Kan ni fatta att nästa vecka är sista veckan av Maj och sen är det Juni! Tycker de senaste månaderna har gått så himla fort. Förmodligen för att jag har så himla mycket att göra hela tiden. Idag hade jag en fotografering tillsammans med min bestie och häggen. Åh så gott det doftar ute nu. Jag njuter verkligen men jag saknar verkligen sommarvärmen. Vi har ca 12 grader om dagarna och jag har för mig att det brukar vara varmare i Maj.
Mamma var hos veterinären tidigare i veckan med Kira. Hon har inte alopecia som vi tidigare har trott. Kira är förmodligen en blandras med pudel, terrier, nakenhund och något mer. En riktig gatuhund med andra ord. Så mamma har köpt solkräm till henne som vi smörjer in henne med. Det hade varit roligt att göra ett dna-test på henne.
När vi var klara med fotograferingen så gick vi in till stan för att köpa årets första frapino. Jag har snott Kira från mamma i ett par dagar och herregud va hon tyckte stan var spännande. Det fanns ju så mycket att se och lukta på. Espresso House tillåter hundar och hon var faktiskt väldigt duktig där inne. Sen satte vi oss vid kanalen men usch va det blåste. Solen gick i moln så kallt blev det också. Kira har verkligen inget tålamod så hon gnällde i protest över hur tråkigt det var att endast sitta still.
På vägen hem fick hon en flipp vid kommunhuset och rusade runt på gräsmattan. Hon sprang, gjorde kullerbyttor, sprang igen, rullade runt. Kan inte förstå hur den lilla hunden kan ha så mycket energi. Men när jag kom hem så fick hon mat och sen däckade hon direkt. Jag har suttit och redigerat bilder och ska arbeta lite till innan jag börjar med maten. Idag blir det pannbiff med potatis, brunsås och råröda lingon. Framför Robinson naturligtvis! Jag hoppas att Dennis vinner. Tycker han verkar vara en så fin kille.
Hur magiskt är det inte att vitsipporna fortfarande blommar? Det var länge sedan vi hade så här mycket vitsippor.
Igår gick jag hem till mamma en stund. Tanken var att jag skulle till henne i Onsdags men eftersom sambon gjorde Covid test så fick jag avboka. Sen visade det sig att han inte hade Covid-19 så då hälsade jag på mamma igår istället. Vi skulle nämligen målat om några av hennes möbler inför flytten men det hade hon redan gjort när jag kom dit. Kira blev som alltid super glad när jag kom. Och efter ca 30 minuter satte hon sig vid ytterdörren och började gny. Hon tyckte att vi kunde gå nu haha. Hon är så himla rolig! Vi har fortfarande kontakt med kvinnan som hittade henne på gatorna i Ryssland. Och även en av personerna som hjälpte Kira att ta sig till Sverige efter att mamma hade adopterat henne. Dom är så tacksamma över hur bra Kira har fått det och det värmer i hjärtat.
Det är så sjukt att det har gått 365 dagar och jag minns den dagen som om det vore igår. I och med att vi förlorade Ronja i Januari så öppnade vi våra hjärtan för Foxie direkt. Och att inte ens en månad senare behöva sitta bredvid henne när hon tog sitt sista andetag var fruktansvärt. Stunden när hon somnade in var aldrig jobbig. Jag kände samma sak med Bonzo. Men dagarna, veckorna och månaderna efteråt har varit fruktansvärda.
När vi först fick Kira så tog det flera veckor innan jag öppnade mitt hjärta igen. Någonstans så fanns det en rädsla att vi skulle kanske förlora henne så som vi förlorade Ronja, Foxie och Bonzo. Hur mycket jag än älskar hundar så vet jag inte om jag någonsin kommer skaffa en hund igen. Sorgen gör så fruktansvärt ont. Men jag är så glad över att mamma skaffade Kira. Finns ingen hund som är så glad som hon. Det är så skönt att kunna låna henne så som vi gör ibland. Ha någon att busa med och gå långa promenader tillsammans med.
Idag startade jag dagen med att ge Kira en dusch och trimma henne lite. Sen gick vi vår morgonpromenad medan sambon fick göra te. Jag fick även veta att en av mina fina vänner har fått sitt drömjobb. Blev så himla glad för hennes skulle så vi beställde en bukett blommor och överraskade henne. Tycker det händer allt för sällan att man visar hur mycket ens vänner betyder för en. Helst hade jag velat skicka en av mina egna buketter men tyvärr bor vi allt för många timmar ifrån varandra. Men hon blev både överraskad och glad så det gjorde min dag!
Skriva testamente
Idag satt även jag och sambon och skrev vårt testamente. Det låter så old school. Men trots att vi lever här och nu, 2021 så finns det stora fördelar med att vara gifta än att vara sambos. Vilket jag tycker är helt galet för jag vet att många gifter sig för att det underlättar men att de kanske hellre hade varit sambos. Jag hade gärna velat gifta mig borgligt. När jag var yngre så ville jag ha ett jätte bröllop med en jätte fluffig mashmallow klänning och en stor tårta. Men idag kunde jag inte bry mig mindre. Hade jag och min sambo gift oss på en vacker sommaräng så hade jag varit världens lyckligaste. Men nu vill inte han gifta sig, än. Och ringarna skulle kosta en del så därför fick det bli testamente för oss.
Att skriva testamente ger en trygghet för den som är kvar
Vi väntar på att advokaten ska återkomma så att vi har gjort allt rätt och sen ska vi bara signera det med våra vittnen. Det är kanske inte det roligaste att sitta och skriva ett testamente. Planera vad som händer med alla ens pengar och ägodelar när man inte längre finns kvar. Men skulle vi inte skriva ett testamente och jag dör då har inte min sambo rätt till något av de jag äger. Alla mina pengar och tillhörigheter skulle gå till min mamma och det vill jag inte. Vi båda vill att vi ska ärva varandra. Det ger en trygghet för den som är kvar men det underlättar också.
Vi har också pratat om att skriva ner alla sidor som vi använder och våra lösenord och lägga det i ett kuvert som vi sedan förseglar. Allt för att underlätta för den personen som blir kvar. För mig är det tex viktigt att det publiceras ett inlägg här på bloggen att jag har avlidit så att jag inte bara förvinner ingen vet vart jag har tagit vägen.
Vi var ute i skogen i över 1 timma och gick. Det har varit så fruktansvärt dåligt väder så när vi äntligen fick en solig dag då passade vi på. Det ska tyvärr regna kommande vecka. Vi följde en stig som vi aldrig gått på förut och när vi gått i över 30 minuter men fortfarande inte hittat ut så bestämde vi oss för att gå tillbaka. Jag mår alltid som bäst när jag är ute i naturen. Det är min plats att ladda upp batterierna på. Dock föredrar jag öppna landskap framför skog. Är alltid så rädd att jag ska träffa på en älg eller vildsvin. Efter vår långa skogspromenad så lämnade vi Kira hos mamma. Nu tänkte jag börja med maten. Sambon har önskat sig potatismos, köttbullar, brunsås och råröda lingon. Jag hoppas att ni haft en lika fin Lördag som vi.
