Detta blogginlägget innehåller spoilers för Mandalorien

Igår var sista avsnittet av andra säsongen av Mandalorien

19 November 2019 skrev jag mitt första inlägg om Mandalorien. Igår var sist avsnittet av den andra säsongen av Mandalorien. I avsnitt Chapter 14: The Tragedy så grät jag helt hysteriskt när Dark Tropers tog Baby Yoda (Grogu). Jag ville inte fortsätta se serien. Nu är jag överkänslig då jag bearbetar min sorg men jag hade nog gråtit hysteriskt ändå. Baby Yoda har en mycket större roll i andra säsongen. Vi får lära känna hans historia och får även reda på att han heter Grogu (men han kan kommer alltid vara Baby Yoda för mig). Det som gör Grogu speciell förutom att han är 50 år gammal men ser ut att vara några månader är att han har kontakt med The Force men är för liten för att behärska det.

I sista avsnittet av Mandalorien som gick igår Chapter 16: The Rescue så räddas Grogu av Mondo och hans vänner. Men det vi inte hade räknat med var att Luke Skywalker spelad av Mark Hamill och Max Lloyd-Jones. Dom hade gjort ett helt fantastiskt jobb med det hela. Om ni sett avsnittet så misstänker jag att ni satt lika nära tv rutan som vi gjorde igår när han tog av sig luvan. Jag tycker det var så sjukt bra gjort men det betydde också att Grogu skulle behöva säga hejdå till Mondo.

Och det är här jag bryter ihop totalt

Mondo gör allt för att få tillbaka Grogu. Han riskerar sitt egna liv om och om igen. För under deras resa så har dom skapat ett band, far och son band. Så när Mondo står där med Grogu och han tittar på honom med sina stora ögon. Hur kan man inte bryta ihop totalt? Mondo gör även det som han absolut inte får göra. Han tar av sig sin hjälm. Och för första gången kan Grogu se hans ansikte. Se vem hans beskyddare är. Och det spelar ingen roll att Grogu ska åka iväg med Luke Skywalker. Det skär i hjärtat att se honom skiljas från Mondo.

Tredje säsongen kommer i December 2021
May the force be with you

Idag är det 3 månader sedan som Bonzo somnade in

Lägenheten känns tom och kall utan honom. Den största instinkten som alla levande varelser har är överlevnad. Oavsett vad vi får gå igenom så tar överlevnadsinstinkten över. Det är det som gör att vi går upp varje morgonen, varför vi äter och anledningen till varför jag är här idag. Vi sover inte längre med hans täcke i sängen. Hans säng har vi flyttat undan men har kvar den eftersom den fortfarande doftar honom. Det är tomt, fruktansvärt tomt.

Jag har svårt att prata om honom. Är inte längre inloggad på hans instagram konto för det gör för ont. Varje gång jag ska byta konto vilket sker flera gånger om dagen så är han där. Det handlar inte om att jag försöker glömma honom. Men varje bild, varje ord gör att tårarna trycker sig fram i ögonen. Jag gråter varje natt. Även om jag ligger där helt tyst så rinner tårarna ner för mina kinder. Jag har förlorat min älskade Bonzo och han kommer aldrig mer tillbaka. Det gör fruktansvärt ont.

I år är första julen utan dom

I 14 år har vi firat jul tillsammans men i år är han inte med. Bilderna i detta inlägget är från förra Julafton. Blir så glad när jag ser hur glad han och Ronja var. Då hade vi ingen aning om att det skulle bli sista julen med någon av dom. Känns helt sjukt att det snart är 1 år sedan som Ronja lämnade oss. 20 Januari. Jag minns den dagen som om det vore igår och det gör så ont att jag aldrig fick säga hejdå till henne. Jag saknar allt med dom. Deras fantastiska personligheter, hur dom fick mig att skratta, hur mycket vi älskade varandra. Den kärleken som jag har till dom är ren kärlek för annars skulle det inte göra så här fruktansvärt ont.

Jag kommer få leva med denna sorgen resten av mitt liv. Många gånger går mina tankar till föräldrar som har förlorat sina barn. Om de orkar leva vidare så orkar jag det också. Och på något sätt så lever jag. Döden är en del av livet. Men detta var första gången som jag förlorade någon som jag älskade villkorslöst. Kanske kommer det en dag där jag kan skriva såna här blogginlägg utan att tårarna rinner ner för mina kinder. Just nu känns den dagen långt borta.

Yungblud – Wierd!

Yungblud släppte sitt nya album den 4 December och sen dess så har det gått på repeat här hemma. Det hela började med att min sambo började lyssna på Machine Gun Kellys nya album och gjorde en lista med låtar som han tycker om. En av dom var Think I’m Okay. I den låten gör han ett collab med Yungblud och jag blev kär! Hans röst är magisk och hade jag varit 15 år gammal och tillbaka i min emo bubbla så hade jag förmodligen varit så kär i honom. Utöver hans röst så älskar jag det han står för. Majoriteten av de nya låtarna på albumet är låtar han har skrivit om sina fans. Min favorit låt Teresa handlar om ett fan vars pojkvän dött.

As long as I watch over you
You don’t need to run
As long as I watch over you
We don’t need to say we’re dead

Sen älskar jag även Cotton Candy, Strawberry Lipstick, Mars, Love Song, God save me but don’t drown me out, Weird!, It´s quit in Beverly Hills och The freak show. Hade förmodligen varit enklare om jag sagt vilka låtar jag inte tycker om. Låten Mars skrev han om en tjej som var född kille men som visste att hon inte var en kille. Hon hade försökt förklara detta för hennes föräldrar men de förstod inte/ville inte lyssna. Så hon tog med sina föräldrar till en Yungblud konsert där de kunde se att det fanns fler personer som deras dotter. Där och då insåg föräldrarna att deras son egentligen alltid hade varit deras dotter och valde att acceptera henne.

Every morning she would wake up with another plan
Yeah, her Mum and Dad, they couldn’t understand
Why she couldn’t turn it off, become a better man
All this therapy
Eats away gently at the side of her mind that she never had
Yeah, this story told too many times, it makes me sad

Tänk att få höra att du är anledningen till varför någons föräldrar accepterar en för den man är. Att man tack vare dig vågar vara sig själv. Det måste vara en helt obeskrivlig känsla. Jag tycker verkligen att ni ska lyssna på Yungbluds nya album. Musiken kanske inte faller alla i smaken men texterna är så relavanta.

Spöktimmen

Som alltid så är jag 10 år efter men jag ÄLSKAR denna podden! Jenny och Linn är helt fantastiska när det kommer till att berätta historier. Man dras verkligen in i varje ord som de säger. I början trodde jag det var en podd som handlade om spökhistorier. Och i vissa avsnitt så förekommer väl detta men de pratar också om så viktiga ämnen som mäns våld mot kvinnor. Om ni inte redan lyssnar på dom så tycker jag verkligen att ni ska ge podden en chans.

Facebookgrupper

Facebook är kanske en generationsfråga men jag älskar facebookgrupper. Jag är med i en massa och jag kan försvinna in i dom i timmar! Tycker det är fascinerande att läsa om andras liv och hur de gör med matkostnader, ekonomi, problem osv. Jag skapade nyligen en egen växtgrupp och vi har en så himla mysig stämning där. Nu under jul så kommer jag vara extra aktiv i gruppen för dom som behöver någon att prata med. Ni är varmt välkomna att bli medlemmar. Du har väl inte missat min senaste växtvideo?

Egologisk, vegansk, handgjorda svenskproducerade tvålar

Jag vet att det låter för bra för att vara sant, men det är sant! Jag har blivit kär i mina tvålar från Grevinnans Rum. Trodde aldrig att jag skulle bli så förälskad i tvålar. Men när de som sagt är ekologiska, veganska och handgjorda i Sverige så kan man inget annat än att bli glad. Jag har bara testat tre dofter men kommer absolut att testa fler. Om ni hittar någon som ni tycker om så får ni gärna tipsa mig.

Virgin River

Tredje säsongen är här och jag älskar denna serien! Den är väldigt långt ifrån vad jag normalt ser. Vilket betyder att detta är en drama serie som inte innehåller något övernaturligt. Men den är så jäkla bra! Har ni inte sett den så se den! Den finns på Netflix.

2020 har varit allt annat än ett bra år för många av oss

Många har förlorat sina jobb och samtidigt så får vi inte umgås med våra nära och kära på samma sätt. För mig så har detta varit det värsta året i mitt liv. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle förlora tre hundar inom loppet av 9 månader. Det har tagit enormt hårt på mig. Men ni har varit fantastiska! Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle få så mycket stöd ifrån er. Och det är jag otroligt tacksam för.

Och ni skulle återigen visa er lojalitet till mig när Black Week kom. Jag har varit väldigt öppen med att min inkomst precis som många andra företags har minskat kraftigt under detta året. Från att ha två rekord i rad Januari och Februari så störtdök allt i Mars. Jag trodde det skulle vända under hösten men det gjorde det tyvärr aldrig. Under Black Week så bad jag er om hjälp genom att handla via mina länkar och ni handlade som aldrig förr. Jag vill verkligen tacka alla er som handlade under Black Week. Det gjorde mig så otroligt rörd och därför bestämde jag mig för att ge er något tillbaka.

Tävling tillsammans med Dearsam.se

I Augusti hade jag ett fantastiskt samarbete med Dearsam.se som säljer unika posters online. Läs gärna inlägget som jag gjorde i samband med vårt samarbete. Det som främst gjorde att jag ville arbeta med Dearsam.se var deras miljötänk. I varje liten detalj har de ställt sig frågan, Hur kan vi producera detta för att göra ett så liter avtryck som möjligt på vår natur. Det är så viktigt idag att företag väljer rätt väg och det gör Dearsam.se. Därför känns det så fantastiskt roligt att kunna göra denna tävlingen tillsammans med dom.

Tävling

Nu har två av er chansen att vinna både en poster och en svart ram.
Ja ni läste rätt, det blir inte en vinnare utan två!

På bilden kan ni läsa om vad vinsten innehåller.

Tävlingsregler

Följ både mig och Dearsam på instagram
Motivera varför du ska vinna genom att berätta:
Vad är det som du älskar allra mest med julen?

Tävlingen avslutas klockan 12:00 den 13 December.
Vinnarna presenteras här i inlägget.
Lycka till.

Tävlingen är avslutad och vi gratulerar Marcus & Carin

När jag var yngre så levde jag i framtiden

Jag planerade upp saker som jag ville göra men som jag aldrig gjorde. Livet är för kort för att leva så. Vill du göra något så gör det nu för ingen är garanterad en dag imorgon.

Jag tror det är väldigt viktigt att hitta guldkorn i vardagen. För mig är det mina växter. När jag pysslar om dom så mår jag bra ända in i själen. Samma sak när vi åker ut till skogen och tänder en brasa. När vi kom dit idag så var vi helt ensamma. Det har aldrig hänt förut. Det enda man kunde höra var fåglarna. Lugnet, den friska luften och värmen från elden. Det får mig att känna mig levande. Vi hade med oss frukost och hade en så himla mysig stund framför den knastrande brasan. Ett ljud som jag aldrig kommer tröttna på.

Att tänka på framtiden kan vara ångestladdat

Ibland får jag en klump i magen när jag tänker på vår framtida bostad. Det är något som alltid känns så himla långt bort. Det är som att jag springer men oavsett hur snabbt jag springer så åker bostaden längre och längre ifrån mig. Hela tiden är det något som faller ur. Anställningar som skiftar, världsekonomi som kraschar, extremt höga priser, svårt att hitta något i rätt område. Men jag vet att någon dag blir den drömmen verklig. Den framtiden blir nuet.

Precis som första gången när vi åkte ut och grilla så smög sig dimman fram. Första bilden visar hur lite dimma det var när vi kom och sista bilden visar hur tjock dimman blivit på bara 1 timma. Jag har hellre aldrig sett dimman lägga sig så tidigare. Är väldigt glad att jag lyckades fånga det med kameran. Nu längtar jag efter snön och frosten. Måste vara magiskt att bo uppe i Norr och ha de där riktigt drömiga vintrarna.