8   20
14   42
3   25
1   25
0   19
3   18
2   14
2   19

Vår Lördag | Skogspromenad och testamente

Vår Lördag | Skogspromenad och testamente

Hur magiskt är det inte att vitsipporna fortfarande blommar?
Det var länge sedan vi hade så här mycket vitsippor.

Igår gick jag hem till mamma en stund. Tanken var att jag skulle till henne i Onsdags men eftersom sambon gjorde Covid test så fick jag avboka. Sen visade det sig att han inte hade Covid-19 så då hälsade jag på mamma igår istället. Vi skulle nämligen målat om några av hennes möbler inför flytten men det hade hon redan gjort när jag kom dit. Kira blev som alltid super glad när jag kom. Och efter ca 30 minuter satte hon sig vid ytterdörren och började gny. Hon tyckte att vi kunde gå nu haha. Hon är så himla rolig! Vi har fortfarande kontakt med kvinnan som hittade henne på gatorna i Ryssland. Och även en av personerna som hjälpte Kira att ta sig till Sverige efter att mamma hade adopterat henne. Dom är så tacksamma över hur bra Kira har fått det och det värmer i hjärtat.

Idag är det även 1 år sedan som vår älskade Foxie somnade in

Det är så sjukt att det har gått 365 dagar och jag minns den dagen som om det vore igår. I och med att vi förlorade Ronja i Januari så öppnade vi våra hjärtan för Foxie direkt. Och att inte ens en månad senare behöva sitta bredvid henne när hon tog sitt sista andetag var fruktansvärt. Stunden när hon somnade in var aldrig jobbig. Jag kände samma sak med Bonzo. Men dagarna, veckorna och månaderna efteråt har varit fruktansvärda.

När vi först fick Kira så tog det flera veckor innan jag öppnade mitt hjärta igen. Någonstans så fanns det en rädsla att vi skulle kanske förlora henne så som vi förlorade Ronja, Foxie och Bonzo. Hur mycket jag än älskar hundar så vet jag inte om jag någonsin kommer skaffa en hund igen. Sorgen gör så fruktansvärt ont. Men jag är så glad över att mamma skaffade Kira. Finns ingen hund som är så glad som hon. Det är så skönt att kunna låna henne så som vi gör ibland. Ha någon att busa med och gå långa promenader tillsammans med.

Vår Lördag | Skogspromenad och testamente

Idag startade jag dagen med att ge Kira en dusch och trimma henne lite. Sen gick vi vår morgonpromenad medan sambon fick göra te. Jag fick även veta att en av mina fina vänner har fått sitt drömjobb. Blev så himla glad för hennes skulle så vi beställde en bukett blommor och överraskade henne. Tycker det händer allt för sällan att man visar hur mycket ens vänner betyder för en. Helst hade jag velat skicka en av mina egna buketter men tyvärr bor vi allt för många timmar ifrån varandra. Men hon blev både överraskad och glad så det gjorde min dag!

Skriva testamente

Idag satt även jag och sambon och skrev vårt testamente. Det låter så old school. Men trots att vi lever här och nu, 2021 så finns det stora fördelar med att vara gifta än att vara sambos. Vilket jag tycker är helt galet för jag vet att många gifter sig för att det underlättar men att de kanske hellre hade varit sambos. Jag hade gärna velat gifta mig borgligt. När jag var yngre så ville jag ha ett jätte bröllop med en jätte fluffig mashmallow klänning och en stor tårta. Men idag kunde jag inte bry mig mindre. Hade jag och min sambo gift oss på en vacker sommaräng så hade jag varit världens lyckligaste. Men nu vill inte han gifta sig, än. Och ringarna skulle kosta en del så därför fick det bli testamente för oss.

Att skriva testamente ger en trygghet för den som är kvar

Vi väntar på att advokaten ska återkomma så att vi har gjort allt rätt och sen ska vi bara signera det med våra vittnen. Det är kanske inte det roligaste att sitta och skriva ett testamente. Planera vad som händer med alla ens pengar och ägodelar när man inte längre finns kvar. Men skulle vi inte skriva ett testamente och jag dör då har inte min sambo rätt till något av de jag äger. Alla mina pengar och tillhörigheter skulle gå till min mamma och det vill jag inte. Vi båda vill att vi ska ärva varandra. Det ger en trygghet för den som är kvar men det underlättar också.

Vi har också pratat om att skriva ner alla sidor som vi använder och våra lösenord och lägga det i ett kuvert som vi sedan förseglar. Allt för att underlätta för den personen som blir kvar. För mig är det tex viktigt att det publiceras ett inlägg här på bloggen att jag har avlidit så att jag inte bara förvinner ingen vet vart jag har tagit vägen.

Vår Lördag | Skogspromenad och testamente

Vi var ute i skogen i över 1 timma och gick. Det har varit så fruktansvärt dåligt väder så när vi äntligen fick en solig dag då passade vi på. Det ska tyvärr regna kommande vecka. Vi följde en stig som vi aldrig gått på förut och när vi gått i över 30 minuter men fortfarande inte hittat ut så bestämde vi oss för att gå tillbaka. Jag mår alltid som bäst när jag är ute i naturen. Det är min plats att ladda upp batterierna på. Dock föredrar jag öppna landskap framför skog. Är alltid så rädd att jag ska träffa på en älg eller vildsvin. Efter vår långa skogspromenad så lämnade vi Kira hos mamma. Nu tänkte jag börja med maten. Sambon har önskat sig potatismos, köttbullar, brunsås och råröda lingon. Jag hoppas att ni haft en lika fin Lördag som vi.

Mellan dröm och verklighet

Jag önskar att jag hade kunnat skriva detta inlägget lika magiskt som Jonna skriver sina texter, men det är bara att inse att Jonna är one of a kind. Jag minns inte vilket år det var men jag skulle gissa på att vi ska tillbaka ca 6-7 år i tiden. Jag hade en på blogg.se. Vad den hette har jag ingen aning om för innan det blev dixiwonderland.com så var det en väldigt många olika adresser. Blogg.se gjorde en artikel om en ung tjej från Göteborg som packade väskan och flyttade hela vägen upp till Norrland. Jag minns att jag tyckte det var spännande och än idag kommer jag ihåg att det första inlägget jag läste från Jonnas blogg var att hon bodde i en gammal skola med sin fina hund Nanook och att det var fruktansvärt kallt. Om jag inte missminner så var det en bild när hon satt på golvet framför brasan med Nanook. Jag blev så fascinerad över att denna unga tjejen lämnat storstan för att flytta ut i naturen helt ensam. Jag läste bloggen ett tag men då Jonna inte uppdaterade dagligen så tröttnade jag och slutade läsa.
/
I wish that I could write this just as magical as Jonna writes her lyrics, but lets face it that Jonna is one of a kind. I don´t remember which year but I would guess that we need to go back around 6-7 years. I had a blog at blogg.se. I don´t remember the name because before I was dixiwonderland.com I had so many different blog names. Blogg.se wrote an artical about a young girl from Gothenburg that packed her bags and moved all the way up to Norrland. I remember how exciting I thought it was and still to this day I remember the first blog post that I read from Jonnas blog. She lived in an old school with her dog Nanook and it was freezing cold. If I don´t remember this wrong she was sitting on the floor by the fire with Nanook by her side. I was so fascinated that this young girl left the big site to live out in nature all alone. I read her blog for a while but she was not the best at updating her blog so I got bored and stopped reading it.

Den 9 Juli 2015 skulle jag hitta Jonna igen. Hon medverkade i en av mina favorit poddar We Are Influencers och sen dess har jag som så många människor världen över blivit förtrollad av Jonnas sätt att uttrycka sig. För er som inte vet vem Jonna Jinton är så skulle jag beskriva henne som en konstnärssjäl. Hon uttrycker sig otroligt vackert i skrift, tar de mest fantastiska bilderna ni kan tänka er och målar tavlor som man kan sitta och titta på i timmar.
/
July 9 2015 was the date that I would find Jonna again. She was in one of my favorite podcast We Are Influencers and since then I like so many other people around the world have been spelled by how creative Jonna is. If you don´t know who Jonna Jinton is I would describe her as an art soul. She writes the most beautiful way, takes the most amazing pictures and paints arts that you can sit and look at for hours.

Jonna har fått mig att våga. Att våga vara mig själv, att göra det som känns rätt för min kreativa själ och jag kommer alltid vara henne evigt tacksam. Hon fick mig att bli förälskad i vår svenska natur. Jag har alltid haft naturen nära runt omkring mig men det är inte förrän jag började läsa Jonnas blogg som jag började se den på ett helt nytt sätt. När jag stod och dividerade ifall jag skulle börja fota mina outfitbilder inne i stan för att alla andra gör det så var det Jonna som tack vare sina magiska bilder fick mig att våga följa mitt hjärta och göra det som känns rätt för mig. Jag kan inte med ord förklara hur otroligt lycklig jag är över att äga detta fantastiska motivet Mellan dröm och verklighet som jag vann i Jonnas tävling. Fotografiet är magiskt men även namnet tilltalade mig då jag alltid fått höra att jag lever i en drömvärld. Denna drömvärlden har alltid varit min verklighet. Jag har aldrig känt mig så kreativ som jag gör nu. Jag har aldrig känt mig så säker på vem jag är som person men också vad jag vill skapa genom kameran. Om du läser detta Jonna så hoppas jag du förstår vilken otroligt stor tacksamhet jag känner till dig. Sluta aldrig vara dig själv för du har hjälpt mig att hitta vem jag är. Tack för att du gjorde så att en av mina drömmar gick i uppfyllelse. Denna fantastiska bilden hänger nu över vår säng och jag blir så varm i hjärtat av att se den ♥
/
Jonna has made me brave. Brave to be myself, to do what feels right for my creative spirit and I will forever be grateful for that. She have made me fall in love with our Swedish nature. I have always had nature around me but when I started to read Jonnas blog again I started to see it in a new way. When I was deciding if I should start shooting my outfit picture in town just because everybody else was doing it was Jonna with her magical pictures that made me follow my heart and do what feels right for me. I can´t in words tell you how happy I am to own this beautiful picture Between dream and reality that I won in a competition that she had. The picture is beautiful but also the name is very special to me because people have always told me that I live in a fantasy world. But that fantasy is my reality. I have never felt this creative as I do now. I have never felt more secure in who I am and what I want to create trough the camera. If you read this Jonna I hope you can understand how grateful I am. Never stop being yourself because you helped me find who I am. Thank you for making one of my dreams come true. This beautiful picture is hanging above our bed and I get so happy just looking at it.