Det har varit en väldigt traumatisk helg. Livet kan verkligen förändras i ett ögonblick och nu lever vi i en stor ovisshet. Som jag skrev förra veckan så hade vi fått ett jobbigt besked och nu när detta hände så rann bägaren över för mig. Jag kunde inte sluta gråta igår. Var så himla ledsen och känner mig så hjälplös i situationen som vi befinner oss i.
Men vardagen fortsätter att rulla på. Jag får dock så himla dåligt samvete. Här sitter jag och skriver samtidigt som jag kanske förlorar någon jag älskar. Men det finns tyvärr ingenting som jag kan göra för att förändra situationen som vi befinner oss i just nu. Jag minns första gången jag skrattade efter att Bonzo hade somnat in och det var som en kniv i hjärtat. Det gjorde så fruktansvärt ont. Av erfarenhet så vet jag att det är bättre att hålla sig sysselsatt. Man behöver det för att orka vardagen. Och det betyder inte att man inte bryr sig eller är orolig/ledsen.
För att rensa huvudet så startade jag min morgon på gymmet. Funderar på att flytta fram min gymtid så att jag hinner vakna till ordentligt. Nu går jag nästan i sömnen när jag är på väg till gymmet. Men jag älskar att gymma. Är så himla glad att jag tog beslutet att testa på och sedan skaffa gymkort. Nu kör jag endast konditionsträning men jag börjar bli sugen på att testa på lite styrketräning också.
Nu ska jag ta och byta om för jag har en promenad med Luna som väntar. Hon fyllde 5 år igår så det måste vi fira ordentligt idag. Resten av dagen så ska jag jobba undan lite saker här på datorn samt försöka packa ihop soffan som vi ska skicka tillbaka nästa vecka. Vi ska packa in den i fyra delar så vårt vardagsrum är totalt kaos just nu. Vill bara bli av med den så man kan ta sig fram.
