Så har jag slutat blogga?

Man kan nästan tro att jag har slutat blogga som alla andra. Sanningen är väl den att jag som många andra har påverkats mycket av denna pandemi. Jag levde ett rätt så isolerat liv redan innan men jag och min bestie var alltid ute och åt lunch en gång i veckan. Den stunden var så viktig för oss och något som vi verkligen prioriterade. Nu kan vi inte ens minnas när vi var ute och åt senast.

Sen mitt i denna pandemin så genomgår jag fortfarande ett stort sorgearbete

På Onsdag är det 6 månader sedan som Bonzo somnade in. Jag har den senaste tiden pendlat mellan två lägen. Ett där jag konstant gråter i flera dagar och ett där jag lyckas trycka in all sorg i ett rum och stänga dörren. Vilket ger mig andrum. Men så fort ett minne dyker upp så kommer tårarna. Mitt hjärta läker inte. Det spelar ingen roll att vi fick 15 fantastiska år tillsammans. Jag går fortfarande sönder varje dag av saknaden efter honom.

Jag känner att det är svårt att hitta något att blogga om

Ibland flyter dagarna ihop så mycket att jag inte ens vet vilken dag det är. Men jag försöker fokusera på det som får mig att må bra. Påskpyntet som vi har här hemma, längtan efter ljuset. Att spendera tid med Kira. Vår lilla tjej som tydligen har en hudsjukdom som heter Alopecia. Kan även kallas BSD (Black Skin Disease). Ni har kanske noterat att hon saknar päls på stora partier av sin kropp och det orsakas av denna sjukdomen. Den är helt ofarlig och påverkar henne inte. Hon är lika glad och go trots att hon ser ut som en skabbig råtta haha. Hon har även fått en vän som heter Atlaz. Min mamma brukar passa honom ibland och han är också en gatuhund. Super go är han.

Utbildningen är lite på paus just nu. Min nästa hemläxa är att göra blombuketter men jag inväntar att jag ska få börja min praktik. Vill få chansen att öva en del innan jag skickar in resultatet. Så nu spenderar jag min tid med att se så många olika tutorials som jag kan komma åt. Det är naturligtvis stor skillnad att se en video och sedan göra själv men jag vill lära mig så mycket som jag bara kan. Mamma var snäll och gav mig ett presentkort på Blomsterlandet på 800 kronor så det borde räcka till två buketter. Hade jag kunnat så hade jag gjort buketter hela dagarna.

Så ska jag sluta blogga?

Målet med min utbildning är att jag ska få jobb. På ett sätt (och det känns väldigt konstigt att skriva detta) så känner jag mig klar. Jag har delat med mig av mitt liv sen jag var 13 år gammal, på gott och ont. Men jag tror jag börjar komma till den punkten där jag inte ser bloggen som mitt jobb längre. Och då börjar allt kännas meningslöst på något sätt. Är det värt att lägga all den tiden som det tar att skapa ett inlägg om jag inte får betalt för det?

Det känns som en lättnad när ”måste” försvann. Jag måste uppdatera. Jag måste komma på något att skriva om så att jag kan publicera en massa blogginlägg nästa vecka. Det där ”måste” känner jag inte längre. Jag tror det är roligare för er att läsa såna här inlägg som är äkta. Och nu menar jag inte att mina tidigare inlägg har varit fake. Men det är skillnad att skriva ett blogginlägg för att man vill dela med sig och inte för att man måste. Därför kommer inte uppdateringarna lika ofta längre. Men jag har svårt att tro att jag kommer sluta blogga helt och hållet. Det finns så mycket som jag vill uppnå, drömmar som jag vill ska bli verklighet. Vad vore jag för hemsk person om jag i 10 års tid har tjatat om dessa drömmar och sen bestämmer mig för att inte dela äventyret med er?