Jag såg verkligen inte fram emot att jobba idag. Missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb med hundarna. Men idag hade jag fem hundpromenader inbokade efter varandra. Det innebär att jag var ute och gick i fem timmar i streck utan paus. Efter tre promenader så börjar kroppen säga ifrån. Och att då veta att man ska vara ute i två timmar till det tar emot. Men när jag har så här många promenader så drar jag ner på tempot. Promenaderna blir kortare och lugnare vilket gör att hundarna kan lukta extra mycket.

Sen vi blev beviljade bolån så har jag känt mig väldigt nere. Jag borde vara överlycklig över att vi äntligen har nått målet som vi så länge har kämpat för. Men istället så känner jag mig så splittrad och ledsen. Som det ser ut nu så sitter jag och letar anställning. Då jag inte vill ge upp mitt jobb med hundarna så letar jag efter ett kväll/helg jobb. Jag hoppas naturligtvis att det ska vända. Att det börjar trilla in samarbeten igen. Men jag behöver också vara realistisk. Så det var med tunga steg som jag gick till jobbet idag.

Men inte visste jag att när det var dags att gå hem till lilla Oliver som var sista vovven ut idag så skulle jag mötas av detta. Jag blev så himla chockad men framförallt så otroligt glad! Detta gjorde verkligen hela min dag. Det betyder så mycket att veta att jag är uppskattad. När vi hade vår älskade Bonzo så lät jag knappt våra nära och kära att ta ut honom. Och jag hade aldrig i livet låtit en främling göra det. Jag vet exakt hur mina kunder känner när vi sitter vid bordet och går igenom kontraktet. De lämnar inte bara ut nycklarna till sitt hem utan de ska också låta en främling ta ut deras älskade vovve. Jag hade aldrig klarat av det. Och jag vet att jag är extrem med tanke på att min längsta resa ifrån Bonzo varade i 48 timmar när vi reste till London. Nu vet ni varför vi inte har barn för de finns ingen chans att jag hade kunnat lämna ungen på förskolan haha.

Oavsett vad man jobbar med så vill man känna sig uppskattad. Jag som har funnits på sociala medier i mer än halva mitt liv är van vid att få väldigt fina kommentarer. Men trots det så tar jag aldrig något sånt för givet. Man behöver naturligtvis inte köpa saker för att visa uppskattning men jag blev otroligt rörd över det super fina doftljuset och den underbara filten. Lite roligt att filten är nästan identisk med den som vi köpte när vi var på Gotland. Är helt besatt av den filten så jag blev verkligen super glad över att få en till. Älskar färgen så mycket samt att de är så mjuka och gosiga.

Totalt blev det 26.381 steg, 1,7 mil. Och det känns i mina små stackars fötter vill jag lova er. Ett fotbad får det bli lite senare ikväll. Nu ligger jag under täcket och försöker värma upp mig. Även om jag har haft vinterjackan på mig idag så blir man ordentligt nerkyld när man är ute i så många timmar. Imorgon ska jag ÄNTLIGEN få krama om min bästa Anne-Marie. Vi har inte träffats på över 1,5 månad då vi båda lyckades bli sjuka efter varandra. Längtar så mycket efter att få krama om henne imorgon.