Denna sommaren blev långt ifrån vad jag hade trott att den skulle bli. Det är så mycket som har hänt som vänder livet upp och ner. Regnet öser ner utanför våra stora fönster. Lika fort som regnet faller till marken så faller mina tårar. Vår älskade Melkersson har fått somna in. Han var den sista i vårt hundgäng. Det var han, Ronja och Bonzo. Nu finns ingen av dom kvar. Jag är så tacksam över att vi fick spendera så mycket tid med Melker tiden innan han skulle få somna in.
Att förlora en familjemedlem är fruktansvärt, det gör så ont. Nu var inte Melker vår hund men han var en del av våra liv i 12 år. Och det fanns även en tid när jag arbetade som hundrastare åt honom. Han var så glad vissa dagar när jag kom att han ställde sig på bakbenen för att ge mig en massa pussar. Och då ska man veta att Melkersson aldrig varit en kille som gillat att pussas.
Vila i frid vår älskade Melkersson ❤️ Du är för alltid älskad och så otroligt saknad ❤️
Idag har vi bott i lägenheten i 1 månad. Det har varit minst sagt kaotiskt. Men idag känns saker lite lättare. Bara en sån sak som att flytta för första gången på 13 år väcker naturligtvis mycket känslor inom en. Jag hade som jag alltid har, stora förväntningar. Och när det inte blev som jag hade tänkt mig så började musten sugas ur mig. Mitt i allt detta så fick jag hastigt ta farväl av Nala som har fått flytta. Min älskade Nala som hjälpte mig så mycket med att bearbeta min sorg från när Bonzo gick bort. Bara några dagar efter det så får vi väldigt tråkiga nyheter och bara några dagar efter det får vi se när Johans farfar förs iväg i ambulans och vi vet inte om vi någonsin kommer att få se honom igen.
Det har varit en riktig berg och dalbana med känslor. Som tur är så gick allt bra med Johans farfar men den rädslan vi fick leva med och på ett sätt fortfarande lever med är inte lätt. Jag är så glad att jag har Johan vid min sida. Hade aldrig orkat med denna månaden om jag inte haft honom. Nu hoppas jag att saker kommer lugna ner sig för oss. Vi skulle verkligen behöva landa i allt som hänt.
Känns lägenheten som hemma efter 1 månad? Både ja och nej skulle jag säga. Jag kan fortfarande inte förstå att vi bor här. Ibland känns det som att vi bara är här på lånad tid och att vi snart ska flytta vidare. Men för varje möbel som flyttar in desto mer hemma känns det. Det som jag har väldigt svårt att förstå är att jag kan forma vårt hem precis hur jag vill. Det finns endast en begränsning och det är pengar haha. Men att vara 32 år gammal och äntligen kunna köpa all den inredningen som jag drömt om så länge det känns verkligen overkligt.
Lägenheten känns nästan för fin för oss. Men jag tror det kommer bli helt magiskt när det är klart. Är så tacksam över att jag och Johan har samma stil när det kommer till inredning. Nu inväntar vi vår nya soffa som ska komma nästa vecka. Den första vi köpte visade sig vara i fel färg. Men jag tror denna nya soffan kommer vara helt magisk. Sen är det soffbord och tv-bänk som väntar. Vi har redan hittat vad vi ska ha men vi inväntar rabatter. Alla möbler som vi har köpt har varit nedsatta. Trots det så är våra månadskostnader sky high just nu.
Nu börjar även Johans semester så jag hoppas att vi kommer kunna åka på lite roliga utflykter. Jag kommer fortsätta jobba precis som vanligt men det blir lite lugnare tempo med hundarna de kommande 3 veckorna då jag bara kommer ha Oliver att ta ut på promenad. Men det betyder bara att jag kommer ha ännu mer tid att lägga på mina sociala medier. Jag har aldrig jobbat så mycket som jag gör nu men jag känner att det är lite nu eller aldrig. Vill jag nå min sista dröm och mål så finns det ingen tid för vila.
Som det ser ut nu så gymmar jag 4-5 gånger i veckan och jag älskar varje sekund av det. Dock idag när jag skriver detta inlägget så valde jag att inte gå till gymmet. Så viktigt att gymmet alltid är en plats som är rolig och det får aldrig bli ett jobbigt måste. Jag hade min sista hundpromenad klockan 22:00 igår ikväll och jag hade så fruktansvärt ont i kroppen när jag kom hem. 27486 steg blev det innan jag la mig i sängen, 1,8 mil.
Jag kör så hårt när jag tränar att det är som om någon slängt en hink med vatten över mig. Så mycket svettas jag och jag älskar det. Men jag är totalt död efteråt för jag kör verkligen slut på mig själv. Och då jag går så mycket i mitt jobb som hundrastare så tycker jag det är okej med en dags vila så här mitt i veckan. Hade jag bara suttit framför datorn då hade jag tyckt att det var mindre okej.
Nu är jag en gymtjej på riktigt
Som ni kan se på bilderna så har jag köpt en gymväska. Satt och kollade på väskor för ca 3500 kronor men insåg att jag bara skulle framstå som korkad om jag hade en så dyr gymväska. Därför fick det istället bli denna väskan från Anna Field som kostar under 500 kronor. Den kommer i tre olika färger men naturligtvis så ville jag ha en beige. Väldigt stor så hade jag velat duscha på gymmet och behövt ta med mig en handduk så hade det fått plats utan problem.
Jag har haft så svårt med att hitta bra sportbhar. Det börjar kännas lite som mission impossibale. Mitt problem är att de är alldeles för tajta under bysten samtidigt som att de inte ger något stöd alls. Har dock beställt hem nya att testa nu så får se om de sitter bra. Jag klarar inte av att ha på mig kläder som sitter obekvämt. Och om någon undrar över min kost så är den precis som innan. Jag som växte upp med ätstörningar vägrar hamna där igen. Därför äter jag vad jag vill, när jag vill utan några som helst regler.
Jag tränar inte för att gå ner i vikt även om jag förstår att det kommer att ske. Jag tränar för att jag vill leva ett långt och friskt liv. Jag har haft perioder där jag har fruktansvärt ont i mina armar samt haft ett ryggskott som har kommit och gått genom åren. Aldrig igen säger jag bara! Jag vill må bra, känna mig stark och pigg. Det är också därför som träningen ska vara rolig och inte ett måste. Träningen ska vara en del av min livsstil. Precis som att man alltid borstar tänderna morgon och kväll så ska träningen vara något som jag gör regelbundet varje vecka. Och det blir lite roligare när man har en söt gymoutfit med en snygg gymväska till.
Allt går för fort just nu. Jag tror det är lite det som är problemet. Det händer konstant nya saker så vi hinner aldrig landa i vad som ska vara vår nya vardag. En anhörig åkte akut in till sjukhuset i slutet av förra veckan och vi har mått så fruktansvärt dåligt över detta. Att leva i den ovissheten är fruktansvärt. Man känner sig så maktlös. Men nu verkar allt ha gått bra och det blir en viktig påminnelse till att alltid berätta för nära och kära hur otroligt mycket de betyder för en.
Igår kom min bästa vän förbi och enda sedan vi köpte lägenheten så har hon pratat om hur mycket hon längtar efter att få fika i vårt kök. Nu när vi äntligen har vårt nya köksbord så var det möjligt. Jag gjorde min äppelkaka som är så fruktansvärt god. Ni måste testa den om ni inte redan har gjort det. Innehåller så få ingredienser och blir lika gott varje gång. Fungerar både som varm eller kall.
Idag vaknade jag upp till en regnig dag och jag kände direkt att jag inte orkar gå till gymmet. Igår gick jag över 27000 steg och kroppen gjorde så ont. Istället så ska jag bygga ihop våra nya sängbord som kom idag. Imorgon kommer våra nya lampor och igår beställde vi även hem en ny soffa. För varje möbel som flyttar in så börjar det kännas mer och mer som hemma.
