni så fick jag en djupare förståelse. Junis syster i boken Siri hade lika väl kunnat vara jag. Men trots det så blev jag aldrig arg på Juni för hennes otroligt dumma val. Jag fick som sagt förståelse för hennes handling och insåg att personer som är introverta helt enkelt behöver mer tid än vad jag behöver för att fatta beslut.
Det finns två stunder i boken där jag verkligen fick kämpa för att inte börja gråta. Naturligtvis så vill jag inte spoila något för er men kapitel 59. Wow säger jag bara. Tänk att man kan bli så investerad i någon annans liv som egentligen inte ens existerar att man nästan gråter av glädje? Slutet av boken är tungt men vackert på samma gång. Just nu känner jag mig extra känslig då det är September och det är Bonzos månad.
