DixiWonderland.com

Blommorna som jag planterade i min senaste vlogg

Glad Påsk fina ni. Vill återigen tacka alla er som skrev så peppande ord till mig igår. Det känns som att hela mitt mindset har förändrats. Ord har en större påverkan på en än vad man tror. Jag kan inte göra mer än mitt bästa och får jag ingen praktik så klarar jag detta på egen hand. Jag ska ta examen!

I år bestämde vi att alla skulle hjälpa till med Påskmaten. Min sambos farmor är 80+ och även om hon envisas med att göra allt själv så blir det bättre om vi alla hjälps åt. Jag gjorde köttbullarna och prinskorven. Var lite orolig om de skulle tycka om köttbullarna men de blev en succé för när vi alla hade ätit klart fanns det bara fyra stycken kvar.

Påskafton 2021

Idag hade vi det fjärde och sista kalaset för min sambo. Det har varit kul att träffa alla samtidigt som det tar på en. Speciellt nu när man inte är van vid att träffa folk på samma sätt som förr. Idag bar det ut till Öresjö för att fira med min sambos pappa och den sidan av släkten. Nu var det så varmt ute att vi kunde sitta i deras uterum. Detta var Kiras första påsk i Sverige men helvete va jobbig hon var…

Hon försökte sätta sig i knät på min sambos farmor och farfar medan vi åt. Vi sa till henne flera gånger men det slutade med att vi fick koppla fast henne. Är det något jag inte tål så är det ouppfostrade hundar. För mig är det en självklarhet att hundar inte får tigga medan vi äter och man matar dom definitivt inte vid matbordet. Som ni kan se så delar inte jag och min sambos pappa samma åsikter angående det hela haha.

Tänk att vi snart har haft vår lilla Kira i 1 år. Mamma hämtade henne i Juli förra året. Hon kom när vi alla var i en djup sorg och hon har verkligen gett oss så mycket glädje tillbaka. Jag tänker ofta på hur hon haft det innan hon kom till oss. För er som inte vet så är Kira en adopterade gatuhund från Ryssland. Hon är osäker när vi tar henne till nya platser men värmer snabbt upp när hon inser att det inte är farligt. En speedad duracell kanin beskriver Kira perfekt. Förstår inte hur en så låten hund kan ha så mycket energi. Jag hoppas att ni fick en lika fin Påskafton som jag.

Igår fyllde min kärlek 29 år. Vi lyxade till det med att köpa räksallad på Ritz som vi sedan la i ciabatta bröd till frukost. Jag var även hemma hos mamma och hämtade Kira. Naturligtvis så ville hon också vara med och fira. Jag har aldrig varit med om en hund som har så mycket energi som Kira. Girl is crazy! Förstår att ni förmodligen har lite tankar kring rubriken till detta inlägget.

4 Kalas i rad i pandemin

Det låter betydligt värre än vad det faktiskt är. Igår var vi hemma hos min sambos mamma och firade honom. Det var bara vi tre där. Jag har inte träffat min sambos mamma sen jag själv fyllde år. Jag är väldigt noga med att begränsa vilka jag umgås med. Min mamma är i riskzon så jag försöker träffa så lite folk som det bara går. Så vi har valt att ha fyra små kalas. Idag kommer min bestie hit. Det är egentligen inget kalas för vi ses alltid en gång i veckan. På Fredag ska vi ha kalas med min mamma och på Lördag ska vi ut till Öresjö och fira. Vi slår ihop både min sambos födelsedag och Påsken.

Jag vet att jag inte är ensam om att vara trött på denna pandemin nu

Jag är så trött på att inte kunna röra mig fritt. Inte kunna umgås med familj och vänner. Inte kunna leva ett normalt liv. Jag märker också hur detta året med pandemin har förändrat min hjärna. När jag ser filmer så tänker jag ofta ”Så nära får ni inte stå!” och man inser hur annorlunda allt var innan pandemin.

Vi har verkligen förändrat vårt sätt att umgås och hur vi lever. Jag förstår att vissa inte tycker att dessa kalasen är nödvändiga. Men samtidigt så tror jag vi behöver försöka hitta ett sätt att leva med denna pandemin. Men jag hoppas verkligen att det kommer bli bättre nu under våren och sommaren. Framförallt när man kan börja umgås utomhus. Dessutom om de fortsätter vaccinera så blir kommer inte smittan att stiga till hösten som det gjorde förra hösten.

Middagen igår beställde vi från en relativt ny restaurang som heter Järnet

Om jag inte har missförstått de hela så har de olika teman. Nu var det Italienskt men innan det så hade dom Mexikanskt. En super kul idé tycker jag. Till förrätt så beställde jag deras pomes och aioli. Aiolin var så himla god! 10 av 10! Men tyvärr hade de saltat mina Pomes alldeles för mycket… Jag fick sitta och skrapa bort saltet. Upplever tyvärr att detta är vanligt med pomes när man äter ute. Varför ska restaurangerna salta så fruktansvärt mycket? Men nästa gång ska jag be dom att inte salta alls. Utöver det så var pomesen jätte goda.

Till varmrätt blev det Pasta Kyckling. Tagliatelle, citron, basilika, svartpeppar, pecorino och grädde. Maten hade hunnit svalna en del när vi började äta (nackdelen med take away) men för 150 kronor så tycker jag det var väldigt snålt med både kyckling och sås. Det var inget speciellt med denna maträtten så jag kommer inte att beställa den igen. Vi tänkte dock beställa härifrån igen på Fredag när vi ska fira med mamma. Då tänkte vi testa deras pizzor som ser väldigt goda ut.

Nu tänkte jag försöka få i mig något i magen. Är så hungrig i skrivandets stund men jag har så svårt för att äta på morgonen. Jag går hellre runt hungrig i flera timmar. Bara tanken på att tugga gör mig smått illamående. Sen behöver jag städa undan här hemma och få lite jobb gjort. Har köpt en del skönhetsprodukter som jag vill dela med mig av. Har även en hel del film/serie recessioner att skriva. You know me, no lifer. Det ända jag gör är att se på film och serier. #lifeofthepandemic

Jag såg precis kortfilmen Feeling Through som kom ut 2019. Jag blev så himla berörd av denna filmen så jag kände att jag måste dela den med er. Filmen handlar om Tereek. En ung hemlös kille som försöker hitta en plats att sova på för natten. I sina försök så möter han Artie. En man som både är blind och döv. Artie ber om hjälp och det visar sig att detta är ett möte som kommer förändra Tereek.

Vi lever i en värld där allt fler slutar bry sig

Man är så upptagen av sig själv att man inte ser vad som sker runt omkring en. Jag är en person som har fått gå igenom väldigt mycket. Det har gjort att jag uppskattar de livet jag har idag. Jag kan bli fruktansvärt irriterad över personer som är fullt friska och som gnäller över småsaker. Jag tänker ofta att en person i rullstol förmodligen hade älskat att kunna gå. Eller att en döv person hade älskat att kunna höra musik. Man ska inte jämföra problem då alla människor har rätt till sina känslor och vi är alla olika. Men jag önskar att folk kunde sluta lägga tid på små saker som inte betyder något.

Jag hoppas att ni tar er tiden att se denna filmen. Den är bara 20 minuter lång men jag är säker på att den kommer beröra er lika mycket som den berörda mig. Skådespelaren som spelar Artie heter Robert Tarango och han blev den första personen i världen att få en huvudroll som både blind och döv.

Feeling Trough har vunnit hela 14 utmärkelser

Det är så viktigt att vi ser varandra. Oavsett om vi är olika eller inte. Jag är säker på att man kan lära så mycket av varandra bara om man ger det en chans. Tänker ofta tillbaka på hur jag var i skolan och vad jag ångrar mitt beteende idag. Jag önskar att jag hade stått upp mer för de som var svaga. Jag önskar att jag hade varit en mer omtänksam person och att jag stod upp för de som blev utsatta. Det är svårt att se tillbaka på den tiden nu när man är vuxen och vet bättre. Men jag försöker varje dag bli en bättre människa. Jag försöker le, hjälpa till och finnas där så mycket som jag bara kan. Att hjälpa andra gör mig glad.

Feeling Through är en viktig film

Även om jag aldrig kan förstå hur det är att leva som både blind och döv så blir jag glad av att se lyckan hos Robert. Trots att han förmodligen stött på många motgångar så gick hans dröm i uppfyllelse. Som sagt en fantastisk film som jag hoppas att ni vill se. Sen måste jag även berömma Steven Prescod som spelar den hemlösa killen Tereek. Även han gjorde ett fantastiskt jobb. Jag hoppas verkligen att ni tar er tiden att se denna filmen.