DixiWonderland.com

Idag blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Bonzo har varit dålig i några dagar nu. Han har ögoninflammation igen men vi ger honom ögondroppar med koksalt i, samt tvättar rent ögonen med vatten. Han verkar inte ha någon större infektion då ögat har sin naturliga färg men vi fortsätter behandlingen tills det blir bättre.

Som om inte detta vore nog så fick han akut diarré idag. Jag fick springa ut med honom så hann aldrig ta med min telefon och väl ute så blev jag riktigt orolig för honom. Han har stunder då han är dålig i magen men detta var något helt annat. Sen började det droppa saliv från hans mun när han flämtade och jag trodde för ett ögonblick att jag skulle förlora honom. Det låter kanske överdrivet men man behöver ha i åtanke att Bonzo snart fyller 15 samt har njursvikt vilket är livshotande.

Jag kände mig så himla hjälplös och visste inte om jag skulle börja ropa efter hjälp så att jag kunde få tag på en telefon och ringa min sambo. Men efter några minuter så började han äta gräs och bli mer sig själv. När jag väl kom hem med honom så fick min sambo åka iväg och köpa medicin till honom. Jag fick ställa Bonzo i duschen då han hade poop i pälsen och jag såg även att jag hade fått poop på mig. Min sambo kom hem med en kräm som vi ska ge Bonzo två gånger om dagen. Han hatar den ska jag tillägga. Men han köpte också burkmat som är anpassad för hundar med diarré. Först hade vi inte tänkt ge honom någon mat alls men mot kvällen började han gnälla (för att han var hungrig) så vi gav honom en matsked och han älskade maten. Nu ligger han och sover. Vi hoppas att vi får en lugn natt och att han är bättre i magen imorgon.

I got food on my mind all the time

Det är verkligen två saker som kretsar i mitt huvud, mat och växter. Båda är livet för mig! Ni kanske minns att när jag var hemma hos min bestie så åt vi pasta från Paolo Robertos märke Paolos? Både jag och min bestie blev helt förälskade i den pastan och därför ville jag testa denna när jag hittade den i butik.

Paolos pasta Tortiglioni

Just den pastan som jag åt hos min bestie (pappardelle) fanns inte i butiken. Det fanns bara denna Tortiglioni och en till som jag ej minns namnet på. Denna pastan hade karaktär och tuggmotstånd. Jag tycker inte att den var lika god som pastan jag åt hos min bestie. Kan hända att de var gjorda på helt olika råvaror men det var riktigt kul att testa något nytt. Något som jag dock tycker stämmer med denna pastan och som står på förpackningen. Är att den tar upp såsen väldigt bra. Jag gjorde en champinjonsås till och den band sig väldigt fint med pastan.

Vår underbara Foxie! Tänk att jag redan har en sån kärlek för denna lilla dam. För er som inte har hängt med så rekommenderar jag att ni börjar med att se vloggarna som jag bifogar längst ner i inlägget och sen går tillbaka till denna texten för att få ett sammanhang.

Idag gick jag hem till mamma för att umgås med mamma och Foxie. Det är så himla roligt att se hur mycket hon har utvecklats sen mamma kom hem med henne. Hon har varit en gatuhund i 11 månader och inte alls haft mycket kontakt med människor så hon är skygg. Man kan se ärr i hennes ansikte, förmodligen från hundbråk. Vi tror också att hon har blivit illa behandlad i form av slag och sparkar när hon bott på gatan då hon blir rädd om man gör stora armrörelser.

Att skaffa en gatuhund är ett betydligt större ansvar än att köpa en hund som vuxit upp i fångenskap. Min mamma har semester till den 20 Maj och kommer spendera sin semester med att rehabilitera Foxie. Vi måste vinna hennes förtroende så att hon litar på oss och förstår att inget farligt kommer ske. Men jag tycker redan hon har gjort stor utveckling. Idag låg hon bredvid mig i soffan och vi gosade hela tiden. Hon ligger med huvudet ifrån mig men så fort jag slutar klia/klappa då tittar hon på mig och säger att hon vill ha mer. Hon gav mig några små försiktiga pussar på handen så det känns väldigt roligt att det går så mycket framåt.

Inget kommer ske över en natt. Man måste ha tålamod och förståelse. På Måndag ska mamma till veterinären med henne då hon tråkigt nog är väldigt undernärd. Jag har aldrig sett en hund som är så här undernärd i verkligheten förut. Det är sånt man ser på tv när de räddar hundar som farit illa. Men hon äter och är bra i magen så det är väldigt goda tecken. Veterinären kommer ge mamma rätt foder då vi förmodar att hon kommer behöva något specialfoder som hjälper henne att gå upp i vikt.

Det har snart gått 3 månader sen vi förlorade vår älskade Ronja. Saknaden gör så fruktansvärt ont och hon kommer alltid finnas i våra hjärtan. Men samtidigt är vi glada att Foxie har blivit en del av vår familj. När vi har fått all information från veterinären och det ser bra ut så kommer vi låta Foxie och Bonzo träffas. Han saknar Ronja så mycket så jag hoppas att han kommer acceptera Foxie.