Idag har vi nollgradigt här i Trollhättan. Det stoppar dock inte mig och Ronja från att gå en långpromenad. Jag har verkligen hittat tillbaka till kärleken för promenader. Men det blir så himla mysigt också när jag har Ronja med mig. Bonzo har vi inte kunnat gå en långpromenad med sen 2012. Det var då han fick sin diagnos för artros och sen dess får han promenader anpassade för honom.
De senaste två åren så har vi märkt att han börjar bli äldre. Trots att han är ligg och har mycket energi så sover han mycket mer. Väldigt djupt också. Han hör inte när man sätter nyckeln i låset längre och reagerar mycket långsammare än tidigare. Hans små framtänder på underkäken har börjat glida isär. Vilket jag tycker är så himla gulligt, kolla denna bilden. Han äter dock precis som vanligt så det är inget som påverkar honom. Lite roligt är det dock att jag också har små mellanrum mellan mina tänder i undre käken. Man brukar ju säga att hundar ofta avspeglar deras ägare. Om det är sant så måste jag vara världens sötaste haha.