Igår hade vi en jätte mysig dag ute i Hunneberg tillsammans med vår fina vän Marcus. Jag och Marcus har båda två ett stort fotointresse och vi har pratat om att vi måste ge oss ut och fotografera tillsammans så igår slog vi till. Det blåste storm men vi lät inte det stoppa oss. Vi satte oss ner och tog en fika innan vi började ge oss i väg.
En mysig dag ute i Hunneberg
Jag älskar verkligen att vara ute i Hunneberg. Det är så vackert vid de olika sjöarna. Vi hade först tänkt elda men det blåste alldeles för mycket för det. Vi hälsade på min mamma i Lördags så då lånade vi med oss Kira. Hon tycker det är så roligt att vara ute så länge vi rör på oss. Sitta still är alldeles för tråkigt för henne.
Jag tror inte ni förstår min lycka när jag får syn på kossorna i en hage längre fram på stigen som vi gick på. Jag har velat fotografera kossor i flera år. Egentligen så vill jag ta bilder med mig själv och kossorna. Då är tanken att de ska vara mjölkkossor men dessa var ju inte helt fel heller. Så söta! När vi gick på denna stigen förra hösten så trodde jag att de skulle vara får i hagarna så det blev en väldigt rolig överraskning.
Produktiva Måndagar
Idag är det dags att ta tag i mina studier igen. Min plan är att ta examen nu i Augusti så jag behöver jobba snabbt för att nå mitt mål. Därför är min plan att göra fyra läxor på endast två dagar. Det är rätt insane men jag är helt säker på att jag kan klara av det. Anledningen till varför jag gör så många läxor på kort tid är för att inte behöva köpa nya blommor. De blommorna som jag köpte idag gick på 600 kronor. Behöver jag ens säga hur peppad jag är inför att odla mina egna blommor nästa år?
Hur magiskt är det inte att vitsipporna fortfarande blommar? Det var länge sedan vi hade så här mycket vitsippor.
Igår gick jag hem till mamma en stund. Tanken var att jag skulle till henne i Onsdags men eftersom sambon gjorde Covid test så fick jag avboka. Sen visade det sig att han inte hade Covid-19 så då hälsade jag på mamma igår istället. Vi skulle nämligen målat om några av hennes möbler inför flytten men det hade hon redan gjort när jag kom dit. Kira blev som alltid super glad när jag kom. Och efter ca 30 minuter satte hon sig vid ytterdörren och började gny. Hon tyckte att vi kunde gå nu haha. Hon är så himla rolig! Vi har fortfarande kontakt med kvinnan som hittade henne på gatorna i Ryssland. Och även en av personerna som hjälpte Kira att ta sig till Sverige efter att mamma hade adopterat henne. Dom är så tacksamma över hur bra Kira har fått det och det värmer i hjärtat.
Det är så sjukt att det har gått 365 dagar och jag minns den dagen som om det vore igår. I och med att vi förlorade Ronja i Januari så öppnade vi våra hjärtan för Foxie direkt. Och att inte ens en månad senare behöva sitta bredvid henne när hon tog sitt sista andetag var fruktansvärt. Stunden när hon somnade in var aldrig jobbig. Jag kände samma sak med Bonzo. Men dagarna, veckorna och månaderna efteråt har varit fruktansvärda.
När vi först fick Kira så tog det flera veckor innan jag öppnade mitt hjärta igen. Någonstans så fanns det en rädsla att vi skulle kanske förlora henne så som vi förlorade Ronja, Foxie och Bonzo. Hur mycket jag än älskar hundar så vet jag inte om jag någonsin kommer skaffa en hund igen. Sorgen gör så fruktansvärt ont. Men jag är så glad över att mamma skaffade Kira. Finns ingen hund som är så glad som hon. Det är så skönt att kunna låna henne så som vi gör ibland. Ha någon att busa med och gå långa promenader tillsammans med.
Idag startade jag dagen med att ge Kira en dusch och trimma henne lite. Sen gick vi vår morgonpromenad medan sambon fick göra te. Jag fick även veta att en av mina fina vänner har fått sitt drömjobb. Blev så himla glad för hennes skulle så vi beställde en bukett blommor och överraskade henne. Tycker det händer allt för sällan att man visar hur mycket ens vänner betyder för en. Helst hade jag velat skicka en av mina egna buketter men tyvärr bor vi allt för många timmar ifrån varandra. Men hon blev både överraskad och glad så det gjorde min dag!
Skriva testamente
Idag satt även jag och sambon och skrev vårt testamente. Det låter så old school. Men trots att vi lever här och nu, 2021 så finns det stora fördelar med att vara gifta än att vara sambos. Vilket jag tycker är helt galet för jag vet att många gifter sig för att det underlättar men att de kanske hellre hade varit sambos. Jag hade gärna velat gifta mig borgligt. När jag var yngre så ville jag ha ett jätte bröllop med en jätte fluffig mashmallow klänning och en stor tårta. Men idag kunde jag inte bry mig mindre. Hade jag och min sambo gift oss på en vacker sommaräng så hade jag varit världens lyckligaste. Men nu vill inte han gifta sig, än. Och ringarna skulle kosta en del så därför fick det bli testamente för oss.
Att skriva testamente ger en trygghet för den som är kvar
Vi väntar på att advokaten ska återkomma så att vi har gjort allt rätt och sen ska vi bara signera det med våra vittnen. Det är kanske inte det roligaste att sitta och skriva ett testamente. Planera vad som händer med alla ens pengar och ägodelar när man inte längre finns kvar. Men skulle vi inte skriva ett testamente och jag dör då har inte min sambo rätt till något av de jag äger. Alla mina pengar och tillhörigheter skulle gå till min mamma och det vill jag inte. Vi båda vill att vi ska ärva varandra. Det ger en trygghet för den som är kvar men det underlättar också.
Vi har också pratat om att skriva ner alla sidor som vi använder och våra lösenord och lägga det i ett kuvert som vi sedan förseglar. Allt för att underlätta för den personen som blir kvar. För mig är det tex viktigt att det publiceras ett inlägg här på bloggen att jag har avlidit så att jag inte bara förvinner ingen vet vart jag har tagit vägen.
Vi var ute i skogen i över 1 timma och gick. Det har varit så fruktansvärt dåligt väder så när vi äntligen fick en solig dag då passade vi på. Det ska tyvärr regna kommande vecka. Vi följde en stig som vi aldrig gått på förut och när vi gått i över 30 minuter men fortfarande inte hittat ut så bestämde vi oss för att gå tillbaka. Jag mår alltid som bäst när jag är ute i naturen. Det är min plats att ladda upp batterierna på. Dock föredrar jag öppna landskap framför skog. Är alltid så rädd att jag ska träffa på en älg eller vildsvin. Efter vår långa skogspromenad så lämnade vi Kira hos mamma. Nu tänkte jag börja med maten. Sambon har önskat sig potatismos, köttbullar, brunsås och råröda lingon. Jag hoppas att ni haft en lika fin Lördag som vi.
Bonzos min på denna bilden tycker jag beskriver situationen som ni ej kan se på bild. Igår var vi ute på äventyr som skulle få en helt annan betydelse än vad jag tänkt mig. Vi åkte nämligen iväg för att hitta en speciell plats som jag aldrig tidigare besökt men vi körde fel och tyvärr råkade Johan backa ner i ett väldigt djupt dike. Situationen kändes betydligt värre än vad den var men just då trodde jag att vi hade förstört hela undersidan på bilen för ljudet när bilen skrapade mot asfalten var hemsk. Men som tur var så kom hans pappa och hjälpte oss upp med bilen så vi kunde fortsätta vårt äventyr.
/ Bonzos face is saying so much about the situation that happen yesterday. We went out on an adventure that got a whole new meaning then the one that I was thinking. We where going to a place that I had never been to before but heard so much about. But sadly we took the wrong way but Johan was stubborn and we ended up in a ditch with our car. The situation felt more scary then that is actually was but right there and then I thought our car was totally broken under because of that horrible sound it made when the car scratched the ground. But Johans dad came to our rescue and we could continue our adventure that we planned.
Vi hittade en plats som var helt magisk. Nu vet jag vart vi ska fotografera mina midsommar bilder! Hoppas bara att jag lyckas hitta en klänning. Känns som att jag tittat överallt utan någon som helst tur. Jag behöver egentligen inte en ny klänning men när man får en bild i huvudet av hur man vill att det ska se ut så är det svårt att släppa det.
/ We found a place that was so magical. Now I know where I want to photograph my midsummer pictures! I just hope that I can find a dress. It feels like I have been looking everywhere but not finding anything. I don´t need a new dress but when you have a picture in your head it´s hard to change it.
Och här är min första bild med lång slutatid. Det var så mycket enklare än vad jag trodde att det skulle vara. Solen lyste från höger sida av bilden så det var lite knepigt att redigera då ljuset var väldigt ojämt men jag är nöjd för att vara första gången.
/ And here are my first picture with long ending time. It was so much easier then what i thought it would be. The sun was shining from the right side so it was a bit tricky to edit the picture because the light was so uneven but I´m happy with it for being my first time.
