Till skillnad från igår så har det varit en riktigt bra dag idag. Jag har haft två underbara hundpromenader med Messi och Smilla. Det var lite kyligare idag men fortfarande så pass varmt att jag inte behöver halsduk. Jag har varit väldigt nervös angående hundarna sen ett par veckor tillbaka. Det är nämligen så att jag har suttit och arbetat med min prissättning då jag vill höja priset för mina hundpromenader inför nästa år. Idag har jag tagit 125 kronor oavsett tid på dygnet eller om det har varit vardag eller helg. Detta har jag nu ändrat. Jag har även lagt in att jag erbjuder dagpassning och även övernattning.

Jag har naturligtvis varit rädd för att hundägarna ska tycka att det är för dyrt. Även om jag har byggt upp en jätte fin relation till hundarna och ägarna så vet jag aldrig hur de ser på saken. Men ingen av mina kunder har någonsin ifrågasatt mina priser. Tvärtom så har de uppskattat att jag gör jobbet seriöst genom att skriva kontrakt och skatta på pengarna. Jag upplever även att de finns två typer av hundägare. De som verkligen prioriterar att deras hundar ska vara i trygga händer och ha det bra medan de är borta. Och de som kan ta vem som helst så länge de slipper betala.

Naturligtvis så avgör inte priset hur bra en hundrastare är. Men jag har skapat ett så bra rykte att jag blir kontaktad fler gånger i månaden av hundägare som undrar om jag kan ta emot deras hundar. Det värmer så otroligt mycket i hjärtat. Att tidigare och nuvarande kunder är så nöjda att de tipsar sina vänner. Jag är så himla glad att jag kommer få fortsätta arbeta med hundarna nästa år också. Jag har kommit alla vovvarna så himla nära och älskar våra promenader tillsammans. Sen får vi se om jag kommer ta in fler kunder under nästa år.

Om du är sugen på att göra världens godaste och enklaste äppelkaka så hittar du receptet här.

Utöver hundpromenaderna så har jag filmat en massa idag och hunnit redigera klart videon. Det är så himla svårt att både filma och fotografera nu när ljuset är så dåligt. Jag vill alltid producera bra kvalité på det jag publicerar och det är verkligen inte lätt. Har inte hunnit gå igenom bilderna som jag tog idag men håller det inte måttet så får jag försöka fotografera om dom imorgon. Bilderna är så otroligt viktiga inför lanseringen på Måndag. Jag vill verkligen att julkransarna ska bli en succé, speciellt nu när den lilla kransen kommer kunna skickas inom hela Sverige.

Och om vi tänker bort allt jobb så mår jag bra. Vi är äntligen friska här hemma efter att ha varit sjuka i sammanlagt två veckor på en månad. Men känner mig lite sad för att idag den 1 November börjar julen för mig och vi kommer inte julpynta något alls i år. Jag gråter inombords om jag ska vara ärlig för det enda jag vill är att ha en American Christmas. Men den dagen vi flyttar och ska fira vår första jul… OMG förbered er på Vlogmas deluxe.

Måndagen kom som en käftsmäll. Det här med ställa om tiden fungerar verkligen inte för mig. Jag sover mycket sämre och blir i sån fruktansvärt ofas. Men jag har haft världens bästa helg! I Lördags tog jag tåget ner för att fira min älskade Gustav som snart fyller 25. Det är 7 år i mellan oss och det märks av dagligen men vi har så galet roligt tillsammans trots det. Han är verkligen världens bästa och vi hade en så himla fin dag tillsammans. På Söndagen så arbetade jag en massa men vi hann med lite mys hemma hos mamma och Kira. Mamma är rädd att vi svälter nu när vi har nya matbudgeten så hon gav oss en massa ekologiskt kött.

Idag så vaknar jag upp och känner mig helt förstörd. Hade inga hundar idag som tur var. Tror klockan hann bli 13:25 innan jag äntligen fick lite energi. Så jag satt i några timmar och pysslade med julkransarna som ska lanserar om exakt en vecka. Jag är så himla excited för detta! Jag skulle säga att jag är väldigt American när det kommer till mitt julpynt. Men vill man ha en traditionell krans så kommer det också att finnas.

Jag och Johan har även suttit och kollat över vår ekonomi. Vi har nog aldrig varit mer redo för att flytta som vi är nu. Men det känns nästan omöjligt att få ihop pengar till en kontaktinsatts på egen hand. Det handlar inte bara om att ha råd att köpa en lägenhet, man behöver också ha råd att kunna betala av alla avgifter. Jag hoppas verkligen att min ekonomi vänder nästa år. Detta året har varit katastrof för mina företag vilket inte är konstigt med tanke på allt som händer i världen. Men jag kommer inte klara av ett till sånt här år. Om det inte vänder så kommer jag behöva söka en anställning. Och jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara av att ha en anställning samtidigt som jag driver mina företag. Men det sista som överger en är hoppet så jag hoppas verkligen att det vänder snart.

Vilken vecka det har varit och fortfarande är! Jag blev förkyld under Söndagskvällen så det har varit riktigt kämpigt då jag har haft två hundpromenader (nästan) varje dag. Det låter inte mycket men att konstant gå i 3 timmar är man är förkyld är inget att rekommendera. Som jag skrev på min instagram så får jag ingen sjukersättning om jag är sjuk och sjukanmäler mig. Stor nackdel när man är egenanställd. Jag kan ansöka om sjukersättning men då ska man uppfylla en massa krav och skicka in så mycket papper så jag känner inte att det är värt det. Så jag har verkligen fått kämpa mig igenom denna veckan.

Förutom förkylning så har jag sett en vuxen man sitta och skita i en park mitt emot lekplatsen i centrum… Fråga mig inte varför såna sjuka saker alltid händer mig men det är sant. Jag har planerat inför Alla helgons dag då det har kommit in beställningar på sorgbuketter. Och vet ni vad som hände i Torsdags? Jag fick hem ett handskrivet brev från Ingrid 91 år gammal! Hon hade läst om mig i ttela och det var det sötaste brevet jag någonsin fått.

När ni läser detta så är jag i Göteborg och firar min älskade Gustav som snart fyller år. Imorgon har vi tvättid och så ska vi förbi mamma och Kira. Jag behöver hennes julkrans från förra året för att kunna använda den i lanseringen av årets julkransar som kommer släppas den 7 November! Och jag har även en tjejmiddag inplanerad med The Trillings kommande vecka. Så med andra ord så är det fullt ös medvetslös but I love it!

Idag är det 14 år sedan som jag och min kärlek blev tillsammans. Han var 16 år gammal och jag hade nyligen fyllt 18. Idag är vi 32 och 30. Så gamla men fortfarande så himla kära. Han är min person, min trygghet i livet. Jag har levt hela mitt vuxna liv med honom och jag hade inte velat ha det på något annat sätt. Vi kompilerar varandra så himla bra och framför allt så har vi så himla roligt tillsammans.

Vi går alltid ut och äter middag på vår årsdag och ikväll så testade vi Boston Grill. Det ligger där O’Leary’s tidigare låg. Till skillnad från O’Leary’s hemska inredning så var Boston Grill så himla mysigt. Personalen får 10 av 10. Vi hade en jätte gullig servitris och när vi skulle tacka för oss (efter bara 47 minuter haha) så sa jag till henne att hon hade varit så gullig och då blev hon jätte glad. Hon sa att hon var rätt ny och då berömde jag henne ännu mer. Jag tycker det är så himla viktigt att ge komplimanger. Man mår så himla bra av det och jag är lite känd för att alltid ge komplimanger.

Maten var jätte god men ack så dyr… Bara köttet kostade 299 kronor och sen fick man köpa till tillbehören. Jag tycker att vi fick väldigt lite mat med tanke på priset. Mitt kött var 250g men då var det en stor sena i köttet vilket gjorde att jag fick lämna 30% av det. Hade priserna varit billigare så hade jag mer än gärna gått dit och ätit igen. Vet att inflationen påverkar men min middag gick på 408 kronor och jag tycker det är alldeles för mycket pengar med tanke på hur lite mat vi fick. Men annars var vi båda super nöjda med allt.

Jag befinner mig på Ström. Platsen där jag växte upp som barn. Jag är här för att en av mina bästa vänner har flyttat in i en ny lägenhet och jag vill naturligtvis komma dit och hälsa på. Redan utanför lägenheten började jag känna obehag. Tänk er ett parhus och när ni öppnar dörren så kommer ni in i en jätte liten hall med två dörrar bredvid varandra. Hon bodde i dörren till vänster.

Min vän som vi kan kalla SL älskar gamla möbler. Det bästa hon vet är när hon kan hitta något begagnat och kan låta det få nytt liv hemma hos henne. Vi går in i hennes lilla lägenhet som inte kan varit mer än 40 kvm. Planlösningen är lite annorlunda. Jag skulle nog enklast kunna beskriva planlösningen som ett liggande U. Desto längre in i lägenheten vi kommer desto mer panik börjar jag få. Något känns väldigt, väldigt fel.

Jag tror inte att jag kan ha varit i lägenheten i mer än 10-15 minuter innan jag säger till SL ”Förlåt men jag mår inte bra här. Jag vet inte hur jag ska förklara det… Men det känns som att något har hänt här”. SL ser på mig och säger ”Hur visste du det?”. Jag tittar förvånat på henne. Vadå visste? Stämmer min känsla? Nej, det kan inte stämma. Jag tittar på henne och säger ”Någon har dött här”. SL sirrar på mig och säger samma sak igen ”Hur visste du det?”. Det är helt tyst. Inte ens fåglarna utanför fönstret kvittrar. Jag känner hur paniken som har byggts upp enda sedan jag kom in i lägenheten snart exploderar. Jag vill ut, jag vill fly. Jag säger till SL ”Någon har tagit sitt liv här i lägenheten. Personen sköt sig själv”. SL tittar på mig och pekar bara någon meter framför mig och säger ”Personen som bodde här innan mig tog sitt liv precis där genom att skjuta sig själv”.

Jag flyger upp ur soffan och säger ”Jag kan inte vara kvar här. No chance in hell!”. Men det skulle dröja flera timmar innan Johan skulle komma och hämta mig. Men jag känner att jag måste ut härifrån. Chockad över vad som precis har inträffat kontaktar jag min bestie som också bor på Ström. Jag förklarar vad som hänt och att vi är på väg hem till henne. Det var bara ren tur att hon var hemma så att vi kunde komma dit.

Än idag så mår jag väldigt dåligt av denna händelsen. Jag kände aldrig av att det var någon ande i lägenheten. Det kändes mer som att all ångest som personen måste ha känt fanns kvar i lägenheten. Det var som ett eko som på något sätt gjorde att jag kunde känna av vad som hade hänt. SL hade aldrig känt av något i lägenheten. Varken innan mitt besök men inte heller efteråt. När jag sa ”Det känns som att någon har tagit livet av sig här” så sa jag det mer för att jag ville att SL skulle bekräfta att så inte var fallet. Eller att hon inte visste något. Men när de visade sig att det stämde och att jag även visste hur det hade gått till… Det ger mig rysningar bara att skriva detta.