Jag är inte rik när det kommer till pengar

Igår vaknade jag upp till de mest magiska landskapet ni kan tänka er. Vi hade hela 15 minusgrader ute och jag tror aldrig att det har varit så kallt här i Trollhättan under de åren som jag har bott här. Jag kan inte minnas att träden någonsin har varit så vackra som nu. Men det är kallt, riktigt kallt. Varje år så kan man se hur personer som bor högt uppe i norr gnäller på oss som bor så långt ner i landet när vi klagar på kylan ”Ni ska testa att bo i -30. Då snackar vi kallt”. Men kylan här nere i landet är helt annorlunda mot kylan där uppe. Här nere så är den rå. Isande på ett helt annat sätt. Och man märkte tydlig skillnad på snön. Vi som alltid brukar ha riktigt tung snö hade nu bara pudersnö. Men vackert är det.

Det har varit många avbokningar med hundarna denna veckan. Det som skulle blivit en fullspäckad vecka har lett till endast en hundpromenad om dagen. På ett sätt tycker jag det är skönt för min hjärna har redan gått på julledighet. Jag har inte alls samma energi och driv som jag haft tidigare. De enda jag vill är att ligga i sängen, äta choklad och se julfilmer haha. Men nu är det bara en vecka kvar till Julafton. Dock så kommer min lön bli total katastrof i Januari. Men har jag tur så kanske jag kan få ett samarbete eller två.

Efter jobbet igår så tog jag tåget ner till Göteborg. Johan skulle ha julbord på Universeum och då min favorit Gusse bor i närheten så åkte jag hem till honom så slapp jag sitta ensam hemma på kvällen. Min fina underbara lilla Gustav! Är det något som jag uppskattar med oss så är det att vi båda älskar mat. Så vi drog till Mr Cake och köpte deras Mr Räkmacka, Mr Salmon och Pancakes. Det var så galet gott! Vi köpte även med oss tre bakelser som vi mumsade på hemma hos Gustav medan vi spelade Mario Cart.

Gustav är utan tvekan en av mina bästa vänner. Vi började prata i Januari då han hittade mig via min Youtube kanal och sen dess så har vi pratat varje dag! Inte en enda dag har passerat utan att vi har pratat. Han är med mig på alla mina hundpromenader och jag är så lycklig över alla de fina vänskaperna som jag har fått detta året. Jag är inte rik när det kommer till pengar men jag är rik när det kommer till mina vänner. Och det är inget som jag någonsin kommer ta för givet.

Jag är inte rik när det kommer till pengar men jag är rik när det kommer till mina vänner

Förutom att Gustav älskar att äta så älskar han att vara framför kameran till skillnad från alla mina andra vänner. Känns skönt att kunna visa att han faktiskt existerar på riktigt. För många år sedan fick jag faktiskt en kommentar där personen påstod att jag fejkade min relation till Johan och min bästa vän. Att jag helt enkelt gick ut och beställde två tallrikar med mat men att jag egentligen satt där ensam. Så då började jag fotografera deras händer för att visa att de faktiskt var där haha. Tänk allt konstigt man har fått läsa genom åren.

Jag mötte upp Johan och en av hans kollegor som vi körde hem vid 22:30 ungefär. När vi skulle gå över övergångsstället för att ta oss till Gothia så såg jag något som krossade hela mitt hjärta. Hade inte Johans kollega varit med oss så hade jag brutit ihop totalt. Bara att skriva detta så tränger tårarna upp och jag får bita ihop för att inte börja gråta.

Vid övergångsstället så satt det en hemlös man. Där gick jag i Johans tjocka vinterjacka och frös. På marken sitter en man med en filt och det är så kallt ute att filten har börjat frysa och bildat iskristaller. Han satt och vevade med armarna. Förmodligen i ett försök att hålla sig varm. Och där står jag i Johans varma vinterjacka och bara går förbi. Allt jag ville var att gå fram till denna mannen och hjälpa honom. Och det finns inga ursäkter till varför jag inte gjorde det. Jag kan säga att vi hade en lång resa hem och vi båda skulle upp idag och jobba. Jag kunde inte ge honom min jacka för att det är inte min jacka och jag själv har inte heller någon vinterjacka. Ursäkterna är många men det enda rätta hade varit att försöka hjälpa mannen på något sätt. Ringa polisen, boka ett hotellrum åt honom, i alla fall gå fram till honom och se hur det var med honom.

Vi har hemlösa här i Trollhättan. Jag träffar många av dom när jag är ute med hundarna. Jag är reserverad då jag inte vet om de är påverkade och kanske har vapen på sig. Men de gånger då de har tagit kontakt med mig så ger jag dom alltid ett leende och ibland byter vi några ord mellan varandra. Jag vill att de ska veta att jag ser dom. Att de är människor i mina ögon. Förra året ordnade jag en insamling till kvinnojouren där jag med flera donerade kläder, elektronik och liknande. Det gör mig ledsen att jag inte har ordnat något liknande i år.

Det är så många som far illa och julen är en väldigt känslig tid för många. Det var därför jag startade Julmys i min växtgrupp. Även om vi fysiskt inte kan vara tillsammans så kan vi alla skriva till varandra och fira jul tillsammans för ingen ska behöva vara ensam vid jul. Efter att ha sett den hemlösa mannen igår så gjorde det att jag känner en enorm tacksamhet för det jag har men också skuld att jag inte gör mer för andra som behöver det.