Jag har sprungit min första mil

Just nu sitter jag på soffan och surar. I Lördags så sprang jag min första mil någonsin, utan paus. Det går inte riktigt att beskriva känslan som jag får när jag ser hur mycket min kropp orkar. Att skaffa gymkort var de bästa beslutet som jag någonsin tagit. Jag älskar att träna och det är därför jag sitter här på soffan och surar för efter att jag sprang milen så har inte min kropp varit glad på mig. Jag vilade i Söndags och gick till gymmet igår för att köra min vanliga rutin men jag fick ont i högerfoten och den smärtan sitter fortfarande kvar. Jag har helt enkelt överansträngt mig.

Jag har sprungit min första mil

Så nu kan jag inte gymma förrän smärtan har försvunnit helt. Det får mig att klättra på väggarna. Jag vill inte tappa det som jag har lyckats uppnå. Men jag behöver vila. Min sömn blir bara sämre och sämre. Inatt sov jag bara 4 timmar. Så fort jag vaknar till så kan jag inte somna om hur mycket jag än försöker. Jag ska testa att lägga mig tidigare. Nu de senaste så har jag somnat efter 01:00 någon gång för jag är helt uppslukad av en bok som jag har börjat läsa. Förra veckan låg jag i över 12 timmar och bara läste. Det är så typiskt mig att bli maniskt samt vilja försvinna från verkligheten.

Men jag behöver vara här i verkliga livet för på Fredag är det bröllop och idag ska vi åka för att köpa blommorna. Jag ska agera som florist men även bröllopsfotograf. Jag känner mig lite stressad då utbudet av blommor inte är det bästa. Men det är därför vi åker idag så att vi kan åka vidare om det skulle behövas. Jag har bestämt vilken klänning jag ska ha på mig så jag ska även köpa blommor till min Midsommarkrans. Nu får vi bara hålla tummar och tår för att det blir fint väder på Fredag. Det har i stort sett öst ner hela Juni. Blir så ledsen för sommaren är så kort och vi behöver både solen och värmen för att överleva vintern.