Detta inlägget innehåller reklam för mitt företag Wondersbydixi.se

Som ni förmodligen märkte så tog jag några dagar ledigt från mitt jobb med sociala medier. Jag meddelade detta på instastories för er som missade detta. Och jag gjorde verkligen rätt beslut. Jag är i stort sett aldrig ledig. Även fast mitt arbete inte är fysiskt jobbigt så är det mycket stress kring allt som ska göras, speciellt när man sköter allt själv. Men nu är jag tillbaka och jag har en hel del att göra.

Helgen har varit helt fantastisk. Igår åt vi middag med flera familjemedlemmar och pratade om studenten. Jag testade att göra en håruppsättning på Antonia och hon blev såpass nöjd att jag ska dit idag och göra hennes hår inför balen som är ikväll. Vi ska även fotografera balbilder vilket ska bli riktigt kul. Bilderna kommer publiceras på min instagram och facebook sida för er som är nyfikna på hur dom blev. Sen måste jag hem och arbeta. Jag har ett samarbete vars deadline snart går ut så jag måste sätta mig och arbeta med den texten. Behöver även städa lägenheten och handla mat inför kommande vecka. Hoppas verkligen att dom har bra pris på vattenmelon, är smått besatt om vi säger så haha. Hur har er helg varit?

 

Vilken magisk dag det var igår! Jag tror inte att någon student kommer slå det vi fick uppleva igår. Det var så mycket känslor i kroppen under dagen och jag kan inte förstå att min lilla Antonia har tagit studenten! När jag och hennes storebror blev tillsammans så gick hon inte ens i högstadiet. Ord kommer aldrig kunna beskriva hur mycket jag älskar henne. Hon är det närmaste som jag kommer till en lillasyster och jag beundrar hennes styrka. Det har inte varit lätt för henne, speciellt när vår Ida blev mördad. Jag tycker det är beundransvärt att en så ung person klarar att ta sig igenom det och sen ta studenten med A i alla ämnen förutom ett där hon hade B. Det är så otroligt imponerande och det gör mig så stolt.

I flera dagar hade vi planerat studentfesten och vilken jävla fest det blev! Vi alla hade så otroligt roligt och det var verkligen en kväll att minnas. Jag agerade fotograf hela dagen och kvällen. Måste säga att jag är grymt imponerad över mig själv angående hur bra bilderna blev igår. När man ska fotografera händelser som endast sker en gång då känner man en enorm press. Du får bara en chans och sen har det ögonblicket passerat. Fick även så mycket beröm angående bilderna från så många personer igår, det värmde i hjärtat. Känner mig så otroligt lycklig som har så fina människor i mitt liv. Hade så jävla roligt med Amanda och Emelie igår. Vissa stunder stod vi och skrek av skratt. Bästa kvällen på länge ♥

Igår var en fruktansvärt jobbig start på veckan. Det börjar med att jag får veta att en av mina bästa vänner förlorat en av hennes bästa vänner. Mitt hjärta gick sönder i tusen bitar när jag förstod vad som hänt. Jag har förlorat så många människor på så många olika sätt men det gör lika ont varje gång. Personen som har gått bort bodde jag granne med under många år som barn. Vi lekte ihop och gick i parallellklass. Även min bästa vän hade en väldigt nära relation till personen då deras mammor är bästa vänner. Att behöva ringa henne och berätta vad som hänt var den värsta känslan. Även om vi inte stod personen nära idag så har man fortfarande kvar minnen och som jag sa till henne, vi alla har rätt att sörja och vara ledsna. Sorg får aldrig bli en tävling.

När jag senare på eftermiddagen fick svar från veterinären då brast det för mig. Tårarna bara sprutade medan jag läste att vi behövde åka in akut med Bonzo. Det visade sig att han har fått våteksem / hot spot och att det måste behandlas för att det ska försvinna. Eftersom att han är 13 år gammal nu så blir jag förtvivlad för man vill att han ska leva för alltid. Vi fick åka till Uddevalla då vår vanliga djurklinik inte hade någon tid. Hon lyssnade på hans hjärta och allt lät väldigt bra. Vi fick göra undersökningen på golvet då Bonzo hatar att vara hos veterinären. Han har väldigt svårt för när främmande människor tar i honom. Trots att Bonzo hade haft detta i en veckas tid så hade han en väldigt lindrig variant av det.

Hon rakade bort pälsen, tvättade med schampo och torkade bort schampot. När vi sedan skulle betala och priset var 3234 kronor så fick vi båda en chock. 1200 kronor fick vi betala för att vi kom efter 16:00 så jag kände mig smått irriterad. Vi hade själva kunnat raka honom och sedan köpa schampo och tratt för max 200 kronor. Samt också sluppit göra honom stressad men samtidigt skönt att veta att han förövrigt mår väldigt bra. Nu ska hans sår tvättas rent två gånger om dagen och så ska vi höra av oss till veterinären nästa vecka.

Det skulle ta 27 år, 8 månader och 2 dagar innan jag skulle få se hur min pappa såg ut. När jag har sagt att jag inte vet hur min pappa ser ut så har alla blivit så chockade. “Hur kan du inte veta hur han ser ut?”. För många är det en självklarhet att man vet vems ens föräldrar är men jag har alltid vetat vem min förälder, min mamma är. Min pappa har aldrig existerat och har därför aldrig varit en förälder.

Min historia låter som något taget ur en Hollywoodfilm. Man tror inte att såna här saker händer i verkligheten, ännu mindre i Sverige. Jag föddes i Nyköping men bara två månader efter att jag blivit född var min mamma tvungen att fly. Min pappa är assyr och hela hans familj flydde från Syrien för att få ett bättre liv i Sverige men när min mamma blev gravid så ville dom ta med mig till Syrien vilket min mamma vägrade. Hennes enda alternativ var att fly. I mina papper så står inte min pappas namn. Enligt svensk lag kan inte en förälder kidnappa sitt barn så min mamma kämpade i många år för att hans namn aldrig skulle stå på mina papper för om han skulle få tag på mig så skulle det bli kidnappning och inte en pappa som tar sin dotter utomlands. Under hela min uppväxt har jag fått leva i rädsla för att bli kidnappad. Det har varit en rädsla som hela tiden funnits med mig undermedvetet. Detta är anledningen till varför jag i över 10 års tid aldrig använde mitt riktiga namn på nätet.

Jag har aldrig velat söka upp min pappa eller velat veta något om honom. Detta verkar väldigt konstigt för många men min situation är så mycket annorlunda jämfört med någon som tex blivit adopterad. Min pappas familj ville ta mig ifrån min mamma, skicka ner mig till Syrien där jag förmodligen hade blivit bortgift och varit död nu. Varför skulle jag vilja ha någon kontakt med en person som velat utsätta mig för detta? Men igår fick jag se honom på kort för första gången och det var en väldigt surrealistisk upplevelse. Jag har haft en väldigt otydlig bild av hur min pappa ser ut men av någon anledning så har har jag aldrig funderat över ifall vi är lika. Därför blev det en chock när jag fick se bilden. Vem som helst kan se att jag är min pappas dotter. Vi har exakt samma ögon och så många liknande drag i ansiktet. Största skillnaden är hudfärgen då min pappa är mörk i hyn medan jag är så vit man kan bli. Det känns konstigt att få ett ansikte på vem min pappa är. Det känns också som att jag får ett avslut på något sätt. Nu vet jag hur han ser ut men mer än så vill jag inte veta.

Vädret känns nästan overkligt men det ska bli svalare nu i veckan vilket ska bli så skönt. Det kommer fortfarande vara över 20 grader men när temperaturen nästan överstiger 30 då orkar man inte speciellt mycket. Vi åkte ner till Sluss Cafet och åt glass idag tillsammans med min mamma och Ronja. Dom säljer SIA glass där på sommaren och som vi alla vet så är det världens bästa glass. Dock får man nästan panik för glassen smälter fort i värmen.

Nu tänkte jag bara ligga och slappa resten av denna Söndagen. Nästa vecka kommer bli väldigt intensiv med mycket jobb samt Antonia som tar studenten. Tänkte se ifall jag kan hitta lite mer sommarkläder att köpa. La en beställning tidigare i veckan som borde komma i mitten av denna veckan tror jag. Fick beställa två olika storlekar av allt för jag orkar inte hålla på att skicka tillbaka och byta. Sen finns det alltid en risk att storlekarna hinner sälja slut.

Jag hade tänkt springa ikväll men min mage är tyvärr inte på topp idag. Har beställt tabletter som förhoppningsvis kommer redan imorgon. Hoppas att det kommer fungera så att jag kan leva ett normalt liv. I början så trodde jag att det var kaffet som var problemet men ibland känns det som att jag är känslig mot precis allt. Det blev tre springturer denna veckan vilket känns helt okej med tanke på hur varmt det har varit. Målet är att köra 4-5 gånger i veckan och det ska jag allt lyckas nå denna veckan som kommer.