Det finns inget enkelt sätt att säga detta. Men vår älskade lilla Kira fick somna in idag i min famn. Det gör så ont men samtidigt så vet vi att det var de bästa beslutet för henne. Detta är verkligen den värsta delen med att ha djur. Det tog mig två år att komma över sorgen efter Bonzo. Även om Kira inte var min hund utan mammas så var hon en stor del av vårt liv i många år.
Mamma adopterade Kira från Ryssland. Där hade hon levt på gatan samt hos en äldre dam tills organisationen tog hand om henne. När hon kom till Sverige så var hon osäker och rädd. Väldigt rädd för män. Men vår lilla Kira skulle blomma ut till den gladaste lilla tjejen som världen någonsin skådat. Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en hund som varit så glad som Kira. Trots allt hemskt hon förmodligen har fått vara med om i början av sitt liv. Hon har spridit sån enorm glädje.
Kira har fått leva sitt bästa liv här i Sverige. Hon har varit så älskad av så många och på slutet hade hon så många hundkompisar som hon älskade att busa med. Hon kommer lämna ett enormt tomrum efter sig och vi kommer aldrig träffa på en hund som är gladare än vår lilla Kira. Nu kommer hon få springa tillsammans med Bonzo igen.
Fuck my life… Jag är så jävla trött på mitt liv just nu att jag finner knappt ord. Igår när jag skulle laga mat för att förbereda inför idag så slinter jag med kökskniven och skär mig i fingret. Först tror jag att det är ett litet jack men sen när jag ser allt blod så inser jag att det gick helt åt helvete. Jag får total panik så jag ringer mamma.
Då jag hade självskadebeteende i över 7 års tid så klarar jag inte av att se mitt eget blod. Jag får brutal ångest då jag får flashbacks från när jag skar sönder mina armar. Samt så märker jag att min yrsel blir brutal. Så jag ringer mamma för att försöka hålla mig vaken och inte svimma. Svimmar jag så är risken stor att jag får ett anfall och måste åka in till akuten. I allt kaos så har jag tagit vår kökshandduk och lindat runt fingret för att stoppa blodet men det börjar blöda igenom handduken.
Det slutar inte blöda
Efter att ha pratat med mamma och blivit övertalad så tar jag mig till vårdcentralen. Jag gråter helt hysteriskt. Som ni vet är det extremt mycket i mitt liv just nu och detta var verkligen det sista som jag behövde. Alla känslorna börjar svämma över och det enda jag vill är att dö för att slippa känna så himla mycket. Som tur är så får jag hjälp rätt fort. När hon ser såret så säger hon ”Hmm” och då får jag ännu mer panik för då tror jag att fingret är helt av för jag känner ingen som helst smärta. Förmodligen för att adrenalinet är maxat. Hon svarar att fingret sitter kvar men att det var tur att jag kom in för det är väldigt djupt.
Fick sy 21 stygn
Hon säger att hon ska hämta en läkare för de kommer behöva sy. Ni kan ju bara föreställa er min panik. Lokalbedövning är något av den värsta smärtan som jag har upplevt. Jag blev hundbiten i ansiktet när jag var 8 år gammal och fick sy 21 stygn. Att få lokalbedövning rätt ner i såren var ren jävla tortyr. Var inne för ett år sedan och tog bort en leverfläck. Fick lokalbedövning och det gjorde så ont att jag nästan svimmade. Så jag sa till henne att då får se sy mig utan bedövning.
Jag blir triggad
Men när läkaren kommer in så säger han att vi kan lösa detta genom att limma och tejpa. Var så himla glad att jag slapp bedövningen och sy. Är också så tacksam över att jag alltid får så jäkla fint bemötande av vården. De möter säkert alla olika typer av patienter men jag misstänker att jag tillhör den jobbiga kategorin. Men med allt trauma som jag har gått igenom så är det inte heller konstigt att jag blir triggad.
Kan inte sjukanmäla mig
Fingret har varit pulserande men det känns bra. Har öppnat upp bandaget lite bara för att kunna se mer. Sköterskan sa att jag kan ta av bandaget idag men jag klarar inte av att se såret så jag kommer låta de sitta på veckan ut. Det svåra är att undvika vatten, speciellt när jag måste ut med hundarna och vädret är skit. Hade jag varit anställd så hade jag sjukanmält mig. Men den lyxen har man inte som företagare. Men det gick bra idag. Jag tog plastfolie runt och tejpade och försökte ha handen i fickan så mycket som möjligt.
Idag skulle jag opereras…
Som att inte detta vore nog så skulle jag opereras idag. Alla mina visdomständer skulle bort. Men tror ni inte att de hade fuckat upp allt? Jag blir så jävla trött… När jag kommer till sjukhuset så berättar jag att de måste även ta den tanden som är lös för mig. De visste ingenting om detta och jag sa att när jag hade videosamtalet med min tandläkare (inför allt med tandställningen, borttagning av visdomständerna samt operationen) så sa jag att den tanden måste bort. Men då de inte hade någon som helst remiss för detta så slutade det med att de endast tog en visdomstand…
Det kändes ingenting
Det som jag var mest rädd för var bedövningen. Men det kändes ingenting! Jag frågade till och med tandläkaren som satte bedövningen om hon satte den rätt för det kändes verkligen ingenting. Jag trodde att det skulle kännas som när de tar bort tandsten men tusen gånger värre. Men det var verkligen easy peasy. Sen drog hon ut tanden och den satt rätt hårt men i och med att jag var bedövad så gjorde de inte ont alls. Nu när jag skriver allt detta så är jag fortfarande bedövad. Men allt gick så bra att de inte ens sydde igen såret.
Det saknades en remiss…
Jag är glad att det var så snabbt och enkelt att ta ut visdomstanden. Men samtidigt så är jag så irriterad över att vi endast tog ut en tand och inte alla fem som jag trodde var planerade. Nu blir hela den här tandprocessen ännu längre… Nu i April så kommer jag börja sätta in min tandställning och det kommer ta 5-6 veckor. Sen när vi är klara med det då ska jag tillbaka och dra de fyra tänderna som vi inte drog ut idag. Det är en sån jäkla långdragen process. Sen när allt detta är klart så kommer jag behöva gå till tandläkaren var åttonde vecka för att korrigera min tandställning.
Det har bara gått tre månader av 2026
Det har bara gått tre månader av 2026 och detta året är utan tvekan ett av de mest utmanande som jag någonsin upplevt. Jag har inte mått så här dåligt sen jag var mitt i min mest självdestruktiva period. Hade jag inte varit så rädd för att få blodförgiftning så hade jag säkert börjat skada mig själv igen bara för att försöka överleva och ta mig igenom detta året. Som tur är så är jag bättre på att hantera mitt inre kaos nu än vad jag var då.
Nu kommer jag ta det väldigt lugnt resten av veckan. Tyvärr så har inte det värsta hänt än så jag försöker förbereda mig så gott jag kan inför det. Men jag vet att jag kommer vara helt förstörd och må ännu sämre än vad jag redan gör. 2026 kommer verkligen ta priset som ett av de värsta åren i mitt liv.
Även om det är tyst på mina sociala medier så har de senaste dagarna varit fullspäckade. Jag har gått ut med att jag tar en paus på 2 månader ifrån Youtube. Det känns bittersweet men jag måste sätta mitt välmående först. Det som har hänt de senaste dagarna är att vi har varit iväg och firat min man som snart fyller år. Vi hade det så mysigt. Maten och bakelserna var magiska! Så skönt att bara få komma bort och försöka tänka på annat.
Pistage semla & Påskägg
Han beställde in en pistage semla till efterrätt och jag tog ett påskägg med smak av choklad och nugat. Jag behöver nog inte ens förklara hur galet god denna var! Den var perfekt balanserad och inte alls så tung som jag trodde att den skulle vara.
Då jag vill spendera så mycket tid som möjligt med Kira så har vi hängt en del i hundgården. Hundarna har haft så roligt tillsammans. Jag får fortfarande nypa mig i armen över att jag har världens bästa jobb. Det är inte en dans på rosor alla dagar, ni skulle bara veta. Men jag hade varit i en djup depression just nu om jag inte hade haft hundarna och gymmet. Det är min terapi i livet.
Spenderat flera dagar i hundgården
Och vi alla vet hur arbetsmarknaden ser ut idag. Läste att en arbetsgivare hade fått 17.700 ansökningar för ett ledigt jobb som de hade lagt ut. Det är inte ens möjligt att gå igenom så många CV. Jag är otroligt tacksam över att jag har jobb men också att jag får jobba med något som jag älskar. Det är verkligen inget som man tar för givet idag. Jag mår så dåligt över att jag inte orkar lägga ner tiden på mina sociala medier som jag egentligen behöver göra. Men jag kommer komma tillbaka. Jag behöver bara få vara i min bubbla ett tag till.
Säljer mycket på Vinted
Förutom att spendera tid på gymmet, med hundarna, spela Infinity Nikki så lägger jag mycket tid på Vinted. Jag har sålt så otroligt mycket kläder på bara en vecka. Så mycket att jag var tvungen att köpa in påsar att skicka allt i för alla lådorna tog slut. Så himla skönt att bli av med så mycket kläder som annars bara ligger och samlar damm. Jag har mer kläder som jag behöver lägga ut till försäljning men har inte haft orken att fotografera och ladda upp mer.
Igår fick Johans familj ta farväl av lilla Kira. Vi samlades alla ute i Öresjö och de hade köpt en massa gott till henne så hon blev ordentligt bortskämd. Jag grät i stort sett hela dagen igår. Det gör så ont. Hon har varit en så stor del av våra liv under så många år och det kommer bli fruktansvärt tomt utan henne.
Då har jag gjort min första deklaration som företagare. Tack gode gud för min revisor! Utan henne så hade detta aldrig gått. Är så himla bortskämd med att ha en av mina bästa vänner som revisor. Känns så tryggt och skönt att alltid kunna fråga henne om precis allt som rör företaget. Och det räckte att jag loggade in på Skatteverket igår så skrev jag till henne direkt och sa att hon måste hjälpa mig.
Min första deklaration som företagare
När man driver företag så vill man inte ha tillbaka pengar på skatten. Egentligen borde ingen vilja få tillbaka pengar på skatten då det betyder att staten har lånat pengar av en utan ränta. Jag kommer få tillbaka 1700 kronor och det känns ändå helt okej. Helst så hade jag önskat att jag fick betala tillbaka men för att vara mitt första år som företagare så är jag otroligt stolt. Företaget hade en vinst på 81,6% vilket känns helt galet. Nu är målet att lyckas ännu bättre i år.
Som flera av er har märkt så har jag ”försvunnit” från mina sociala medier
Jag mår extremt dåligt just nu då vi ska låta Kira somna in nästa vecka. Men utöver detta så händer det andra saker privat som jag inte kan skriva om. Men det som sker tär på mig väldigt mycket mentalt. Jag har inte träffat någon av mina vänner under hela Mars. Jag orkar inte. Det enda som jag ser fram emot är gymmet och hundarna. Annars så gör jag bara det jag måste för att överleva vardagen just nu.
Jag fick ett ryck igår och började lägga ut galet mycket kläder/skor och accessoarer på Vinted. Har alltid sålt på Tradera i alla år men försäljningen har gått så himla dåligt den senaste tiden så jag bytte. Och tur var väl det för inom 1 timma hade jag fått sålt tre grejer. Har fortfarande en massa kläder att lägga upp men behöver fotografera nya bilder. Det bästa med att bli av med alla gamla kläder är att jag får plats med nya.
Jag har som ni vet varit i en och samma viktdepå i snart 1 års tid. Det spelar ingen roll hur bra jag sköter allt, jag går inte ner i vikt. Men när jag ser tillbaka på alla gamla bilder som jag nu använder för att sälja kläder på Vinted så inser jag hur jäkla stor jag faktiskt var. Jag fattade aldrig när jag vägde över 90 kg hur jävla fet jag var. Jag tror mycket är för att jag helt klart hade omvänd anorexi och har sett mig smalare än vad jag varit. Sen så har jag alltid tyckt om mig själv oavsett storlek så jag har aldrig riktigt brytt mig.
På två år har jag gått från storlek 42-44 till 34-38. Det är helt galet och det förklarar också varför jag har så mycket kläder att sälja. Ingenting passar längre. Sen i och med att min kropp har blivit mindre så har också min stil förändrats. Jag gillar fortfarande det söta med mycket spets. Men jag som aldrig har använt kjol tidigare älskar att ha kjol nu för tiden. Något som jag också är väldigt noga med, om det inte känns 100% så behåller jag det inte. Förr kunde jag behålla för att jag kanske skulle få användning för plagget. Men nu är jag stenhård med den regeln.
Ingen berättar för en hur dyrt det är att gå ner i vikt. Inte bara den nya livsstilen med gymkort samt ändrad kost. Men alla nya kläder som man behöver köpa. Naturligtvis så behöver jag inte ha flera olika klänningar osv men det är en av mina stora passioner här i livet. Och att nu äntligen kunna ha de kläderna som jag har velat ha i så många år gör det bara ännu roligare.
Det enda som jag kan tycka är lite tråkigt med min stil är att jag bara hittar sånt som jag tycker om via utländska hemsidor. Jag handlar i stort sett aldrig från svenska sidor längre. Och missförstå mig inte, jag tycker att alla de plaggen som jag har med i detta inlägget och i mina andra är jätte fina. De är bara inte vad jag själv hade velat ha på mig. Men jag har mina favorit sidor som jag handlar ifrån och de kommer jag även dela med mig av här.
