Om ni trodde att vi hade slutat kolla på anime så trodde ni helt fel! Vi har betat av en massa serier men jag har helt enkelt inte orkat blogga om det tills nu. Efter att ha sett Mieruko-chan så sa jag till min sambo att jag vill ha ännu mer skräck. Och det var då han satte på Another.
Serien handlar om Koichi som flyttar från Tokyo till en mindre stad och börjar på en ny skola. Till en början så verkar allt normalt men han börjar känna en dragningskraft mot Mei. En flicka i hans klass som ingen av de andra klasskamraterna verkar kunna se. Koichi börjar fundera på om Mei lever eller är hon ett spöke?
Detta är Japansk skräck när den är som allra bäst. Man fick rysningar under tiden som man tittade och det var en hel del twistar vilket ökade spänningen hela tiden. Sen så fick jag det som jag ville ha. Utan att låta som en psykopat så var denna serien väldigt blodig och raw. Det vilar en förbannelse över klassen och Koichi och Mei bestämmer sig för att försöka lösa förbannelsen innan det är för sent.
Serien kom ut 2012 så jag tror inte att det kommer komma någon fortsättning på den. Men jämfört med de andra serierna som vi har sett så tycker jag att det räckte med en första säsong. Den var spännande från första avsnittet och höll samma höga nivå genom hela serien. Sen med tanke på hur den slutade så vet jag inte riktigt hur man hade kunnat fortsätta serien. Tycker du om blod och skräck så är Another anime serien för dig. Jag tycker den var grym.
Vilken dag jag har haft. Den har varit underbar men så stressig. Mitt liv är verkligen schemalagt timme för timme och ingenting får avvika för då skulle det göra allt ännu mer stressigt haha. Imorse så åkte min sambo iväg på konferens. Vi pussades hejdå men det känns helt okej då han bara är borta över natten. Han reser en del i jobbet så nu är jag rätt van men detta är första gången som jag är helt ensam utan en vovve.
Så många fina vänner runt omkring mig
Och på tal om vovve så hade jag och Smilledillen en väldigt mysig men jobbig promenad. Ena stunden regnade det, andra stunden så slutade det, sen öste det ner och så höll det på hela promenaden. Som tur är så är Smilla en cooling så hon har inget emot att vara ute i regnet. När jag lämnat henne så var det direkt iväg och hämta ett paket på vägen. Kasta mig in i duschen och sen fixa mig för att spela in en video. Jag hann även med att göra min första facetime ever! Alltså hur cool är inte jag? Och nej jag har aldrig facetimat tidigare men jag var så glad så var tvungen att dela min glädje med Gustav.
Sen kom min bestie hit och hon hade köpt med sig fika, så gullig! Jag fixade 10 palettblad till henne så hon ville bjuda på fika som tack. Skönt att få lite sällskap idag för annars hade jag varit helt ensam. Vi är på två olika platser i livet just nu. Men det fina med vår relation är att oavsett vart den andre befinner sig så har vi alltid varandra. Jag vet att jag alltid kan gå till henne oavsett vad det är och jag vet att hon alltid finns där för mig. Har insett att alla inte är så lyckligt lottade.
Något annat som dock är fruktansvärt tråkigt är att min vloggkamera är borta…
Jag är väldigt rädd om mina saker. Så att min kamera är borta är så olikt mig. Jag sätter inte ens ner mina väskor på golvet för jag är så rädd om dom. Det värsta är att jag tror jag glömde kameran ute i Öresjö. Och när jag skriver ute då menar jag ute i regnet. Kan hända att den är i vår bil men jag hittar den som sagt inte. Kameran är gammal och dålig så jag hade planerat att köpa en ny men så fruktansvärt tråkigt om den nu råkar ha blivit lämnad utomhus i regnet. Speciellt då minneskortet är rätt dyrt de också. Jag får ge er en uppdatering när jag har hittat den. Nu ligger mina ribs i ugnen och på tv:n går Stranger Things. Tänkte att jag skulle se om serien när jag ändå är ensam inatt.
Första veckan i Juni har redan passerat. Varför går tiden snabbare desto äldre man blir? När jag ser mitt schema för Juni så får jag nästan hjärtklappning. Men jag försöker ta en vecka i taget. Jag undrar eller jag förmodar att vi som är planerare alltid är mer stressade än personer som är spontana?
Idag är det en lång lista som ska göras. Jag ska skicka iväg växter, en blombukett, hundpromenad, fotografera, redigera både bilder och video. Tidsinställa både instagram och facebook. Vi ska åka och handla när sambon kommer hem från jobbet. Han ska iväg på konferens imorgon så jag sover ensam. Har inget emot att sova själv men när jag är van vid att somna bredvid honom så är det svårt att somna utan honom. Och som alltid så behöver jag städa här hemma, never ending story. Denna veckan kommer jag även ha Smilledillen (Smilla) fem promenader istället för våra tre. Ska bli så kul. Hon ska vara här Fredagkväll så det ska bli riktigt mysigt. Har även tandläkaren på Fredag morgon. Älskar att gå till tandläkaren!
Igår vaccinerade vi oss äntligen mot TBE
Jag har velat göra det länge men det är en sån där sak som man ofta skjuter undan. Jag som ändå har haft minst fem fästingar på mig både verkligen ha vaccinerat mig för länge sedan. Senast var nu i helgen i Öresjö. Då kröp den minsta fästingen ni kan tänka er på min handled. Har aldrig någonsin sett en så liten och det var bara av en ren slump att jag upptäckte den. Är lite öm i armen idag men absolut värt det. Nu ska jag sätta igång och beta av listan. Hoppas att ni får en fin dag.
Klänning – Zara | Väska – Louis Vuitton | Sneakers – Adidas
Idag firade vi Morsdag tillsammans med min mamma. Det blev lite försenat då vi var tvungna att ställa in när min sambos farmor åkte in till sjukhuset. Men med tanke på vilket underbart väder vi hade idag så klagar jag inte. Det var nästan för varmt. Fråga mig inte hur jag ska överleva den riktiga sommarvärmen. 20 grader är perfekt men allt över det är bara brutalt varmt. Men sen använder jag också en tunn vindjacka som vinterjacka så det säger en hel del.
I Morsdagpresent så hade jag köpt boken Vår mamma Lill-Babs som är skriven av döttrarna Monica, Malin och Kristin. Jag minns än idag hur mamma körde mig till Melker för att jag skulle ta ut honom och pratade om hur ledsen hon blev när Lill-Babs hade gått bort. Boken handlar om hur hennes tre döttrar uppfattade sin uppväxt med deras mamma.
Efter att jag hade varit på Jack´s Burgers med min bestie och gett dom så högt betyg så ville min mamma gå dit och testa. Mamma sa att det var den bästa hamburgaren som hon ätit ute och sambon var lika nöjd han. Nu kom vi rätt tidigt så då hade de lunch meny. Lite otur för oss för vi ville verkligen testa deras wings. Men det betyder att vi måste gå tillbaka någon annan dag.
Det var super mysigt att få komma ut och bara ha en mysig stund. Vi fick en lugn natt efter oroligheterna men jag gick till fönstret flera gånger igår för att se om något var på gång. Är det någon plats man ska känna sig trygg på så är det ens hem. Det är så himla tråkigt att Sverige har eskalerat på detta sättet. Jag minns när det stod i tidningen om de första skjutningarna som skett och man har helt i chock. Nu reagerar jag inte längre för på något sätt så har gängkriminaliteten sorgligt nog blivit en del av vår vardag. Jag rekommenderar er alla att läsa boken Tills alla dör. Där får ni förklaringen till varför alla dessa skjutningar sker.
Klockan är någon gång efter 22:00. Jag ligger i sängen som vanligt och tänkte precis sätta på Stranger Things för att se om alla säsongerna när jag ser att grannen mitt emot står och stirrar i sitt fönster. Då det börjar bli mörkt ute och vi har tänt här hemma så ser man väldigt tydligt in i lägenheten. Så jag går upp för att dra ner våra rullgardiner. När jag kommer fram till fönstret så ser jag att det är väldigt mycket folk ute på sina balkonger och i fönsterna. Jag börjar också känna lukten av rök.
Min första tanke är att det är någon på gården som grillar. Men det luktade inte som det gör när man startar en grill. Det luktar hemskt. Jag går in i köket och trycker mitt ansikte mot fönstret och ser hur det väller fram tjock rök från vår grannens lägenhet. Jag skriker ”Det brinner” och kastar mig efter telefonen för att ringa vår granne. Min sambo flyger upp från sin dator och börjar kolla ut. Jag får inte tag på vår granne så jag gör mig beredd för att gå dit när grannen ringer upp och jag säger ”Det brinner det brinner”. Grannen förstod ingenting men då grannen var så lugn så förstod jag att det inte brinner hos dom. Sen säger grannen ”Herregud Nathaline ni måste komma hit”.
Bilden till vänster skickade min sambos pappa som de hade fotograferat från sin lägenhet. Bilden till höger fotograferade min sambo från vår grannes lägenhet.
Vi går över till vår granne som har fönster åt båda hållen. Där ser vi hur det ryker ett stort svart moln på flera meter upp i himlen och hur det börjar komma riktigt stora lågor. Vi hör elden in till min grannes lägenhet så nära var det. Mitt i allt kaos som är så har vi kontakt med flera personer online. Jag ringer även till Nalas familj och berättar att det brinner precis utanför dom. Det enda som skiljer våra lägenheter från elden är stora träd som är ca 6-8 meter höga. Skulle elden fått tag i träden då skulle det bli total livsfara. Efter en stund så säger jag åt min sambo att flytta vår bil då vårt garage bara är några meter från branden. När min sambo går ut och gör detta blir det som en domino effekt och flera grannar kommer ut för att flytta sina bilar.
Vi är hos grannen tills klockan blir 23:40. Då går vi hem men min sambo vill flytta vår bil då han inte vill få böter. Så jag tar fram våra ansiktsmasker och vi går ut för att flytta bilen. Hela trapphuset stinker rök och när vi kommer ut så är det som att gå i en tjock dimma. När vi kommer ut så möter vi en kvinna som inte har någon som helst aning om vad det är som händer. Medan min sambo pratar med henne så går jag och kollar om det finns parkering men det är fullt. När jag kommer tillbaka så har det samlats en del folk vid oss. Vi står och pratar med dom då några hade precis kommit från stan där det exploderat i ett parkeringshus. Jag går upp en bit för att ringa min bestie när jag skriker på min sambo att nu brinner det igen.
Bilden till vänster är tagen från vår grannes lägenhet precis i början av branden. Bilden till höger tog jag 1,5 timma efter att det började brinna och vi stod ute. Det går inte att få fram på bilderna hur fruktansvärt stora lågor det var och hur nära inpå det var.
När vi lämnade vår grannes lägenhet så såg det ut som att de hade fått släckt branden men nu hade den tagit fart igen och det såg ut som att elden spred sig närmare vårt hus. Jag är fullt medveten om att man inte ska stå ute. Men då branden var bakom vårt hus så såg vi ingenting från vår lägenhet. Och skulle elden sprida sig så fanns det ingen chans för räddningstjänsten att hinna larma alla lägenheterna. Men vid klockan 01:00 så bestämde vi oss för att gå hem.
Väl hemma så tog jag fram en väska och började packa ner min dator. Om vi behövde fly så vill jag få med datorn då jag har alla bilder på den. Jag sov även med kläderna på. Min sambo la sig vid 02:00 och jag försökte hålla mig vaken så länge jag kunde. Jag somnade någon gång efter 02:20 och vaknade klockan 05:55. Kollar telefon och ser att de har skickat ut ett meddelande att alla bränderna är under kontroll. Jag väcker min sambo och ber honom flytta bilen. Tror ni inte att vi redan hade fått böter på bilen? Hur kan man ens gå ut och ge folk böter när hela stan brinner? Vi kommer naturligtvis att bestrida denna boten.
Vi lyckades somna om och då vaknade jag vid 10:30. Så jag ringer mamma och berättade allt som hänt. Hon bor inte i Trollhättan samt sov när allt detta hände så hon visste inte vad som hänt. Sen när jag gick in i duschen så var mitt schampoo helt svart efter att jag stod ute kvällen innan. Jag känner även av att jag har ont i halsen idag. Efter duschen så gick jag hem till Nala för att prata med hennes matte och ha lite mysstund med Nala och Aila. Det var skönt att få ventilera av sig.
De var en presskonferens tidigare under dagen men det kom inte med någon ny information kring det som hänt.
Jag mår som många andra väldigt dåligt över det som har hänt. Detta är andra branden i rad. Vi är tyvärr vana vid bilbränder i Trollhättan men att tända på ett lägenhetskomplex… Det är helt sinnessjukt! Som tur var så var det helt vindstilla igår. Men hade det blåst som det gör idag så hade det kunnat få förödande konsekvenser. Det är så fruktansvärt obehagligt när det är så nära ens hem. Vi blev erbjudna att få sova hos vänner och familj igår. Men då det var kaos i hela stan så kändes det inte tryggt någonstans.
Det är helt otroligt att ingen person kom till fysisk skada igår. Men jag tror vi är många som mår väldigt dåligt psykiskt. Att det var anlagda bränder är det ingen tvekan om. Räddningstjänsten ska ha en stor eloge för deras arbete. Där vi stod på natten så kunde vi känna värmen från branden så jag kan inte ens förställa mig hur det är att jobba inom räddningstjänsten och behöva sätta sitt egna liv i fara för att rädda andra. Det finns naturligtvis en stor oro för att det ska eskalera ännu mer denna kvällen/natten.
Jag har inte mått så bra idag så jag är glad att jag fick spendera så mycket tid med Nala och hennes familj. När man är med lilla Aila så tänker man mest på hur jäkla go hon är och att jag vill äta upp henne. Sen fick jag låna Nala och gå en promenad i skogen. Det känns konstigt att allt är precis som vanligt idag när det bara var några få timmar sedan som hela Trollhättan stod i lågor. Jag vill tacka alla er som har hört av er idag. Jag har nog fått närmare 50 meddelanden. Är ledsen om jag inte har skrivit så mycket men som ni säkert förstår så mår jag inte helt hundra idag. Men det betyder otroligt mycket att ni sträcker ut en hand och erbjuder hjälp och omtanke.
