Borta bra men hemma bäst och det stämmer verkligen. Även om min förkylning exploderade samma dag som vi kom hem från Österlen så var det riktigt skönt att vara hemma igen. Jag får alltid sån hemlängtan när vi är borta. Som tur är så var det en väldigt mild förkylning som jag fick. Och det bästa med allt som faktiskt gav mig ett enormt lugn var att jag inte svimmade, fick ett anfall och hamnade på akuten. Enda sedan det hände i December så har jag varit livrädd för att bli sjuk igen. Men nu vet jag att alla förkylningar som jag får inte kommer sluta på akuten.
Det har varit fullt upp sen jag kom hem. Igår redigerade jag klart alla bilderna från vår resa. Tror jag fotograferade över 1200 bilder när vi var i Österlen. Så jag har spenderat mina sjukdagar med att gå igenom dom, redigera samt uppdatera mina sociala medier. Men så roligt att ha så mycket material och så mycket att berätta och visa er. Dessa bilderna fotograferade vi på Sköllengården där vi bodde. Det var så himla fint där.
Jag fick även hem papperna från min revisor för mitt andra kvartal. Företaget går plus vilket gör mig så himla glad. Någon mångmiljonär lär jag inte bli men att starta företag var ett så stort och läskigt steg för mig. Därför blir jag så glad att första året går så bra. Jag låter fortfarande alla pengar ligga kvar i företaget. Vilket också ger en bra inblick i hur mycket jag drar in på ett år. Jag hoppas fortfarande att jag kommer kunna få in två till hundar. Sen är jag väldigt nära på att kunna ansöka om partnerskap med Youtube. Det är hela anledningen till varför jag startade företag från första början.
Ett ställe som Johan verkligen ville besöka under vår semester i Skåne var Franskans Creperie. Vår upplevelse här var inte bra och efter att ha läst recensionerna på google så inser jag att det spelade nog inte så stor roll att vi kom under en kaos dag för det verkar inte vara bättre de andra dagarna heller.
Franskans Creperie på Österlen
Jag är en person som alltid bokar bord när vi ska äta någonstans, speciellt när vi är på semester. Detta för att man vill vara garanterad att man får mat i sig. Österlen är ett populärt resemål under sommaren och jag misstänker att många restauranger är fullbokade. Då Franskans Creperie bara ligger några få minuter ifrån Mandelmanns Gård som vi besökte precis innan så kändes det som ett självklart val att äta på.
Så fort vi lämnade Mandelmanns så började regnet att ösa ner. Vi skrattade så mycket åt detta för vi kunde inte fatta att vi hade sån tur med vädret. Att ta sig till Franskans Creperie var enkelt men väl inne i cafet så möttes vi av totalt kaos. Det var så mycket folk och kön till kassan ringlade sig lång. Vi ställde oss i kön där vi fick stå i säkert 10-15 minuter innan vi kom fram och meddelade att vi hade bokat bord. Då får vi veta att bordet som vi ska sitta vid är fortfarande upptaget men vi blir placerade vid ett annat bord. Servitrisen lämnar oss med menyn och vi börjar kolla igenom.
Franskans Creperie på Österlen
So far so good. Men under tiden som vi sitter där så fortsätter kön att växa sig stor. Flera av gästerna var förvirrade kring hur man skulle beställa maten (vilket vi också var). Vi sitter och väntar vid vårt bord i över 30 minuter innan jag ber Johan ställa sig i kön till kassan för att kunna beställa vår mat. Personalen verkade inte veta vad som var upp eller ner.
När Johan väl fick beställa, då hade vi varit där i hela 45 minuter. Jag kan säga att jag var smått irriterad vid detta laget. Men så kom äntligen maten, då hade vi varit där i 1 timma. Tallriken som ställdes ner var Riomio som jag hade beställt. Den var god men jag skulle inte säga att den var värd 198 kronor. Vi satt där och väntade på att resten av maten skulle komma in men det gjorde den aldrig.
Det tog ytterligare 15 minuter innan resten av maten kom och då fick Johan sin varmrätt 20 minuter efter att jag fått min varmrätt. Jag frågade även servitrisen som serverade alla efterrätterna om inte hans varmrätt kommer snart. Det känns som en självklarhet att man serverar varmrätterna samtidigt. Inte en varmrätt, tre efterrätter och sedan en varmrätt. Min mat hade hunnit bli kall och var nästan uppäten innan Johan fick sin varmrätt.
Johan gillade sin varmrätt och det kan ju vara för att den faktiskt var varm när han åt den. Hade jag gjort om allting så hade jag skippat varmrätterna helt och hållet för att bara äta efterrätterna. Jag kan säga att det var efterrätterna som räddade hela vår upplevelse. De var så otroligt goda. Franskans Creperie använder sig av ett glassföretag som heter Otto som gör helt otrolig glass! Deras vaniljglass var den godaste som jag någonsin ätit!
Bombi Bitt – CREPE med färska jordgubbar eller säsongen bär, vaniljglass, vit choklad och grädde
Krusenstolpe – CREPE med vaniljglass, rårörda havtorn, grädde, vit choklad och Grand Mariner
Patron Esping – CREPE med chokladglass, mörk choklad och grädde
Efterrätterna var helt magiska och det var som sagt de som räddade vårt besök. Vår första dag i Österlen så åt vi på en restaurang som jag har valt att inte skriva om alls för vårt besök där var fruktansvärt. Men jag tycker och jag förväntar mig att går jag ut och äter så ska servicen vara på topp. Det är så jäkla dyrt att gå ut och äta (vi betalade 665 kronor för denna maten) så det räcker inte längre med att maten smakar gott. Man betalar för hela upplevelsen och man förväntar sig att bli bemött med ett leende. Saker kan alltid gå fel men genom bra service så kan man rädda det mesta.
Hade vi valt att besöka Franskans Creperie igen?
Ja det hade jag faktiskt kunnat tänka mig att göra. Maten är god, efterrätterna är amazing och vid fint väder så har de en massa uteplatser som man kan sitta vid. Jag vill ändå tro att de faktiskt tar till sig av den kritiken som gästerna riktar mot dom och att de ger bättre service. Om du överväger att besöka Franskans Creperie så förbered dig på kaos så blir du kanske inte lika besviken som vi blev.
Efter många års väntan så var det äntligen dags att besöka Mandelmanns Gård. Enda sedan första säsongen så har jag velat besöka Gustav och Marie Mandelsmanns hem och wow säger jag bara. Besöket gjorde mig inte besviken. Jag får varna redan nu för en ordentlig bildbomb! I slutet av detta inlägget så hittar ni även vloggen som jag filmade när vi var där.
Jag hade hoppats på att vi skulle få se en massa djur men tyvärr så var många av djuren ute på bete. Men vi såg några olika sorter av ankor samt höns. Önskar att alla djur kunde få leva så här vackert och fint som djuren på Mandelmanns Gård får göra. Dessa ankorna på bilden gick fritt och verkade vara väldigt tama för jag kunde fotografera dom på endast en meters avstånd.
Denna kombinationen av lejongap och prydnadsgräs var något av de finaste jag sett.
Uppe på en kulle fanns det stora rader med lavendel och det doftade helt underbart. Lavendel är väldigt populärt, inte bara för sin otroliga doft men också för att pollinatörer älskar dom. Perfekt att ha i sin trädgård för att få sina blommor och odlingar pollinerade.
Växthuset
Inne i växthuset växte de vackraste näckrosorna som jag någonsin sett. I vattnet simmade det en massa fiskar som jag tror är koi. Trodde att växthuset skulle vara obehagligt varmt men det var det inte. Och så spännande att se alla de vackra växterna. De hade ett enormt bananträd som blev betydligt mycket större än de som jag odlade här hemma.
I närheten av deras cafe så fanns det en massa vackra platser där man kunde sitta och avnjuta sin fika. Det är svårt att förstå hur enormt stort det faktiskt är. Då vi hade bokat bord på ett annat ställde så köpte vi ingen fika denna gången. Men nästa gång (klart det kommer bli fler besök!) så kommer vi prova på deras fika.
Det bästa av allt var naturligtvis när jag fick träffa Gustav
Han var precis lika varm och fin i verkligheten som han är i tv. Det finns nog inget ont i den mannen. Han var så glad och jag blev så tacksam över att han tog sig tid att ta kort med flera av oss besökare. Hade så mycket som jag villa prata med honom om men förstod att han tyvärr inte hade tiden. Han var mycket längre än vad jag trodde att han skulle vara. En så himla fin människa.
Tomathuset
Deras tomathus var helt magiskt! Under vintern så får flera av deras djur bo inne i växthuset då deras avföring är otrolig växtnäring för grönsakerna som odlas där inne. Jag har aldrig sett så stora tomater som de hade där. De var i alla möjliga former, storlekar och färger.
Det berömda trädet!
Det är en liten promenad i uppförsbackar för att nå detta trädet men jag lovar er att det är så värt ett besök. Utsikten härifrån var helt magisk. Man kunde se varför det heter Djupadal. Jag förstår varför Gustav och Marie valde att lämna Stockholm för att starta ett liv här. Det är en så otroligt vacker plats. Man kan verkligen känna ett lugn där som är svår att få när man bor i stan.
Som ni märker så kunde jag inte sluta fotografera. Det är helt otroligt hur vacker trädgård de har lyckats skapa. Om jag inte missminner mig så organiserar de om trädgården varje år så att besökarna ska få uppleva något nytt varje år man besöker gården. Jag tyckte om att de blandade blommor med grönsaker. Det fanns många unika och vackra träd på gården.
Det är ett måste att besöka Mandelmanns Gård
Tycker du om växter, trädgård, odling så är det ett måste att besöka Mandelmanns Gård. Det går också att köpa en massa grönsaker, drycker och marmelader som de själva tillverkar. Vi köpte med oss lite hem och det ska bli så spännande att få testa. Här nere hittar ni vloggen som jag filmade under vårt besök. Via den så får ni mer en helhetsbild av hur gården är utformad och man förstår även hur otroligt stort det här.
Så många av er har följt mitt liv i över 20 års tid, vilket är helt galet. Ni var där innan jag träffade Johan och flera av er minns säkert att jag kallade honom Söt här i bloggen innan jag började skriva hans namn. Vi har snart varit tillsammans i 17 år och många av er har undrat när vi ska förlova oss. Nu när vi äntligen har förlovat oss så ska jag besvara de frågorna som jag misstänker att ni har.
Varför tog det så många år innan ni förlovade er? Svar: Johan har aldrig velat förlova sig. Han kommer från en familj där hans föräldrar gick isär när han var väldigt liten. Sen har han sett hur hans föräldrars förhållanden inte har hållit så av den anledningen så har han aldrig velat förlova sig. Men med åren så har han blivit mer öppen för tanken men han sa att vi måste flytta ifrån vår 1:a som vi bodde i tidigare samt skaffa ny bil. När de två slog in så sa jag att nu förlovar vi oss!
Vi började leta efter förlovningar i April
I April började vi åka runt och titta på ringar. Jag vågade inte kolla här i Trollhättan ifall vi skulle träffa på någon som vi känner. Så vi åkte till både Uddevalla och Göteborg. Detta är de första ringarna som jag provade och jag var så nervös! Nu blev allt så himla verkligt! Som ni vet så använder jag aldrig smycken så bara känslan att ha en ring på sig kändes så annorlunda.
Varför valde ni att hålla det hemligt? Svar: Jag har alltid delat i stort sett allt med er. När vi började kolla på lägenheter så var ni med i hela den processen från början till slut. Så att hålla förlovningen hemlig var inte ett naturligt beslut skulle jag säga men nödvändigt. Detta är en av de största händelserna i våra liv och förlovningen betyder extremt mycket för oss båda två. Tyvärr så finns det personer runt omkring oss som har sårat oss väldigt djupt. Vi ville inte att dessa personerna skulle förstöra denna speciella stunden för oss. Vi har endast berättat för våra familjer och närmsta vänner som vi vet skulle dela denna glädjen tillsammans med oss.
Jag trodde att detta skulle bli min förlovningsring
Jag hittade denna ringen online och trodde att den skulle bli min. Nu i efterhand så är jag så glad över att jag åkte ut till flera butik och provade en massa olika ringar. Jag lärde mig mycket om diamanter och nu vet jag att ringen jag hittade online var inte the one. Jag hade förmodligen blivit väldigt besviken om jag köpt den. Så jag rekommenderar verkligen att man besöker flera olika butiker och provar en massa olika ringar. Man vet när man har hittat rätt.
Visste du vilken ring du ville ha? Svar: Jag har i alla år sagt att jag ska ha en stor ring, en bling bling. Ni alla känner mig och vet att jag är mycket. Jag har en stor personlighet, jag tar mycket plats och för mig har de alltid varit viktigt att min ring symboliserar vem jag är. Och jag lyckades verkligen hitta en ring som är 100% jag!
Kan du berätta om frieriet? Svar: Vår förlovning var ett gemensamt beslut så ingen av oss har friat till varandra. Jag sa att jag ville att förlovningen skulle ske någon annanstans utanför Trollhättan. Tanken var först att resa till Gotland men istället så blev det älskade Österlen. Mer om förlovningen kan du läsa här.
Att hitta the one var lättare sagt än gjort
Jag provade så många olika ringar som alla liknade varandra. Modellen som jag fastnade för var halo. Men det var alltid någon detalj som jag inte tyckte om. I detta fallet så upplevde jag dessa två som väldigt plottriga. Fick sedan veta att desto finare diamanter man har, desto mindre plottrig upplevs ringen då stenarna är klarare. Älskade dock bandet på ringen till höger, så vacker och unik design.
Kan du berätta om era ringar! Svar: Johans ring fanns i två olika versioner. En i palladium och en i vitt guld. Den i vitt guld kostade 6000 kronor mer men Johan valde palladium av två anledningar. Skillnaden mellan ringarna var minimal. Bredvid varandra kunde man se att den i vitt guld var lite ljusare. Fördelen med palladium förutom priset var att till skillnad från den i vitt guld så slits inte mönstret/glansen på palladium ut. Hade han valt den i vitt guld så hade han behövt lämna in den och slipa upp den med jämna mellanrum vilket kändes så ovärt för oss. Han säger själv att det han älskar med sin ring är att den är simpel men fortfarande har detaljer.
Min förlovningsring
Ringen är i 18k guld och har hela 45 diamanter. Diamantklarheten är i en av de högre klasserna vilket också gjorde att min ring kostade tre gånger mer än vad jag hade tänkt från början. Jag älskar designen på ringen. Det är en stor diamant i mitten, omringad av mindre diamanter, som i sin tur är omringade av fler diamanter. Till skillnad från många av de andra ringarna som jag provade så tycker jag att diamanterna på min ring smälter ihop så himla fint tillsammans. Det ser inte klottrigt ut, utan man kan urskilja varje diamant. Det var också viktigt för mig att själva ringen i sig hade diamanter. Som ni märker så kan man aldrig ha för många diamanter haha.
Vad kostade ringarna och vem betalade då förlovningen var ett gemensamt beslut? Svar: Priset på ringarna kommer jag välja att hålla privat. Angående betalningen så sa jag att antingen så betalar vi varandras ringar eller så slår vi ihop priset för båda och delar på hälften. Jag lät Johan bestämma hur han ville göra och han sa att vi delar 50/50. För mig så spelar det ingen roll hur vi gjorde med betalningen. Klart att det hade varit romantiskt om han hade betalat min ring. Men i och med att förlovningen var ett gemensamt beslut. Jag var dessutom med i hela processen med att välja min ring så tycker jag det är lika fint att vi delade priset på hälften.
Detta var den dyraste ringen som jag provade. Men här tyckte jag att diamanten i mitten var alldeles för stor. Jag tyckte inte att den smälte in fint med diamanterna runt omkring.
Hur känns det nu när ni är förlovade? Svar: Jag är så jäkla lycklig och har så mycket fjärilar i magen! Vi var bara 16 och 18 år gamla när vi blev tillsammans. Snart firar vi 17 år tillsammans. Vi har levt tillsammans längre än vad vi har levt utan varandra. Vi har gått genom så otroligt mycket och utvecklats så mycket tillsammans. Jag och Johan är totala motsatser. Jag är en person som syns och hörs. Johan håller sig gärna i bakgrunden, han tar aldrig plats och analyserar mycket. Vi tar fram det bästa hos varandra. Han har alltid funnits där för mig och det är tack vare honom som jag kan leva mitt drömliv. Jag har alltid funnits där för honom, jag pushar honom till att våga mer samt att han ska stå upp för sig själv och inse sitt egna värde! Då Johan inte har lika lätt att prata om sina känslor så som jag har, så är vår förloving den största kärleksförklaringen som jag hade kunnat få från honom.
Kommer ni gifta er? Svar: Den du! Den som lever får se.
Äntligen kan jag gå ut och berätta att jag och min älskade Johan har förlovat oss! Efter 16 år tillsammans så förlovade vi oss den 23 Juli 2025 nere på Österlen. Detta har varit planerat sedan förra året och vi har haft ringarna här hemma sedan April. Det har varit så svårt för mig att hålla detta hemligt för ni vet att jag delar allt med er. Men detta ville vi hålla för oss själva och våra närmaste.
Jag har drömt om detta så himla länge men jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att vår förlovning skulle bli så otroligt magisk som den blev. Min vackra klänning hade jag beställt från USA flera månader i förväg. Jag var så rädd för att den inte skulle passa i och med min viktnedgång men den satt perfekt. Och en finare klänning hade jag aldrig kunnat hitta. Den är mycket, full med vackra detaljer, som en liten bröllopstårta.
Klänningen var slutsåld but my dreams always comes true
Den var slutsåld när jag hittade den och jag mailade in till företaget för att se ifall de skulle få in den igen. Men de sa att den tyvärr inte kommer komma in igen. Jag satt i stort sett varje timma och uppdaterade hemsidan och poff så fanns den där i min storlek. Det var menat att den skulle bli min! Våra vackra ringar tänker jag att jag skriver ett separat inlägg om då jag har så mycket att berätta.
Kronovalls Slott
Platsen som vi förlovade oss på heter Kronovalls Slott och vi hittade det dagen innan vår förlovning! I know, så jäkla olikt mig att inte ha hittat och planerat ut platsen månader i förväg. Men jag hade verkligen ingen aning om vart vi skulle förlova oss. Vi visste att Österlen skulle vara full av vacker natur men det kändes ändå inte helt rätt. När Johan hittade slottet så kände jag direkt där ska vi förlova oss. Men han sa att slottet var stängt och jag fick direkt en klump i magen. Tänk om vi inte kommer in på området? Men vi åkte förbi slottet innan vi skulle till Mandelmanns och till vår stora glädje så kunde man gå runt i trädgården. Platsen tog andan ur mig och det kändes för bra för att vara sant.
Vi fotograferade alla bilderna själva
Vad är oddsen att det finaste slottet som vi hittar, som endast ligger 30 minuter ifrån vårt hotell har den mest perfekta färgen man kan tänka sig, beige! Ni förstår kanske hur lycklig jag var. Vi hade även bestämt oss för att fotografera bilderna själva. Tack vare att jag är fotograf så har jag all utrustning som vi behövde. Det var inte det enklaste men efter två timmar så hade vi fått alla de bilderna som vi ville ha. Vädret var också helt otroligt! Dagen innan så hade det regnat så galet mycket. Men just på vår förlovningsdag så var det 21 grader, sol men också molnigt. Det kunde inte varit mer perfekt.
Som jag älskar min man. Nu har vi levt längre tillsammans än utan varandra och jag kan inte förstå att jag lyckades hitta den finaste personen jag vet så tidigt i livet. Vi har sett varandra växa upp och bli till de personerna som vi är idag. Vi tar fram det bästa i varandra. Jag tror hemligheten till vårt långa förhållande är att vi är så extremt olika. Det han saknar det har jag och det jag saknar har han. Han är lugnet till mitt kaos och jag är elden i hans hjärta. Min stora trygghet och jag älskar honom för det. Han står ut med mina konstigheter samtidigt som han behandlar mig som den lilla prinsessan jag är. Och den 23 Juli 2025 då kände jag mig verkligen som en prinsessa. Min fina Johan, jag älskar dig för alltid ❤️
