Jag vet att jag fått många nya läsare så jag tänkte bara snabbt berätta lite om min historia. Under hela min uppväxt levde jag under kidnappnings hot från min pappa och hand familj. Vid 14 års ålder började jag att skära mig i armarna, fick ätstörningar, röka och dricka alkohol. Vid 16 års ålder började jag testa droger och var självmordsbenägen. Detta höll på tills det att jag blev 21 år gammal. Vet att jag fick ett återfall när jag fick veta att en vän till mig dött av en överdos men jag lyckades ta mig ur det. Jobbade och studerade. Johan och jag blev sambos och sen när hans kusin blev mördad så fick jag återfall men av ett annat slag.
/
I know that I´ve gotten a lot of new readers so I want to tell you a bit about my story. When I grew up I was living under kidnapping threat from my own father and his family. At 14 years old I started cutting my self, got an eating disorder, started smoking and drinking alcohol. I was doing this until I turned 21. I got an small relapse when I got to know that one of my best friends earlier had died from an overdose but I took myself out from that dark place. I started to work and study. Me and Johan started to live together but when his cousin got killed I got a relapse again but in another way.

Jag börja isolera mig såpass mycket att jag inte kunde gå och handla ensam. Vågade inte gå ut ensam heller för den delen. Hade jag inte haft Bonzo så hade jag förmodligen behövt professionell hjälp. Jag har sen flera år tillbaka jobbat väldigt mycket med att hitta tillbaka till en normal vardag. Förr var jag livrädd för att gå ut och gå promenader men idag får jag ingen ångest alls innan vilket är ett så stort framsteg. Jag klarar av att handla ensam och gå ut för ärenden. Det som är mitt största problem just nu är att jag är livrädd för att åka bil på vägar jag aldrig åkt på tidigare eller om vi ska åka långt. Då får jag sitta och kämpa med att hålla tillbaka tårarna för jag är hela tiden livrädd för att vi ska vara med i en bilolycka och dö. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att gå ut och hitta på saker vissa stunder men jag tvingar mig själv. När jag och Anne-Marie åkte till Göteborg senast så mådde jag jätte dåligt men då sa jag även det till henne och jag tror det är viktigt att man förklarar för personerna som är med en hur man känner så att dom kan försöka hjälpa en.
/
I started to isolate myself a lot and I could not even go shopping on my own. I was so scared that something would happen to me that I could not leave our apartment by myself. If we did not have Bonzo I know that I would have needed professional help. I have been working on myself for some years now to get back to normal. I was so scared of going out on walk but today I don´t feel any fear at all and that is a very big step for me. Today I can go shopping by myself and to errands. My biggest problem right now is when we are driving on new roads or driving far. I am so scared that we will be involved in a car accident that I everytime are fighting not to start crying. When me and Anne-Marie were going to Gothenburg I did not feel good at all so I told her about how I felt and talking about it really helps.

Jag har fått jobba stenhårt med mig själv alla dessa åren. Mitt mål är att kunna leva ett så bra liv som möjligt. Men också acceptera att jag förmodligen aldrig kommer känna mig trygg när det är mycket människor runt omkring mig. Att vara ute och gå i naturen var en så stor del av mitt liv. Det var mitt sätt att träna, ladda om och helt enkelt må bra. Att inte ha kunnat göra detta på så lång tid har resulterat i en försämrad fysisk hälsa. Jag har haft ont i svanskotan, ryggen och kroppen överlag. Vilket inte är konstigt då jag gått upp 20 kg under dessa åren. Att vara ute och gå två långpromenader två dar i rad är så stort för mig. Det är jobbigt både psykiskt och fysiskt men jag vill inget annat än att må bra igen.
/
I have been working so hard with myself these years. My goal is to be able to live as normal as possible. But I also accept that I probably never will feel safe in a space with a lot of people around me. Being out in nature doing my power walks was a big part of my life. That was my way of working out, reload and feel good. Not being able to do this have resulted in health issues. I have lower back pain and feel sore. No wonder when I gained 20 kg under these years. Being able to walk on two long walks two days after each other is a very big step for me. It´s hard both mentally and physically, but I only want to feel good again.

Strax efter klockan tolv åkte vi ut till Johans farmor och farfar i Öresjö. Vi var där och åt lunch och hade det så himla härligt i solen. Plockade med mig lite äpplen hem som jag ska göra äppelpaj på. Känns extra roligt eftersom det är jag som har hand om äppelträden.
/
After 12 pm we drove to Johans grandparents in Öresjö. We had lunch out in the sun and it was so nice to spend our Sunday outside. Before we left I picked some apples that I am going to make an apple pie on. 

Bonzo ÄLSKAR att vara ute i Öresjö. Han blir helt galen och ska springa runt precis överallt. Nu ligger han i sin säng och sover haha ♥
/
Bonzo LOVES being out at Öresjö. He goes all cray cray, running around everywhere having so much fun. Now he is laying in his bed sleeping haha ♥

Lilla Oskar. Han ser så skruttlig ut men denna pojk är 20 år gammal så då får man ser ut så. Han brukar inte uppskatta att vi kommer eftersom att hundarna är med men det har alltid gått väldigt bra. Bonzo älskar katter så han vill mest fram och lukta men säger man till honom så lyssnar han. Oskar gick dock upp i skogen kort efter att jag tog denna bilden haha.
/
Little Oskar. He looks a bit fussy but this boy is 20 years old so it´s okay. He don´t like when we come over because of the dogs. Bonzo loves cats so he just want to go and say hi but Oskar thinks it gets to loud (we often have Johans dads dog as well) so shortly after this picture he went out in the woods. 

Igår var en sån dag då jag bestämde mig för att ta ledigt. Vi var på barnkalas för att fira att Linus fyllt 10 och hans lillebror Viggo 5 år. Känns så kul att tänka tillbaka på hur rädd jag var för dessa ungar i början. Jag har inte vuxit upp med barn, tyckte absolut inte om barn. Gick dom mot mig sprang jag till andra änden av rummet. Idag tycker jag det är så roligt att busa med dom. Kan säga att mitt hjärta smälte igår när jag frågade om jag kunde få en kram och minstingen Vidar kastade sig om min hals. Första gången jag fick en kram av honom ♥ Vi var hemma en stund efter kalaset innan vi åkte hem till Johans mamma för middag.
/
Yesterday was a day when I decided to take a day off. We were on a kids birthday party to celebrate that Linus has turned 10 and his little brother Viggo turned 5 years old. So fun thinking about how scared I was for these kids at the beginning. I have not grown up with children, I absolutely did not like children. If they went to me, I ran to the other end of the room. Today I think it’s so fun to play with them. Can say that my heart melted yesterday when I asked if I could get a hug and the youngest boy Vidar threw himself around my neck. The first time I got a hug of him ♥ We were home a while after the birthday party before we went home to Johans mother for dinner.

Dom kom nyligen hem efter att ha varit i Spanien i 8 dagar så vi åt god mat medan dom berättade om resan. Idag är Johans sista semesterdag innan jobbet. Kommer kännas så ensamt att gå från att se varandra varje dag till att bara ses 5 timmar. Nu ska jag gå igenom mailen och sen svara på era kommentarer.
/
They recently came home after having been in Spain for 8 days so we ate good food while they told us about the trip. Today is Johans last vacation day before work. It will feel so lonely to go from seeing each other every day to only 5 hours. Now I will go trough the email and then reply to your comments.