Så himla tråkigt att vi fått en så regnig höst. Som många av er redan vet så är hösten min absoluta favorit årstid. Älskar att det blir kyligare ute och att man kan gå runt i en massa mysiga stickade tröjor. För att inte tala om alla mysiga kvällar framför Netflix med något gott att äta och tända ljus. Idag kommer jag arbeta med mina sociala medier hela dagen lång. Ska spela in en video som jag hoppas kunna bli klar med idag så den kan gå live imorgon. Behöver även tidsinställa inlägg inför kommande dagar.
Som ni kunde se i min haul så har jag köpt ett par nya boots. Dom är just nu på 40% rea och jag älskar dom! Perfekta i storleken. Samt att den lilla klacken gör att man orkar gå i dom hela dagen lång. Är så trött på onödiga köp och nu när jag har blivit av med både skor och kläder som jag inte använder så är jag mer noggrann med vad jag köper hem. Det ska komma till användning och det kommer verkligen dessa bootsen att göra.
Lördag morgon och jag har min första lediga dag efter att ha jobbat Måndag till Fredag. Man kan tro att jag skulle sova ut men nej! Hela denna veckan har min sömn varit helt åt helvete to be honest. Jag har gått upp fem varje morgon. En timma innan klockan ringer och det suger. Igår började vi se den andra säsongen av Impuls så vi la oss vid halv ett men ändå vaknar jag sju… Riktigt irriterande.
Första veckan
Första veckan på nya jobbet har varit riktigt bra. Jag har lärt mig namnen på majoriteten av de personerna som jag arbetar tillsammans med. Jobbet i sig kan vara tungt vissa stunder men jag älskar det. Det passar mig så himla bra. Jag märker att jag mår mycket bättre nu när jag har fått in det sociala i mitt liv. Det var verkligen den saknade pusselbiten i mitt liv. Enda nackdelen med arbetet är att jag går så extremt mycket. Att röra på sig är naturligtvis ingen nackdel i sig men att gå över 21.000 steg varje dag gör att fötterna skriker av smärta. Förmodligen en vanesak men jag ska absolut köpa bättre sulor till mina skor samt investera i ett par bra skor. Något som jag inte hade förväntat mig var att jag fortfarande skulle ha energi kvar när jag kommer hem. Förr när jag arbetade långa dagar som denna veckan så däckade jag i sängen direkt. Men nu går jag en promenad med hundarna, dammsuger och lagar mat.
Permission från Hjärtintensiven
Mitt i allt de nya så fick min mamma åka in akut på hjärtintensiven. Hon har varit där hela veckan som jag gjort min första arbetsvecka och det har varit väldigt jobbigt. Försöka fokusera på att göra bra ifrån sig på jobbet samt ta in alla intryck och information som kommer strömmandes emot sig samtidigt som man är orolig och ledsen. Jag är jätte stolt över hur jag har hanterat det hela. Jag tycker att jag har presterat väldigt bra på jobbet och jag gör alltid mitt bästa. Mamma fick åka hem på permission nu under helgen så Ronja är hos henne nu efter att ha bott hos oss i 8 dagar. Skönt att få egentid med Bonzo men samtidigt är jag så glad att Ronja är här under dagarna när jag arbetar så att han aldrig är ensam. Det har även gått så himla bra med Olivia och hundarna. Hon tar ut dom åt oss när vi är på jobbet och jag har inte varit orolig överhuvudtaget vilket är ett stort steg för mig.
Ingen ledighet trots helg
Man kan ju tro att jag kommer ta det lugnt nu i helgen när jag är ledig men det finns ingen tid för det. Jag har samarbeten som ska skrivas, mail som ska besvaras, växter som ska pysslas om, fotograferingar som ska göras, hämta paket, inspelningar och pussa lite extra på mina pojkar. Det är inte lätt att ha så här många bollar i luften men just make it work! Igår efter jobbet så fick jag äntligen träffa min bestie. Känns som det var tusen år sedan som vi sågs. Vi hade bokat bord på Buddys och vi hade en så himla mysig kväll. Deras Oreo Milkshake var to die for! Vill tillbaka bara för att testa alla deras andraMilkshakes haha. Sen åt jag naturligtvis mina ribs men vi blev så mätta efter bara några tuggor. Jag fick verkligen sitta och kämpa för att få i mig maten men det slutade ändå med att jag lämnade nästan alla pommes. Sen gick vi och spelade Pokémon tills hennes sambo kom och hämtade henne. Ett perfekt avslut på en bra arbetsvecka. Och jag slog även personligt rekord då jag gick hela 24.904 steg.
Detta inlägget är ett annonssamarbete med Tectum.se
Som många av er vet så drömmer jag om ett hus på landet. Tänk att få vakna upp en sommardag, öppna altandörren och utanför har man ett stort hav av vete som sträcker sig så långt ögat kan nå. Men att bo på landet är långt ifrån så romantiskt som jag får det att låta. Har man mycket mark så kan man behöva maskiner för att kunna utföra arbetet på gården. Då kan det också vara bra att ha maskinhallar där man kan förvara alla de maskiner som man använder sig av.
Tectum har levererat hallar sen 1975. Allt från indistrihallar, lagerhallar, bilhallar, idrottshallar, hästhallar och bygg/kontorshallar. Utbudet är stort och så även kunskapen. Via deras hemsida hittar ni information kring bygget men där kan ni även se bilder på tidigare byggen vilket kan ge en idé om hur bra och fint det kan bli. Genom att anlita Tectum så har du möjlighet att planera allt in i minsta detalj. Många av de leverantörerna som de arbetar med har de arbetat med i över 30 år. Därför har de en bra kommunikation med varandra vilket kommer underlätta bygget. Tänk om man haft möjligheten att bygga ett stall och ridhus. Det tror jag alla som har häst drömmer om. Och även de som inte har (syftar på mig själv haha). Oavsett om man har möjligheten eller inte så tycker jag absolut att ni ska besöka Tectum och läsa mer om deras utbud och vad de kan erbjuda.
Första arbetsdagen idag och det gick så himla bra. Jag trodde att jag skulle vara helt död nu när jag kom hem men faktiskt inte. Sov så himla dåligt i natt. Ni minns säkert hur det var första skoldagen. Hur mycket jag än försökte så gick det inte att somna. Gick upp super tidigt och hann till och med att äta frukost. Dagen har gått riktigt bra och jobbet är så himla roligt. Nu i början är det tusen nya saker som jag ska lära mig men jag tycker ändå att det gick riktigt bra för att vara min första dag. Under rasten när jag kunde kolla min telefon så fick jag sån fruktansvärd hemlängtan. Olivia som hjälper oss med både Ronja och Bonzo hade skickat bild på dom. Det är nog det svåraste med det nya jobbet. Att vara ifrån Bonzo, speciellt nu när han är så gammal samt sjuk. Men det hade gått bra så det känns väldigt skönt.
Nu väntar jag på att min sambo ska komma hem så att vi kan äta middag tillsammans. Gjorde storkok igår så vi har matlådor för hela veckan. De räcker både till matlåda på jobbet och när vi kommer hem. Visste inte om jag skulle orka laga mat efter jobbet så passade på. Efter maten så måste jag fortsätta att arbeta för jag har två samarbeten som har deadlines. Nu är det verkligen mycket jobb för mig men det är bara denna veckan som jag arbetar 8 timmar. Nästa vecka skulle bli lugnare.
Ni vet det där telefonsamtalet som man aldrig vill få? De samtalet som får hela världen att stanna upp och du sakta känner hur paniken börjar växa inom dig. Det samtalet fick jag igår. Man skulle kunna tro att jag bröt ihop och föll ner i golvet, men jag stänger av. När jobbiga situationer uppstår så stänger jag av helt och jag tror det är en överlevnadsinstinkt. Jag har inte alltid varit sån. Men år av sorg, svek och kämpande har gjort att jag bara stänger av när situationer som dessa uppstår. Sist jag var på en begravning så grät jag inte ens, jag bara stängde av.
Igår blev min mamma akut inlagd på intensiven. Mitt i all min glädje över de nya jobbet så kommer en tornado och vänder upp och ner på hela mitt liv. Jag borde vara van vid detta nu. Jag borde ha insett för länge sedan att mitt liv aldrig kommer vara lätt. Jag kommer alltid behöva gå igenom jobbiga saker. Det är bara så mitt liv ser ut. Att växa upp under kidnappningshot, ha en syster som aldrig ens hann börja sitt liv innan hon dog vid 3 års ålder, haft en vän som dog av en överdos, en anhörig som blev mördad och nu få veta att min mamma har ett allvarligt hjärtfel. Detta är sånt som bara händer i filmer. Det är inte meningen att en person ska behöva gå igenom så här mycket saker på så kort tid. Och ändå så står jag här mitt i allt.
Det enda jag vill är att få andas. Att få lugn och ro.
Just i detta nu så vet läkarna fortfarande inte vad som är fel. Mamma kommer förmodligen bli kvar på sjukhuset ett tag till. Hela gårdagen är som en dimma. Olivia skulle hit för att testa på att ta ut Bonzo då hon ska hjälpa oss med honom när jag arbetar dag men nu fick hon Ronja på köpet då Ronja bor hos oss medan mamma är inlagd. Ronja var så himla ledsen igår. När jag tog ut henne ur bilen så kollade hon så sorgset efter mamma. Hon visste att något var fel. Men hon och Bonzo är ett sånt fint stöd för varandra. Igår fick hon så mycket kärlek av oss alla och idag är hon sitt vanliga jag igen. Fick även hjälp av Sonny att köra hem mammas bil från sjukhuset. Är så tacksam över alla fina människor som jag har i mitt liv som alltid ställer upp när det behövs som mest. Jag lyckades få i mig mat efter 12 timmar men jag känner mig helt slut idag. Normalt så har man vaken tid under natten på 10-30 minuter. Det är de gångerna som man vaknar till under natten men de är så korta att man oftast inte märker av dom. Min vakentid var 64 minuter.
I´ve been down this road before
Vi alla hanterar såna här situationer olika. Jag väljer att stänga av så att jag kan fortsätta. Naturligtvis är jag rädd, ledsen och orolig men det finns ingenting som jag kan göra. Jag är helt maktlös i detta. Behöver jag ta ett steg tillbaka så kommer jag göra det. Men just nu så vill jag bara fortsätta och hålla mitt huvud sysselsatt.
