Jag har fått en så himla bra start på denna veckan! Igår var min bestie här och vi köpte lite gofika som vi mumsade på medan vi pratade på om livet. Jag berättade att jag efter mötet med Karl Fredrik verkligen känner att jag vill uppleva mer. Har väldigt svårt för att hitta på saker. Jag trivs väldigt bra här hemma men efter mordet på en anhörig så har jag jätte svårt för att gå ut. I sommar har det gått 9 år sen mordet skedde och trots att det gått så många år så har jag fortfarande hjärnspöken. Jag mår mycket bättre idag, det gör jag. Men enkla saker som att bestämma träff med en bekant är jätte svårt för mig.
Jag är så rädd för att något ska hända att jag blir rädd för att leva
Sen är jag väldigt rädd för att något ska hända. Jag är rädd för att vi ska vara med i en bilolycka, att vi ska bli attackerade, vara med i ett terrordåd osv. Jag är så rädd för att något ska hända att jag blir rädd för att leva. Men detta är något som jag verkligen ska arbeta med detta året. Jag vill gå på fler tillställningar, se till att boka in de där promenaderna, fika stunderna eller middagarna med bekanta.
Att få arbeta med Smilla och Nala hjälper mig så enormt mycket. Kolla bara hur söt Smilla var idag på vår promenad. Hon blir alltid så himla glad när jag kommer. Idag var det så varmt ute att jag lämnade kvar jackan och bara gick i tröja. Solen värmde skönt och det var inte så jätte mycket folk ute. Att ha mina promenader med hundarna tvingar ut mig. Och desto mer jag kommer ut desto tystare blir mina hjärnspöken. Forskning har visat att djur kan göra otrolig skillnad för personer som gått igenom trauman. Och för min del så stämmer det verkligen.
Jag känner mig som mig själv igen
Jag har nämnt tidigare att jag förmodligen har post-covid. Men både igår och idag har jag haft så himla mycket energi. Jag känner mig som mig själv igen vilket gör mig så glad. Jag har fått gjort så mycket dessa två dagarna. Ställde mig och diskade innan jag skulle ta ut Smilla idag och sen vek jag tvätten från igår som annars brukar få ligga i flera dagar. Kan hända att detta bara är tillfälligt men jag tänker ta vara av varje sekund.
Denna veckan är verkligen fullspäckad. Jag har mina promenader med Smilla. Sen har jag tre videos som ska spelas in denna veckan. På Torsdag ska vi fira min sambo tillsammans med våra vänner. På Fredag ska vi iväg och köpa pallkragarna. Så kul att äntligen få i ordning där ute. På Lördag är det Påsk så jag ska hjälpa till att laga lite påskmat som vi tar med ut i Öresjö. Kan hända att vi fortsätter arbeta ute i Öresjö de andra dagarna. Beror lite på om bonden kan komma förbi med koskit haha. Hoppas bara att min energi håller i sig så jag inte blir så där fruktansvärt trött som jag varit tidigare.
Vad jobbig känsla att gå med, oron att det hela tiden ska hända något. Det låter klokt att jobba på att försöka komma ut och göra saker ändå. Det gör nog att det sakta blir lättare.
Vilken supersöt hund du har nöjet att få umgås med! 🙂 Djur är verkligen bra för själen!
Författare
Djur är verkligen det bästa som finns!
Känner verkligen igen den där oron du beskriver. Men så började en bekant till mig förklara hur statistiskt osannolikt det är att något sånt händer. Då kändes det konstigt nog bättre, haha. Fast såklart blir man orolig då och då ändå, speciellt när något ”nytt” händer någonstans i Sverige eller världen… :/
Författare
Jag har fått gå igenom extremt mycket i mitt liv så jag borde tänka att chansen att något händer mig igen är minimal men samtidigt tänker jag att eftersom så mycket har redan hänt vad säger att det inte kommer hända igen. Det är fruktansvärt jobbigt men jag kämpar på 🙂
Men usch för post-covid 😞 känner flera som fått det och det verkar hemskt, känner så mycket för alla som fått det. Hoppas det blir bättre och att du slipper post-covid!
Författare
Känner också flera som fått det och det är hemskt att tappa all kraft och ork som man hade tidigare. Jag hoppas verkligen att detta släpper snart för det är så jobbigt.
Jag kan förstå att både en sådan Händelse men också att man själv som person föredrar att vara hemma, men skönt att det kanske vänder lite<3
Författare
Det sätter sina spår minst sagt.
Jag känner lite samma, kan få en sån extrem dödsångest över ordentliga skitsaker efter att min farmor och farfar gått bort, tror det är en rätt vanlig reaktion
Författare
Jag har aldrig fått det när någon anhörig gått bort under normala omständigheter. Men att förlora någon i mord är en helt annan sak och skapar trauman för oss anhöriga. Sen hanterar alla en sån händelse olika. Men man blir aldrig fullt sig själv igen efter en sån händelse.
Åh förstår verkligen vad du menar när du berättar att du är rädd att något hemskt ska hända. ❤
Jaa Smilla är sååå himla söt! 😍
Glad påsk, massa kramar 🥰
Författare
Hon är super go den lilla fluffbollen 😀