0   11
0   22
2   21
4   23
0   23
5   19
4   15
0   28

Nyår 2020

Klockan närmar sig halv tio på morgonen och jag har sovit fem timmar. Arbetsnarkoman som man är så ville jag naturligtvis dela med mig av igår kväll, vårt nyårsfirande. Startade dagen med att beta av lite jobb kring företaget och sen klockan tolv var jag på mitt andra jobb tills stängning. Min sambo hämtade mig och sen var det bara att åka hem och byta om snabbt, packa sakerna och sen kom mamma och körde hos hem till Victors föräldrar. Hans föräldrar är utomlands och eftersom vi och Sonny bor i en 1:a (utan diskmaskin) så blev det perfekta platsen att fira det nya året på.

Jag kan säga att vårt Nyårsfirande igår blev så himla lyckat!

Victor och Erika bor i Karlskoga så vi ses inte så ofta. Därför kändes det extra kul att kunna fira Nyår tillsammans. Sonny var också med oss men tyvärr fattades J, Ljung och Carro för att gruppen skulle vara komplett.

Trots att jag hade jobbat innan så valde jag att ta på mig uppdraget att laga mat. Jag har ett kontrollbehov men sen eftersom att min mage är som den är så känns det bättre att ha koll på vilka kryddor som används osv. Till förrätt så gjorde jag en champinjonsoppa som blev väldigt uppskattad. Kom på idén att köpa stuvade champinjoner och ha det som bas. Sen stekte jag färska champinjoner och blandade i det samt hade i grädde, mjölk och kryddor.

Till huvudrätt så gjorde jag potatisgratäng med entrecote, en vinsås och grillade morötter. Det blev så galet gott! Kan vara en av de godaste maträtterna som jag gjort. Erika hade gjort en jätte god nötpaj med kola smak som vi åt tillsammans med vaniljglass. Mellan måltiderna så spelade vi ett spel som hette Kortslutning. Det gick ut på att man skulle svara tvärtom. Frågan kunde vara ”Finns det hundar i Sverige” då enligt spelets regler så är rätt svar ”Nej”. Det blir lätt en mind fuck, speciellt när man har alkohol i kroppen. Men jag slog tydligen rekord då jag svarade rätt 14 gånger i rad.

Tio i tolv gick vi ut för att skåla in de nya året. Vi hamnade verkligen mitt bland fyrverkerierna. För er som undrar så var Bonzo hos min mamma och Ronja. Tanken var att han skulle ha varit med men det blev lättast så. Sen att komma hem, det var inte det lättaste. Mamma hade erbjudit sig att hämta oss men hon ringde senare och sa att Ronja mådde dåligt av fyrverkerierna så vi skulle ta en taxi hem. Vi bokade så att den skulle vara där klockan 00:50. Vid 01:30 hade det fortfarande inte kommit någon taxi så jag bokade på nytt. Den skulle komma 01:50. Taxin ringde 02:15… Enligt taxichauffören hade något blivit fel så han fick aldrig upp vår bokning men hem kom vi.

Nu är klockan snart elva och det tar tagit mig 2,5 timma att skriva detta inlägget, redigera alla bilderna och ladda upp dom. Jag hoppas att ni hade en jätte fin kväll igår. Vi ska åka tillbaka till Victor och Erika vid två idag då det blev så mycket mat över. Bonzo ska även få följa med så det blir mysigt. Ha en jätte fin start på 2020.

Sigma 18-35 mm f/1,8 DC HSM Art

Nu är den äntligen här! Mitt nya objektiv som kommer underlätta så otroligt mycket. Jag brukar fotografera med min Canon EF 50 mm f/1.4 USM som jag köpte för flera år sedan. Jag har älskat det objektivet men det finns en sak som blev en jobbig faktor när jag fotograferade. Objektivet har ingen zoom. Det låter inte speciellt jobbigt men saken är den att fotografera på restaurang har inte alltid varit så himla lätt då jag hela tiden har varit tvungen att ställa mig upp och backa undan minst 1 meter eller fått flytta maten till ett annat bord för att kunna få en bra bild. Samma sak när jag har haft fotograferingar. Då har antingen jag eller personen i fråga fått flytta på sig för att få det rätta avståndet.

Denna bilden på Bonzo är fotograferad med det nya objektivet.

Med Sigma 18-35 mm f/1,8 DC HSM Art kommer jag ha ett lågt skärpedjup på 1,8 och zoom! Bara att kunna sitta kvar vid bordet och fotografera kommer underlätta så himla mycket. Det kommer också bli lättare att få bilder på mig själv då det inte blir lika pinsamt för mina nära och kära att fotografera mig nu när de kan sitta kvar istället för att ställa sig upp bland alla andra. Jag ser så mycket fram emot mitt foto år 2020. Tror jag kommer utvecklas så mycket och hoppas att jag kommer få en massa roliga fotograferingar nu i vår.

Igår fick jag äntligen krama om min fina Sara Lee igen

Igår fick jag äntligen krama om min fina Sara Lee igen. Vi har inte setts på 3 år och inte haft speciellt mycket kontakt under de åren heller. Men varje gång vi ses så är det som att hon aldrig flyttat. Att få krama om någon som man har saknat så mycket efter så lång tid betyder allt. Vi åkte till Strandgatan för att prata ikapp om allt som hänt sen sist. Hon har flyttat från Åre och bor nu i Sthlm. Vilket är positivt för nu är hon inte 10 timmar bort utan endast 3. Ska absolut försöka att åka dit och hälsa på henne om vi lyckas få våra scheman att klaffa.

Jag berättade om allt som hänt i mitt liv vilket är en hel del. När vi hade ätit upp så åkte vi hem till mig där hon fick träffa Bonzo! Jag är helt säker på att han kände igen henne och han blev så glad. Vi pratade så mycket att jag trodde att jag skulle tappa min röst haha. Vi har varit vänner sen 2012 och jag är så tacksam över att hon är en del av mitt liv. Även om vi inte pratar med varandra speciellt ofta så vet vi att vi alltid finns där för varandra. Och de vännerna är de bästa som man kan ha.

Bonzos rehabilitering

Efter jobbet idag så åkte vi till Bonzos rehabilitering. Det var första gången som vi skulle simma med honom själva men det gick riktigt bra. Han tycker det är lite läskigt men jag hoppas verkligen att han kommer tycka om det. Nu i början så simmar han väldigt korta pass. Sen är det upp och vila som gäller innan han får fortsätta simma. Vi kommer öka simmandet lite åt gången för honom så att han vänjer sig. Han är van vid att simma och älskar att simma utomhus men det är skillnad nu när vi är inomhus i bassäng. Planen är att vi ska göra detta minst en gång i veckan.

Under 2020 så finns det mycket som jag vill göra och uppnå

2019 börjar lida mot sitt slut. Och jag kan säga att detta har varit ett av de mest händelserika åren på väldigt länge. 2018 var ett skit år. Minns dock inte anledningarna till varför (tur ens liv finns på nätet så man kan gå tillbaka och hitta orskaen haha) men det var inget bra år. Jag minns att jag ville utvecklas under 2019 och det känns lite overkligen att faktiskt kunna skriva att jag uppfyllde just det målet.

Att få ett jobb vid sidan av mina sociala medier har förändrat mitt liv totalt. Helt plötsligt var jag ny på en arbetsplats där jag inte hade någon som helst erfarenhet. Jag har kollegor, något jag inte har haft på 5 års tid. Jag fick chefer något jag inte heller har haft på 5 år och det var mycket information att ta in. Nu efter 2 månader så känner jag att jag börjar landa i min roll men det har inte varit lätt. Som egenanställd så är jag van att göra allt på mitt sätt. Jag är extremt organiserad och har ett stort kontrollbehov. Jag är väldigt snabb och van vid att alltid göra allt eftersom att jag är den enda personen i mitt företag. Det var väldigt svårt för mig att inte ha någon kontroll alls. Vilket egentligen är en självklarhet när man börjar arbeta med något man aldrig har arbetat med tidigare. Jag har en enorm prestationsångest och är livrädd för att göra fel. Så efter de två första veckorna kom smällen.

Från att längta till att få gå till jobbet så kom jag hem och grät varje dag under en längre period. Jag mådde så fruktansvärt dåligt och visste inte om jag skulle vilja fortsätta jobba. Mitt i allt med de nya jobbet så blev min mamma akut sjuk och inlagd på hjärtintensiven där hon låg inne i nästan 2 veckors tid. Jag mådde jätte dåligt under denna tiden. Det var fruktansvärt svårt att behöva lära sig så mycket nytt, lära känna så många nya människor, leva med de höga kraven som man har på sig själv, driva mitt företag vid sidan av och samtidigt vara så fruktansvärt orolig för om jag skulle mista min mamma.

Jag har alltid fått kämpa, hela mitt liv. Mitt liv kommer alltid att vara en kamp och det har jag accepterat. Så fort något bra händer så vet jag att något värre väntar runt hörnet. Jag är så enormt stolt över mig själv! Att jag återigen har fortsatt kämpa och inte gett upp. Idag känner jag att jag har landat i min roll på de nya jobbet. Jag har insett att jag kan inte göra mer än mitt bästa. Jag arbetar med fantastiska människor som har gett mig stöd, haft tålamod och som gör det roligt att komma till jobbet. Jag har klarat av att gå upp i arbetstid under December månad och samtidigt levererat bra material på mina sociala medier under årets mest hektiska månad.

Bonzo, min älskade Bonzo

Det känns galet att veta att jag har haft Bonzo i halva mitt liv. Säger jag att han är 14 så säger många oj va gammal. Men när jag säger att han är född 2005 då inser man hur länge han har funnits med! I somras fick han diagnosen njursvikt och det tog jag väldigt hårt. Men de nya fodret har gjort underverk för honom och vi hoppas att han kommer må ännu bättre när han får börja sin rehabilitering minst en gång i veckan. ”Planen” var alltid att jag skulle skaffa mig ett jobb efter de att han hade gått bort men livet ville annorlunda. Det är jobbigt att vara ifrån honom så mycket då jag vet att han inte har mycket tid kvar. Men vi tar en dag i taget och njuter av de stunderna som vi får.

Något roligt som hände 2019

Var att mitt växtintresse verkligen exploderade. Mitt växtkonto på instagram startade jag 1 Maj och det har i skrivandets stund 654 följare. Jag trodde aldrig att vår lägenhet skulle bli en djungel men det är den och jag älskar det. Önskar bara att jag hade haft mer tid för dom än vad jag har nu. Under 2020 så hoppas jag kunna köpa de växterna som står på min önskelista. Det hade varit magiskt.

Under 2020 så finns det mycket som jag vill göra och uppnå

  • Ett mål som jag har är att få vara kvar på de nya jobbet i mer än 6 månader. Det skulle nämligen betyda att det är den längsta anställningen som jag har haft. Jag har nämligen aldrig varit anställd längre än 6 månader på en arbetsplats då mina tidigare arbetsplatser har stängt ner.
  • Att Bonzo ska fylla 15 år. Det är naturligtvis alltid ett mål vi har att vår lilla pojk ska få bli ett år äldre. Varje dag som vi får med honom är vi evigt tacksamma för. Och nu kommer han snart kunna börja simrehabiliteringen. Vi har haft svårt att få ihop en dag där vi kan ta vårt simkort på grund av våra jobb men nu är det egentligen fixat. Tanken är att Bonzo ska få simma minst en gång i veckan.
  • Spara ihop till 100.000 kronor. Jag minns att jag hade som mål att spara ihop till 20.000 kronor detta året och det gick rätt okej även om jag inte nådde fram. Kanske är det helt galet av mig att sätta ett så mycket högre mål men med det nya jobbet så får jag en regelbunden inkomst vilket jag inte har haft på 5 år. Detta gör att jag kan göra en budget för jag vet på ett ungefär hur mycket jag kommer tjäna.
  • Vara ledig. Ni är säkert lika trötta som jag på mitt gnäll om att jag aldrig är ledig. Jag kan om jag vill strunta i mina sociala medier men saken är ju den att jag inte vill sluta. Jag har bloggat sen jag var 15 år gammal. Egentligen långt innan det då jag hade Lunarstorm och Bilddagboken. Detta har alltid varit en del av mitt liv och det är ett av de roligaste jobben som jag har gjort. Men för mitt eget välmående så måste jag se till att jag är helt ledig vissa dagar. Så som livet ser ut nu så arbetar jag med mina sociala medier antingen innan eller efter de andra jobbet och det är inte hållbart i längden att arbeta så extremt många timmar per dag. Därför lovar jag mig själv att jag ska ha minst en dag i veckan där jag inte jobbar överhuvudtaget.
  • Spendera mer tid med nära och kära. Under 2019 så fick jag lära känna så mycket nya människor. Att få nya vänner i vuxen ålder är inte lätt och jag är så tacksam för alla som har kommit in i mitt liv. Jag vill bli bättre på att höra av mig till mina vänner. Även om det bara är något litet som att skriva ”Jag tänker på dig”. Visa att jag finns där även om vi kanske inte har möjligheten att ses speciellt mycket. Efter 11 långa år med min sambo så kan jag säga att jag aldrig varit lyckligare än vad jag är idag. Vårt förhållande har aldrig varit så här bra och jag känner mig trygg. Vi kommer förmodligen bo kvar i vår lilla 1:a några år till men så länge jag få vara med honom så bryr jag mig inte om hur stort eller litet vi bor.