Jag har så mycket sorg i mitt hjärta

Jag har så mycket sorg i mitt hjärta att jag inte längre vet vem jag sörjer

Idag har vi bara varit hemma. Det känns som att vi har varit borta i flera veckor. Vi har varit ute på små utflykter hela semestern och än är vi inte klara. Denna veckan blir dock lugnare då jag har börjat förbereda inför begravningen som är på Fredag. En önskan som min vän hade var att jag skulle skapa blomarrangemang till begravningen så imorgon ska vi iväg och köpa blommorna.

Jag har så mycket sorg i mitt hjärta att jag inte längre vet vem jag sörjer

Det har varit en jobbig dag då vi har fått datumet för min mans farfars begravning. Jag har så mycket sorg i mitt hjärta att jag inte längre vet vem jag sörjer. Dagarna går upp och ner men jag har börjat läsa en ny bok som jag försvinner in i. Har även börjat se om Game Of Thrones. Är redan på säsong 6 efter bara en vecka. Jag gör allt jag kan för att inte behöva känna. Ett flyktbeteende men det är antingen detta eller hamna i en djup depression jag inte ens vet om jag kommer ta mig upp ifrån.

Jag har så mycket sorg i mitt hjärta att jag inte längre vet vem jag sörjer

Min klänning

Detta är min sista vecka innan jag börjar jobba med hundarna igen. Det blir en mjukstart men det ska bli skönt att få rutiner igen. Och jag har saknat hundarna så mycket!

Detta har varit ett av de värsta åren i mitt liv

Det är inte bara alla dödsfall utan jag har även blivit riktigt illa behandlad av personer som stått mig väldigt nära. Jag har brutit kontakten med många på grund av hur fruktansvärt dåligt de har behandlat mig. Och det gör mig naturligtvis ledsen. Men jag känner att jag är hellre ensam än att omge mig med personer som inte behandlar mig väl. Jag sa redan innan året börjat att jag detta året inte tänker låta någon behandla mig illa och det står jag fast vid. Jag ger personer en chans att göra om och göra rätt. Men om de ändå väljer att behandla mig illa då finns det inget mer för mig att ge. Och jag är så jäkla trött på att ge, ge och ge men aldrig få något tillbaka.

Det finaste som jag tar med mig från 2026 är att jag efter så många år äntligen ser ut så som jag alltid har gjort i mitt huvud. Jag är inte i mål än men att kunna ha de kläderna som jag alltid har drömt om har varit en otrolig frihet. Och det har gjort mig ännu mer trygg i vem jag är och hur jag vill vara. Men också hur jag vill att personer i min närhet ska behandla mig. Jag har också lärt mig att i slutändan så har du bara dig själv. Därför är det extra viktigt att sätta sig själv först. Göra det som DU mår bra av och inte vad andra tycker att du ska göra.

Mitt examensfirande är äntligen igång!

Inlägget är reklam för Åhlens.se och innehåller annonslänkar

Igår hade jag en fruktansvärt jobbig morgon. Jag grät i 5 timmar. Hur mycket jag än försökte så gick det inte att sluta. Mitt hjärta är så trasigt och desto närmare vi kommer Bonzos årsdag desto svårare har jag att hålla allt samman. Det går inte att förklara den sorgen vi lever i.

Jag har nu gråtit flera gånger i veckan i 52 veckor

Så många minnen från förra året kommer tillbaka. Vi mådde så dåligt, både vi och Bonzo. Vi sov ingenting och var helt utmattade på slutet. Jag visste efter att ha förlorat både Ronja och Foxie att jag skulle må dåligt efteråt. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så här ett år senare.

Mitt examensfirande är äntligen igång!
Mitt examensfirande är äntligen igång!

Det var inte så här jag ville starta mitt examensfirande

Men jag skrev till Antonia och förklarade läget. Efter att ha fått ställa in två examensfiranden så ville jag inte ställa in ett tredje. Men som tur var så har man bästa familjen som är förstående. Så väl hemma hos Antonia och Max så lyckades jag trycka undan allt och vara in the moment.

Detta året har varit jobbigt förutom all sorg som vi går igenom. Det har varit väldigt turbulent men jag är otroligt tacksam över att ha så fina vänner och familjer i våra liv. Just det där att någon ställer frågan ”Hej hur är det” eller bara skickar iväg ett ”Jag tänker på er” gör mer än vad man tror. Men mitt första examensfirande kunde inte varit mysigare. Antonia hade lagat potatisgratäng, ryggbiff, pepparsås och grön sparris till oss. Sen hade jag gjort en tårta som jag kommer skriva recept på denna veckan.

Mitt examensfirande är äntligen igång!
Mitt examensfirande är äntligen igång!

Sen i examenspresent så fick jag två muggar från Mateus som jag önskat mig. Jag har redan två tallrikar från bubble serien men naturligtvis så vill jag ha hela servisen. Tyvärr så är den fruktansvärt dyr så jag blev otroligt glad över att jag fick dessa två muggarna. Dom kommer användas så mycket nu i höst.

Hur mycket det påverkar hormonerna i kroppen

Jag skulle behöva lätta mitt hjärta lite och det jag tänkte tala om är hur jag har insett hur mycket mens påverkar mig. Inte själva mensen i sig utan hur mycket det påverkar hormonerna i kroppen och tyvärr hur ens psykiska mående kan påverkas väldigt negativt.

Jag har ätit samma minipiller i 10 års tid. Gestrina eller Cerazette (det är samma piller men med olika namn). Dessa har fungerat väldigt bra för mig och det jag älskar mest är att det tar bort min mens helt och hållet. Jag har alltid haft väldigt kraftig mensvärk som bara blivit värre med åren. När det är som värst så blir jag sängliggandes med illamående. Magen kollapsar och det har även hänt att jag spytt.

Nu har jag inte haft mens på flera månader och det gjorde även att jag insåg hur psykiskt dåligt jag mår just nu. Jag känner att jag pendlar väldigt mycket i humöret. Jag går från glad till irriterad, arg, trött och ledsen. Detta har jag inte riktigt tänkt på tidigare. Visst blev jag irriterad förr också men detta är första gången som jag verkligen noterat hur mycket detta påverkar mig och hur jag inte alls känner igen mig själv. Nu har jag mens varannan dag och det är små blödningar. Jag blöder så lite att jag inte behöver mensskydd men det blir väldigt jobbigt då man inte vill att det ska börja blöda en massa och så är man ute någonstans i klänning.

Anledningen till varför jag skriver detta är väl för att jag hoppas att jag inte är ensam av att känna av dessa förändringar. Att jag inte är den enda som känner att jag förändras helt på grund av att jag just nu har mens. Jag känner att detta just nu påverkar mitt förhållande till människorna runt omkring mig. Jag dippar flera gånger om dagen och jag vet inte hur jag ska hantera detta, speciellt när jag i normala fall inte har mens så blir detta helt nytt. Hur brukar ni göra och har ni tips på vad jag kan göra för att undvika dipparna?