DixiWonderland.com

Fredag den 13

Idag står skräckfilmer på schemat! Det är ett måste när det är Fredag den 13. Haft den traditionen i över 15 år nu vilket är helt galet. Denna veckan har varit en bra sådan. Jag har bokat ett nytt fotojobb vilket ska bli väldigt kul. Jag fotograferar bara utomhus så vi kommer hålla ett bra avstånd till varandra. Får bara hoppas att vädret är på vår sida så att vi inte behöver skjuta upp fotograferingen. Har börjat fotografera mycket mer överlag och inser hur mycket jag verkligen älskar det.

Igår kom min bestie hit och jag överraskade henne med ett litet mini kalas. Hon fyllde 30 nu i veckan. Och vi har egentligen redan firat oss båda men fyller man 30 så förtjänar man lite extra uppmärksamhet. Jag hade gjort potatisgratäng, pannbiff och en löksås till. Så himla gott. Sen hade jag även köpt lite tårta till oss.

Vi pratade mycket om Covid-19

Vi båda har anhöriga som påverkas väldigt mycket av detta. Men också vi själva. Jag känner för första gången att jag är rädd för att bli sjuk i Covid-19. Jag och sambon lever ett relativt isolerat liv sen innan. Själv umgås jag i stort sett bara med min bestie. Min sambo jobbar hemifrån och umgås med sina vänner online. Jag träffar inte min mamma speciellt mycket längre sen hon blev sjukskriven och han är rätt bra på att hålla avstånd från sina föräldrar. Det är klart att ingen tycker om restriktionerna men samtidigt så måste vi ta detta på allvar. Jag upplever att restaurangerna singlas ut att vara ett större problem än vad de faktiskt där. Jag tycker regeringen borde förbättra situationerna i de stora köpcentrumen och matbutikerna. Där är det verkligen katastrof!

Men på restaurangerna så sitter alla till bords med sina sällskap. Angående alkoholförbudet efter klockan 22:00 så tycker jag det är bra även om jag förstår att de drabbar många platser ekonomiskt. Men man måste inte dricka alkohol för att ha kul! Och det är ingen nyhet att många beslut som tas med alkohol i blodet inte alltid är de bästa.

Beställde handsprit för första gången i mitt liv

Jag beställde faktiskt hem handsprit för första gången i mitt liv igår. Jag har alltid vuxit upp med ”lite skit rensar magen”. Men jag blir äcklad när jag är ute och handlar. Folk hostar/nyser rätt ut. Folk visar ingen hänsyn. Så nu tänker jag göra mitt bästa för att skydda mig själv men också min omgivningen från Covid-19. Vi kommer börja handla betydligt senare på kvällarna för att undvika så mycket folk som möjligt. Det är skrämmande att se hur mycket det ökar. Var rädda om er.

Igår fick vi äntligen hem Bonzos urna. Som jag berättade tidigare så blev det lite försenat då företaget hade drabbats av strömavbrott på grund av en stor orkan. Men när den väl skickades så tog det bara 8 dagar för den att resa från Amerika och hit till Sverige.

Företaget som vi beställde ifrån heter Mad Tree Woodcrafts

Företaget är ett familjeföretag och jag vill tacka dom med hela mitt hjärta för att de har givit Bonzo en så fin urna att vila i. Jag letade i två dar efter urnor. Men i Sverige så är utbudet ren katastrof. Jag visste redan från början hur jag ville att den skulle se ut. Därför bestämde jag mig för att börja leta på Amerikanska sidor. När jag väl fann Mad Tree Woodcrafts så föll alla bitarna på plats. Jag ville ha honom i en trälåda. Vi diskuterade lite om texten och vad som skulle stå. Sen fann jag bladmönstret på nätet. Så min sambo satt i photoshop och redigerade ihop allt så att det skulle bli perfekt.

Vila i frid vår älskade nalle

Själva urnan kostade 2092 kronor och importavgiften gick på 648 kronor. Vi trodde att importavgiften skulle vara mycket högre. Sammanlagt så kostade allt 2740 kronor. Vi är så otroligt nöjda över resultatet. Detta är precis vad vi båda hade föreställt oss att urnan skulle se ut. Min sambo hade designat en bild i photoshop. Där han använde en av deras urnor och sedan satte in motivet och de ser identiska ut.

Idag är det exakt 7 veckor sedan som Bonzo fick somna in. Ute i solen. Det finaste avslutet som vi bara hade kunnat drömma om. Jag kommer framför allt aldrig glömma det som Maria och Mattias gjorde för oss på Häst & Smådjurskliniken i Vänersborg. Det kommer aldrig gå att tacka dom tillräckligt. Det var den jobbigaste dagen i mitt liv. Men nu kan jag se tillbaka på den dagen och bli varm i hjärtat, vilket betyder allt för mig.

Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Jag kan höra honom här hemma. Ibland är den en pust, ibland en snarkning. En dag när jag ställde mig i hans säng så var den varm på ena sidan men kall på den andra. Jag vet att han alltid kommer vara med mig. Men det är svårt att acceptera att det kommer ta många år innan vi ses igen. Jag är så tacksam för de 15 åren som vi fick tillsammans. Jag älskar dig för alltid Bonzo och jag kommer aldrig att glömma dig ❤️