Det har gått fyra dagar. Hjärtat känns tomt och just nu känns livet som en dimma. Allt påminner om honom. Varje litet hörn. De senaste dagarna har vi legat i sängen och kollat på bilder och videos på honom. Disney+ har gått på repeat då jag endast orkar se barnfilmer nu. Förtvivlan, längtan efter döden och vilsen beskriver de känslor som har cirkulerat runt i min kropp.
Jag ångrar ingenting
Jag är så tacksam över det fina avslutet som vi fick. Det kunde inte varit mer perfekt. Men det är saknaden som gör ont. Kanske tar det hela 60 år innan vi ses igen. Hur ska jag kunna leva 60 år utan honom när jag under våra 15 år tillsammans aldrig var ifrån honom i mer än 48 timmar? Jag åkte aldrig bort för jag ville inte lämna honom. Med andra ord spenderade vi i stort sett varje dag tillsammans. Men nu ska livet fortsätta utan honom.
När livet fortsätter som om ingenting har hänt
Det är något av de svåraste när man är mitt i sorgen. Man ser hur alla andra fortsätter sina liv som om ingenting har hänt. Jag har precis förlorat min älskade nalle men universum vill att jag fortsätter leva utan honom. Sen när man väl tar steget att försöka fortsätta då kommer det dåliga samvetet. Varje gång man ler så är det som att en kniv hugger en i hjärtat. Hur kan du le när Bonzo inte finns kvar hos dig? Hur kan du orka gå upp på morgonen när du vet att han inte är där? Bonzo är den tredje hunden som vi förlorar i år. Ronja fick somna in 20 Januari, Foxie den 8 Maj och nu vår älskade nalle. Med andra ord har detta varit det värsta året i mitt liv. Jag har aldrig fått uppleva så här mycket sorg på så kort tid.
Just nu försöker jag bara överleva
Ta en timma i taget. Ena stunden så känns livet okej och i nästa bryter jag ihop totalt. Det jobbigaste är att lämna lägenheten. Rädslan att behöva stöta på någon. Jag vill inte prata om det med någon. Jag vill inte att någon ska fråga hur det är för vad svarar man på det? Sorg är en del av livet. Jag fick 15 fantastiska år med min älskade nalle. Men tanken på att aldrig mer få dra mina fingrar i hans mjuka päls, höra hans tjat när han ville ha godis, lyssna på hans djupa snarkningar och få hans mysiga kramar. Det krossar mitt hjärta totalt.
Jag vill avsluta med att tacka alla er som har hört av er under denna fruktansvärt jobbiga tid. Det har betytt så mycket mer än vad ni kan föreställa er. Jag har haft klasskamrater från högstadiet som har hört av sig, gamla vänner och även många av er som har fått se Bonzo och mig växa upp tillsammans. Vi har fått hem blommor. Många har erbjudit sig att handla åt oss eller hjälpa till med andra saker. Det värmer i hjärtat ska ni veta. I stunder som dessa så behöver man allt stöd man kan få. Det är inte alltid som jag orkar svara men jag uppskattar det.
Igår hade vi en så himla fin familjefotografering. Trots att Bonzo var riktigt sjuk så lyste han upp under fotograferingen. Dessa bilderna betyder allt för oss. Vår älskade Bonzo ❤️
Att skriva detta blogginlägget känns overkligt. I skrivandets stund så tror jag inte riktigt att jag har förstått det hela. Idag den 17 September klockan 12:40 fick vår älskade Bonzo somna in. Allt var precis så där perfekt som jag alltid har önskat att det ska vara när han väl somnar. I flera år har jag oroat mig för att jag inte ska vara med honom när han somnar in. Men det var bara vi där ute i solen. Han försökte kämpa emot men jag sa att nu älskade lilla Bonzo så är det dags att äntligen få sova. Nu har du kämpat klart. Mamma och pappa är här hos dig. Det är okej, somna du.
Bilder från Bonzos liv ❤️
Jag var bara 14 år gammal när jag fick Bonzo. Vi bodde i Lilla Edet och en klasskamrat till mig berättade att deras hund hade precis fått valpar och att vi kunde köpa en av dom. Från början så var det tänkt att vi skulle ha Bonzos syster men det slutade med att vi fick ta Bonzo istället. Världens bästa Bonzo. Han grät hela vägen hem till oss minns jag. Han ville inte alls följa med. Det känns ofattbart att personerna som jag gick i högstadiet med har träffat Bonzo. Efter det så är det gymnasiet och det är 11 år sedan som jag tog studenten. När man skriver det så då förstår man hur gammal han var.
Jag bestämde mig för att behålla honom
När min mamma skulle flytta utomlands så frågade hon om jag ville behålla Bonzo eller om hon skulle ta med honom. Jag bestämde mig för att behålla honom och från det ögonblicket förändrades vår relation för alltid. Vi blev ett. Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag har haft möjligheten, tack vare min fantastiska sambo att få jobba hemifrån. Sen 2015 så har jag förutom ca 4 månader varit hemma varje dag med Bonzo. Han kunde rutinerna utan som innan. Visste direkt vilket tid som pappa skulle komma hem.
Sista promenaden här hemma ❤️
Den 25 Juli 2019 fick vi beskedet att Bonzo hade njursvikt. Att gå tillbaka och läsa om mina tankar och känslor när vi hade fått beskedet känns så länge sedan men samtidigt inte. Jag minns den dagen som om det vore idag. Vi började märka vid April i år att Bonzo började bli sämre. Det var främst att han inte ville äta sitt njurfoder längre. Vi försökte i månader att hitta något som han skulle tycka om. Hans matbudget var högre än våran tillslut. Men det var viktigt för oss att vi gjorde allt. Vi ville inte behöva tänka ”tänk om”. Den 28 Augusti hade vi bestämt att ta bort honom men efter att ha träffat en ny veterinär då vår tidigare var mammaledig så la vi upp en ny plan för Bonzo.
Men denna veckan blev han drastiskt sämre
Det svåra med Bonzo var att trots att han blev väldigt dålig nu de senaste 48 timmarna så var han fortfarande pigg och glad. Om man inte har träffat Bonzo så kan det vara svårt att förstå. Men det fanns också en anledning till varför alla trodde att han var en valp och det berodde inte enbart på hans utseende. Det var som ett krig i mitt huvud. Hade han varit trött och endast legat och sovit så hade beslutet varit enklare. Men när jag väl hade bestämt mig då var det som en lättnad kom över mig. De senaste månaderna har varit extremt påfrestande. Vi har fått gå ut med honom 1-2 gånger mitt i natten trots att vi tog ut honom sista gången vid midnatt. Vi har dagligen fått kämpa med att få honom att äta, många veterinärbesök och konstant oro.
Sista gången som jag bar honom i våra trappor ❤️
Igår fattade vi beslutet att Bonzo skulle få somna in och idag gjorde han det
Då vår veterinärklinik var fullbokad fram till Fredag nästa vecka så var vi tvungna att söka oss till andra kliniker. Jag ringde ner till Distriktsveterinärerna i Göta och fick tid imorgon klockan 10:00. Men personen som jag talad med i telefonen var så fruktansvärt otrevlig. Hela magen vred sig och det kändes inte rätt. Då Bonzo hatar att åka till veterinären så var det viktigt att han skulle få det bästa avslutet. Samtidigt så kände jag att han skulle inte överleva helgen. Men vi blev rekommenderade att kontakta Häst & Smådjursveterinären i Vänersborg då dom gör hembesök. Jag har alltid sagt att jag vill att han ska få somna in här hemma så min sambo ringde dom igår.
Vi fick veta att veterinären inte var inne för tillfället och att personen skulle tala med honom när han var tillbaka och återkomma till oss. Igår när jag stod i duschen så bad jag till gud att han skulle göra så att de tog emot oss. Allt jag ville var att Bonzo skulle få det bästa avslutet och det fick han. Klockan åtta i morse ringde dom och berättade att vi antingen kunde komma in till dom klockan 12:00 eller så kunde dom komma hem till oss klockan 14:00. Tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag kan inte förklara den lättnaden jag kände. Direkt så visste jag att Bonzo skulle få det finaste avslutet.
Jag älskar dig mest i hela världen och kommer alltid att göra det ❤️
På vägen dit så stannade vi vid ett av våra fotoställen som ligger längs vägen. När jag satt där på bänken så tänkte jag ”Det är så här det ser ut i hundhimlen”. Det var så vackert och fridfullt.
Bonzo låg i bagaget på sitt mjuka täcke när han fick lugnande. Jag satt på huk framför honom och berättade hur mycket vi älskar honom och att han snart kommer få träffa Ronja igen. Solen lyste på oss och han var så himla lugn och fin. Allt kändes så rätt i hjärtat. Jag kunde se det i hans ögon att han var redo nu. Han hade kämpat så länge men nu var det hans tur att få vila. Efter en stund så fick jag bära in honom där han sedan fick den sista dosen som gjorde att han somnade in.
Jag hade aldrig kunnat önska mig ett finare avslut på vår långa resa tillsammans. Jag har gråtit så mycket att jag har sår under ögonen. Mitt hjärta är helt förkrossat men samtidigt så känner jag frid. Jag vet att detta var rätt beslut och jag är bara så otroligt tacksam över att han fick ett så himla fint avslut. Just nu är det svårt att förstå att vi aldrig mer kommer att få se honom. Jag saknar redan hans mysiga kramar. Min älskade älskade Bonzo. Om du bara visste vilket tomrum du lämnar efter dig för mamma och pappa. Vi saknar dig något oändligt. Ha nu roligt med Ronja ute på ängarna. Jag längtar tills vi ses igen.
Inlägget är reklam för Ellos.se och innehåller annonslänkar
Igår publicerade GP Ekonomi en artikel med rubriken Därför trendar krukväxter och är dyrare än någonsin. Naturligtvis så var jag tvungen att läsa artikeln och ta del av innehållet.
Förra året blev det en växtbom. Många inklusive jag själv fick upp ögonen för krukväxter. Butikerna började få in vad som då ansågs vara ovanliga sorter som Goeppertia, Stromanthe, Scindapsus Pictus med fler. Detta var växter som många av oss aldrig hade sett tidigare. Inte trodde jag det var möjligt för en växt att få helt rosa blad, eller att det fanns dom vars blad var helt silvriga.
Därför trendar krukväxter och är dyrare än någonsin
I Mars 2020 kom nästa bom i växtvärlden. Och denna var större än vad någon hade kunnat ana. Medan många företag fick kämpa med att överleva ökade växtbutikerna sina försäljningar med flera hundra procent. Efterfrågan på de mer ovanliga växterna blev så stor att odlarna kunde inte leverera i tid. Det gjorde att många privatpersoner såg sin chans att tjäna extra pengar.
Att sälja sticklingar online är idag standard för en person som har en växtsamling. Jag själv säljer en hel del. Det är ett roligt sätt att lära känna nya människor på samt bli av med växter/sticklingar man inte har plats för. Många av sticklingarna som säljs idag ligger runt 100-500 kronor beroende på vad det är för växt. Men sen finns det mer exklusiva växter som går från 1000 kronor hela vägen upp till nästan 20.000 kronor.
Jag tror att växterna har blivit så populära för att det ger oss en känsla av att vara närmare naturen. Men också att vi får ge kärlek och omvårdnad. För det är precis vad det är. Tar man inte hand om sina växter så finns det en risk att de kommer dö. Sen är det en fantastisk community där man delar med sig och lär känna personer i alla olika åldrar som delar samma intresse.
Är det rimligt att betala 17.000 för en stickling?
Många kan nog tycka att man är smått galen om man betalar så mycket pengar för något som faktiskt kan dö. Men jag känner att har man råd så varför inte? Till skillnad från om man köper en väska, elektronik, kläder som tappar i värde så är chansen stor att du faktiskt tjänar in pengarna som du gav för din stickling och mer därtill om du väljer att sälja egna sticklingar.
Efterfrågan på vissa sorter har gjort att priserna har ökat markant. Odlarna hinner inte med efterfrågan och det har gjort att privatpersoner har möjlighet att sätta betydligt högre priser än vad odlarna/växtbutikerna skulle ha haft. Jag personligen anser att säljaren alltid har rätten att sätta vilket pris de vill. Och som köpare så har du rätten att spendera hur mycket pengar du vill på din drömväxt. Jag säger inte att jag själv skulle lägga såpass stora summor på en stickling. Men jag dömer ingen som gör det.
Önskar verkligen att jag kunde skriva att det var en produktiv Måndag idag
Men igår kände jag att min hals inte riktigt var som den skulle. La mig tidigt och hoppades att det skulle vara bättre idag vilket det tyvärr inte är. Jag har inte ont i halsen. Men det känns som att det har fastnat en stor boll som jag försöker svälja bort. Mår i övrigt bra så jag hoppas att detta bara är något tillfälligt och att jag mår 100% imorgon. Jag har alltid en trendens att bli sjuk runt min födelsedag men förhoppningsvis så slipper jag det. Så det får bli en lugnare Måndag, eller inte.
Unnade mig lite sushi till lunch
Önskade verkligen att Disney+ öppnade idag och inte imorgon. Fatta hur mysigt att äta sushi och se Disney filmer? Om ni signar upp er nu så hinner ni ta del av deras erbjudande. Ska sätta mig och redigera den femte vloggen och försöka få klart den helt idag. Om ni inte har sett första vloggen så finner ni den här. Jag är så himla nöjd med vloggarna som jag gjort inför denna vloggveckan. Det gör sån stor skillnad när man lägger ner mer tid på redigeringen. Men det är också väldigt skönt när allt är över och jag får mer tid till mina andra sociala medier.
Jag tänkte börja skriva på en ”artikel” som jag ska publicera här i bloggen. Vet inte om man kan kalla det artikel till 100% men något åt de hållet. Varje gång jag börjar skriva något som jag vill dela med mig av så slutar det alltid med att jag raderar det för jag tänker ”Ingen kommer bry sig”. Jag vet att det är något som många av oss influencers kämpar med. Men allt man skriver kan inte intressera alla. Och jag tror det är bättre att faktiskt se till att bloggen uppdateras än att den står tom i flera dagar för att jag är för kräsen. Idag har jag uppdaterat tre gånger på en dag så det är faktiskt lite av ett rekord haha.
