Om ni tror att jag är så här snygg nu så tror ni fel. Känner mig mer som en överkörd ekorre. Några timmar efter att jag skrev mitt senaste blogginlägg så kom febern. Men det var inte det värsta. Det värsta var min snoriga näsa. Jag har inte varit sjuk sen hösten 2019 så jag minns inte riktigt hur jävla jobbigt det är att bli sjuk. Men jag har hellre feber än en snorig näsa som man måste snyta var femte minut. Det är ett mirakel att jag ens har en näsa kvar.
På bättringsvägen
Och att behöva andas med öppen mun har resulterat i att min hals blivit så fruktansvärt torr. Det har känts som att jag haft rakblad i halsen. Sen som ni vet så har jag sen tidigare problem med min sömn och det har verkligen inte varit något undantag nu när jag varit sjuk. Jag har sovit mellan 1-3 timmar innan jag vaknat och sen varit vaken mellan 2-6 timmar för att kanske sova 1 timma och sen vara vaken. Det har varit hemskt! Men idag känner jag mig äntligen lite bättre. Har inte haft feber sen i Torsdags. Kommer dock hålla mig inne tills jag verkligen känner mig återställd.
Medan jag har legat ”döende” i min säng och sett alldeles för många filmer och serier så kom det upp en bonus video på min Youtube kanal. Innan jag blev sjuk så testade jag bubble tea för första gången och jag tycker att videon blev sjukt rolig. Har ni inte sett den så gör det. Kan säga att jag inte såg lika glad ut när jag testade som jag gör i min thumbnail haha.
Alla hjärtans dag
Idag är det också Alla Hjärtans Dag men vi har valt att ställa in för första gången på 13 år. Eller ställa in och ställa in. Vi hade väl egentligen inga planer på att gå ut och äta. Men jag hade tänkt göra tre rätters här hemma och det blir det inte. Vi har ätit take away i tre dar nu då min sambo inte kan laga mat. Så jag misstänker att det blir take away idag också. Så fort jag blir frisk så vill jag bara dricka green juice och sallad i en månad. Bomba kroppen med vitaminer haha.
Jag har mått väldigt dåligt i två veckors tid. Har tänkt väldigt mycket på Bonzo vilket har gjort mig extremt nedstämd och ledsen. Även om det har gått över ett år nu så mår jag inte bättre. Jag stänger in mina känslor för att konstant inte drunkna i sorgen. Men ibland så öppnas dörren och känslorna kommer emot en som en tsunami och man drunknar på nytt. Jag har inte haft Nala på ett tag vilket gör att jag har inte varit ute och gått. Och allt här hemma påminner om honom. Varje cm av hela lägenheten. Så jag såg fram emot att få komma ut och tänka på annat men det blev inte så…
På Onsdag åker min sambo till Göteborg för som alla vet så har man tagit bort alla restriktionerna nu. Han kommer hem ungefär 18:30 och vid 22:00 börjar jag få ont i halsen. Sover i stort sett ingenting. Skriver till min bestie 01:21 att jag har blivit sjuk och att vi måste ställa in Pinchos som vi hade planerat att vi skulle äta på under Torsdagen.
Måste vara instängd i flera dagar
Jag blev smått knäckt. Allt jag vill är att komma bort från lägenheten men nu så måste jag vara instängd i flera dagar. Är vaken i 4,5 timme så när sambos larm ringer på morgonen så har jag varit vaken hela natten. Han bestämmer sig för att stanna hemma och jobba hemifrån. Under dagen så mår jag bra. Jag har lite ont i kroppen men ingen feber, halsont, hosta, huvudvärk eller snorig näsa. Sen på eftermiddagen så kommer febern. Den sitter i sig hela dagen och hela natten så jag har inte sovit något denna natten heller. Tar ett Covidtest nu på morgonen och…
Mitt Covidtest visar positivt
Detta innebär att vi måste ställa in vår parmiddag som vi skulle på imorgon. Får även ställa in besöket hos mamma som vi skulle till på Söndagen. Men till skillnad från när jag skrev till min bestie så är jag inte knäckt, tvärtom så är jag faktiskt glad. Jag har varit livrädd för att få Covid. Jag är överviktig samt att jag kan ha hjärtfel. Så jag har hela tiden tänkt att får jag Covid då kommer jag behöva åka in.
Men förutom febern så mår jag faktiskt bra. Har fortfarande ingen hosta, ont i halsen eller snorig. Orkar gå runt i lägenheten, bäddade sängen nu imorse efter att jag duschade och nu sitter jag här och jobbar lite. Jämfört med min sambo så klarade jag mig väldigt bra. Det är som en vanlig förkylning för mig och det är jag så otroligt tacksam över. Nu ska jag fortsätta att vila upp mig. Förhoppningsvis så är jag helt återställd nästa vecka.
Jag var förmodligen inte den enda som blev glad när det blev officiellt att Sex and the city kommer tillbaka. SATC är ikoniskt. Det spelar ingen roll hur många gånger man har sett alla säsongerna. Man kan se dom om och om igen.
Men det är mycket som är annorlunda med den nya serien And just like that. Först och främst så fattas en av huvudrollsinnehavarna, Samantha Jones. Jag tror ingen kan ha missat de stora bråken mellan Kim Cattrall som spelar Samantha och Sarah Jessica Parker som spelar Carrie. För oss fans så är det naturligtvis tragiskt att Samantha inte längre är med. Jag älskar hur frispråkig hon var och hon saknas i den nya serien.
När jag först hörde talas om And just like that så trodde jag att vi skulle mötas av en modern tappning. 50 är de nya 30 men istället så var det 50 är de nya 90. Det var hörselproblem, höft operationer and god knows what. Dom fick väldigt mycket kritik för detta och det är befogat anser jag. Vi lever i en värld där många strävar efter att se yngre ut. Här hade dom chansen att visa att man fortfarande kan vara cool trots att man är 50 plus.
Dock måste jag säga att jag tycker det är fantastiskt att se naturliga ansikten i rutan
Är det något som jag verkligen hoppas att många tar med sig när de ser Carrie, Miranda och Charlotte igen så är det att man kan åldras utan att spruta in en massa skit i ansiktet och operera sig. Sarah Jessica Parker har under många år fått kommentarer kring sitt utseende. Hon har en markant haka och näsa. Trots det så har hon inte lagt sig under kniven och jag tycker det är grymt! Hon har en otrolig utstrålning och är en fantastisk skådis. Hur hon ser ut är helt oväsentligt!
Jag gillar den stora förändringen i serien. Istället för att skriva en blogg så poddar Carrie. Miranda genomgår en väldigt stor livskris (även Carrie) och Charlotte är lika underbar som alltid samtidigt som hon försöker hantera att hennes ena dotter inte vill identifiera sig som varken tjej eller kille.
Jag tycker det är otroligt bra att vi idag får se fler och fler personer som identifierar sig olika. Det som jag reagerar på är att jag just, reagerar! Hade jag vuxit upp i ett samhälle där en ickebinär var lika accepterad som en heterosexuell så hade jag aldrig reagerat över det när jag såg serien. Vill påpeka att min reaktion absolut inte var negativ! Jag blev väldigt glad över att se det. Men det är just att jag reagerar som stör mig då det borde vara lika accepterat som att en person är hetro.
Detta fick mig att känna att vi behöver se detta mer!
Jag vill kunna se en film/serie utan att reagera på vilken hudfärg skådisarna har eller hur många olika läggningar som finns med. Jag vill att det ska vara en självklarhet att få se alla möjliga hudfärger och sexuella läggningar. Det är så bra att vi har blivit mycket mer medvetna om detta. Jag tycker att And just like that är ett otroligt stort föredöme. Teen Wolf var nog den första serien som jag såg där det var många homosexuella män som fick spela homosexuella män. Jag vet att många ungdomar fann en trygghet i just Teen Wolf av den anledningen.
Nya karaktärer
Nicole Ari Parker som Lisa Todd Wexley, Sara Ramírez as Che Diaz, Sarita Choudhury as Seema Patel och Karen Pittman as Dr. Nya Wallace
Och när vi ändå är inne på detta med att alla ska vara accepterade så gjorde And just like that ingen besviken när de tog in fyra nya kvinnor i serien som alla har stora roller under avsnittens gång. Jag måste säga att jag blev helt förälskad i Nicole (längst till vänster). Hon är så otroligt vacker! Gillade även hennes karaktär så otroligt mycket.
Har du sett Greys Anatomy så känner du förmodligen igen Sara
Jag blev lite förvånad när jag såg henne i denna serien då hennes roll som Che skiljer sig något extremt från rollen som hon hade i Greys. Tycker hon gör rollen som Che så sjukt jäkla bra och jag gillar hennes karaktär. En karaktär som inte föll mig i smaken var Seema. Jag fick en känsla av att de ville att hon skulle vara nya Samantha. Och den karaktären som gjorde minst avtryck på mig av Dr. Nya Wallace. Hennes karaktärer kämpar med ofrivillig barnlöshet men jag hade svårt att få ett bra grepp om henne.
Jag uppskattade denna serien mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Jag växte upp med Sex and the City. Och att få se dom igen det är som när man träffar på en gammal vän. Man blir varm inombords. Visst finns det saker som kunde varit bättre men det är Carrie, Miranda och Charlotte. Säsongen hade 10 avsnitt och jag gillade alla 10. Jag hoppas att de kommer fortsätta för jag vill veta vad som händer här näst.
Solen lyser och jag njuter. Helt galet hur mycket piggare man blir av dessa ljusare dagarna. Det var fullt upp igår. Hade videos som skulle textas, blogginlägg som skulle skrivas, växter som blev sålda och skulle skickas. Sen på kvällen åkte vi ut för att fira världens bästa farfar som fyllde 91 år. Förra året hade vi en fantastisk dag när vi firade honom. Men helt galet va mycket snö vi hade då. Nu har vi ingen snö alls.
Firat världens bästa farfar som fyllt 91 år
Naturligtvis så fick han en blombukett av oss och en Orkidé som jag hade tröttnat på. Han och farmor älskar blommor lika mycket som jag. Jag sa till min sambo att man kan nästan tro att det är min farmor och farfar då min sambo inte har något intresse för blommor haha.
Vi har inte varit samlade sen Julafton så det var så roligt att få träffa alla igen. Jag har verkligen saknat dom. Som alltid blev det så mycket skratt och min svärfar var verkligen på hugget igår haha. Förra året låg farmor inne på sjukhus i flera omgångar och det såg väldigt illa ut. Det gör att man verkligen tar vara på tiden man har kvar. Det känns helt ofattbart att dom inte kommer finnas med oss för alltid. Dom har ju alltid varit där.
Ta vara på den som finns
Det blev ett väldigt fint firande och farfar var så himla nöjd. Nästa kalas blir i Mars när lillplutten fyller 21 och sen den 31 Mars så blir min älskling 30! Hur sjukt?! Han var bara 16 när vi blev tillsammans och nu fyller han 30. Världens finaste. Ni ska bara veta vilken maffig present jag har ordnat åt honom! Planerat hans present i ett år nu men så är det när man älskar att planera haha.
Något som jag har börjat reflektera över är att växterna som vi köper blir mindre och mindre men priserna blir högre och högre. Köper man av en privatperson så får man det man får. Där tycker jag inte att det är några konstigheter. Men jag upplever även att många företag har börjat sälja så pass små växter att de i flera fall klassas som sticklingar. Har växter blivit fast fashion?
Jag kom över ett inlägg på Instagram där personen sa att växter har blivit som fast fashion. Man massproducerar växter i Tissue Culture (jag har skrivit ett inlägg om Tissue Culture här) och på grund av massproduktion, låga priser så slängs många växter helt i onödan. Personligen kan jag inte minnas att jag har besökt en växtbutik där växterna har missköts. Klart att någon växt kan ha problem eller blivit bortglömd men det har aldrig varit något som jag reagerat på.
Det som jag däremot har reagerat på är att storlekarna blir mindre och priserna högre. Personligen så tycker jag att växtbutiker ska skicka rotade plantor, inte små sticklingar med ett blad och knappt några rötter. Detta är en stor förändring som jag har märkt av men som jag upplever att ingen pratar om.
Går du in i en blomsterbutik så kommer majoriteten av växterna vara i en 12-14 cm kruka. Ibland har de små avdelningar för ”mini växter” som de kallar dom. Men majoriteten av det som säljs är mogna växter som har ett starkt rotsystem och som är etablerade. När du handlar online så upplever jag att växterna tyvärr har blivit mindre. Jag har även sett personer som har fått hem växter från företag där växten knappt har haft ett rotsystem och detta är verkligen inte okej! Det är vad man kan förvänta sig när man handlar av en privatperson men inte av ett företag.
Har växter blivit fast fashion?
Detta handlar främst om pengar. Jag som själv är företagare förstår att man som företag måste få in pengar för att hela verksamheten ska gå runt. Men när du börjar sälja halvfärdiga produkter vilket jag tycker en stickling är (om det inte framgår att man köper en stickling) då har man tappat passionen som man förhoppningsvis hade i början. Konkurrensen har blivit enormt stor. Många växtföretag slåss idag om att få behålla sina kunder då det bara kommer upp nya butiker hela tiden. Sen för att inte tala om alla privatpersoner som säljer/byter växter med varandra.
Har konkurrensen blivit så stor att företagen idag inte hinner vänta med att en växt ska växa till sig i risk att ett annat företag hinner lägga ut växten före? På ett sätt så har kanske växter blivit fast fashion. Företagen köper växter från Thailand och Indonesien. Och istället för att aklimera växten vilket tar veckor om inte månader. Så läggs de ut snabbt på hemsidan och skickas kort därefter vidare. Nu säger jag inte att alla företag jobbar så här. Men om jag jämför med hur det var när jag började handla växter online 2019 och hur det ser ut idag så är det en stor skillnad på storleken på de växterna.
Upplever ni också att växter har blivit fast fashion?
Problemet med att sälja små oetablerade växter är att nybörjare ofta misslyckas med dom. En växt lever så länge de har ett fint rotsystem. Men när du köper en stickling så är inte rotsystemet speciellt stort. Vilket gör att det är betydligt enklare att ta död på sticklingen. Naturligtvis så ligger ansvaret hos köparen men jag tycker även att företaget också bär ett ansvar. När jag handlar av ett företag så förväntar jag mig att växten som jag köper oavsett storlek har ett bra rotsystem även om den kanske har få blad.
