8   35
3   28
0   22
3   46
3   40
3   39
7   40
2   38

Ett litet mirakel

I Onsdags kom äntligen hemlisen ut. Sen i Januari har jag burit denna hemlisen så nära mitt hjärta. Jag har känt mig så otroligt hedrad över att ha fått vara med på den här resan. Min fina, underbara Johanna väntar barn tillsammans med sin älskade Patrik efter fem års tid med ofrivillig barnlöshet. Denna resan är inte min att berätta så jag hänvisar er till att läsa Johannas egna ord, tankar och känslor.

Ett litet mirakel

Johanna och jag träffades för första gången förra året efter att ha pratat online i 10 år. Hon är en av mina närmsta vänner och vi pratar nästan dagligen med varandra. En dag när hon skrev på sin blogg att hon inte mådde bra så sträckte jag ut min hand och sa att jag alltid finns här för henne om hon behöver prata. Johanna tog min hand och berättade att hon och Patrik hade försökt bli gravida i hela fem år men att ingen läkare kunde hitta vad som var fel.

Jag blev så himla ledsen. Jag kommer aldrig kunna förstå längtan efter att skaffa barn. Det är en känsla som jag aldrig har haft och förmodligen aldrig kommer att få. Men naturligtvis så kände jag enorm empati för det som Johanna berättade. Samtidigt så tyckte jag det var så fint att hon ville dela detta med mig. Jag kan uppleva att vissa personer som har barn inte vill prata om barn med mig just för att jag inte är intresserad av barn. Det har hänt att jag har känt mig utanför i vissa sammanhang för att personer har valt att exkludera mig från samtalet för ”om jag inte har egna barn så kan jag ändå inte förstå”. Därför blev jag så rörd när Johanna valde att berätta om deras resa för mig.

Ett litet mirakel

Jag minns den 2 Mars som om det var igår

Jag var ute och gick med Hugo och skulle precis gå över ett övergångsställe när det plingade till i telefonen. Klockan var 11:24 och där var dom. En bild på Johanna som håller upp en bild på deras lilla bebis. Jag blir helt till mig och trycker på play och börjar spela in ett röstmeddelande. Jag nästan skrek av glädje och folk runt omkring började undra vad jag höll på med. Samtidigt kände jag hur tårarna började tränga fram. Det var en sån där stund i livet som man aldrig glömmer.

Alla ska ha barn i Oktober

Veckor har hunnit bli till månader och vet ni vad det sjukaste av allt detta är? Jag vet om fyra par som ALLA väntar barn i Oktober. Egentligen så är det inte så konstigt för vi vet att de bästa personerna är födda i Oktober haha. Vi fick den 1 April veta att vänner till mig och Johan också väntar barn i Oktober. Om jag inte minns helt fel så är de beräknade bara en vecka efter Johanna. Det bestäms att vi ska ses under påsk så jag skriver till Johanna och frågar om hon har möjlighet att virka en sån här bedårande söt bitring som vi vill kunna ge till våra vänner. Jag tyckte det var en så fin symbol att både Johanna och vår vän väntar sina första barn och att de båda är beräknade nästan samtidigt. Sen att de båda är kreativa då Johanna virkar medan vår vän älskar att sticka.

Detta är alltså de första exemplaret som någonsin sålts via Stylemood men absolut inte de sista. Dom är så himla fina och lär sälja som smör. Johanna är så otroligt talangfull. Om ni väntar barn eller har en vän som väntar barn så kan jag varmt rekommendera att köpa en av de fina bitringarna och ge bort i present.

Ett litet mirakel

Jag är så enormt glad och fylld med både glädje och kärlek för Johanna och Patrik. Tacksam för att jag har fått vara med under hela detta året och fått vara där som stöd. Det enda jobbiga med allt detta är avståndet mellan oss. Jag önskar så att vi inte bodde 8 timmar ifrån varandra. Jag hade så gärna velat ligga i soffan bredvid Johanna, äta en massa glass och drömma om framtiden tillsammans med den lilla bebisen. Men jag lovar dig Johanna. Det kommer inte ta några 10 år innan jag får träffa den lilla bebisen ❤

Hela gänget samlat igen

Hela gänget samlat igen

Igår samlades hela gänget hemma hos Ljung och Carro för ett litet påskfirande. Vi har inte varit samlade sen förra sommaren när killarna hade sin 30 års dag. Det var väldigt roligt att få träffa alla igen. Ljung och Carro var så himla fina och hade köpt så fina presenter till mig och Johan för att gratulera till lägenheten. Jag blev så rörd att jag fick kämpa för att inte börja gråta. Det betyder så mycket för oss att alla våra nära och kära är så glada för vår skull. Det har inte varit en hemlighet att vi kämpat väldigt länge för detta. Och desto närmare flytten vi börjar komma desto verkligare börjar det bli.

Hela gänget samlat igen

Det blev en väldigt sen kväll och jag tror vi var hemma 01:40. Men det tyder också på att vi hade väldigt roligt. Efter endast fem timmars sömn så är jag uppe och redo för påskfirande med familjen. Jag är även ledig från hundarna i tre dagar nu så jag ska försöka få till att lägga lite extra krut på mina sociala medier. Men det är väldigt svårt för jag vill inte fotografera här hemma. Jag känner mig inte inspirerad överhuvudtaget och speciellt inte när jag vet hur otroligt fint vi snart kommer att bo.

Så jag hoppas att ni kan ha lite överseende med att bloggen och instagram kommer vara rätt tråkiga fram tills det att vi har flyttat. Men när vi väl har flyttat då jäklar! Jag installerade precis en app på min telefon som räknar ner dagarna till de datumet när vi får nycklarna. När lägenheten blir vår på riktigt!

Förra veckan var hemsk men denna kommer bli grym!

Är så glad att förra veckan är över! Vi tog vår andra dos på Måndagen och båda två blev så dåliga. Feberfrossa och trötthet. Som tur var så gick det över efter ca 48 timmar. Men sen fick vi också veta att personer som är 30 och under ska inte få moderna som dos två då de har upptäckt allvarliga biverkningar som påverkar hjärtat. Jag blev så förbannad och ångesten bara sköljde över mig. Som ni vet så ville jag egentligen inte vaccinera mig.

Det tog mycket mod för mig för att göra det. Och sen bara 2-3 dar efter att vi har tagit vaccinet så går de ut med denna informationen. Då vi har hjärtfel i min familj så blir jag naturligtvis jätte nojig. Det är så viktigt att man går in hos Läkemedelsverket och rapporterar sina biverkningar. Spelar ingen roll om det är något litet, allt behöver rapporteras! Nu har det som tur var gått bra för oss men jag kommer inte ta några fler vaccin nu. Vet att många äldre ska få en tredje dos men efter detta så vägrar jag.

Sen när jag äntligen mådde bättre efter vaccineringen så skulle min mage ge mig ett riktigt helvete…

På Torsdagskvällen började det och fortsatt ända fram till Lördagen. Jag kunde inte behålla någon mat i magen. Allt gick rätt igenom mig. Jag upplever att mina problem med magen har blivit så mycket värre att de hindrar mig från att leva ett normalt liv. Vågar inte äta längre för jag är rädd för att bli dålig så jag svälter mig. Jag kan gå 12 timmar utan att äta något samtidigt som jag jobbar på precis som vanligt. Detta är naturligtvis inte hållbart. Så det jag kommer göra nu är att dokumentera precis allt jag äter och vilka tider. Försöka se om det finns något mönster som gör att jag kan utesluta vissa saker. Blir det inte bättre av detta så måste jag söka hjälp.

Förra veckan var hemsk men denna kommer bli grym!

Lördagen spenderades i Uddevalla

Efter att ha varit så dålig hela veckan så kom Lördagen och då klarade jag av att äta lite cornflakes. Det var de första jag åt och kunde behålla på 48 timmar. På kvällen åkte vi till Uddevalla för hela gänget skulle samlas för att äta middag och se bio. Vi såg Dune som var bra. Johan var helt frälst men jag tyckte att den var lite seg på vissa ställen. Men den är absolut sevärd.

Förra veckan var hemsk men denna kommer bli grym!

Tredje födelsedagsfirandet ute i Öresjö

På Söndagen åkte vi ut till Öresjö för att fira min födelsedag. Det blev ett så himla fint firande. Jag hade ju bakat så extremt mycket att jag till och med fick ge bort till en av mina grannar för det fanns ingen plats kvar i frysen haha. Men bakverken gick hem och alla verkade väldigt nöjda. Kolla vilket fint och stort paket jag fick! Blev nästan gladast över inslagningen än för innehållet. I paketet så låg det två Mateus tallrikar! Är så tacksam för alla fina presenter som jag har fått under både examensfirandet och alla mina kalas. Men det bästa är naturligtvis att fira tillsammans med alla som jag älskar.

Startade veckan med en mysig höstpromenad

Jag trodde först att denna dagen skulle bli hemsk då jag inte ens fick sova fem timmar inatt. Men det spelar ingen roll hur dåligt jag har sovit, för när jag har Nala då vet jag att det blir en bra dag. Vi tog en härlig promenad runt Spikön idag. Det var första gången som vi gick där utan att det regnade och det var så härligt. Träffade på två äldre tanter som var så fascinerade av Nala så vi stod och pratade en stund innan vi gick vidare.

Väl hemma så stannade jag kvar och pratade med Nalas ägare. Vi har ju verkligen klickat och det visar sig att E är lika galen (nästan lika galen som jag) i Naruto! Vad är oddsen?! Jag är så nördig att jag just nu försöker lära mig texten till denna intro låten. Den är så sjukt bra. Efter Nala så har jag tagit tag i tvätten, skickat en växt och så håller jag på att städa för det är kaos här hemma. Tanken var att jag skulle gått till biblioteket för att hämta min nya bok men jag tar det imorgon. Hoppas att ni har fått en bra start på veckan.

Mitt examensfirande är äntligen igång!

Inlägget är reklam för Åhlens.se och innehåller annonslänkar

Igår hade jag en fruktansvärt jobbig morgon. Jag grät i 5 timmar. Hur mycket jag än försökte så gick det inte att sluta. Mitt hjärta är så trasigt och desto närmare vi kommer Bonzos årsdag desto svårare har jag att hålla allt samman. Det går inte att förklara den sorgen vi lever i.

Jag har nu gråtit flera gånger i veckan i 52 veckor

Så många minnen från förra året kommer tillbaka. Vi mådde så dåligt, både vi och Bonzo. Vi sov ingenting och var helt utmattade på slutet. Jag visste efter att ha förlorat både Ronja och Foxie att jag skulle må dåligt efteråt. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så här ett år senare.

Mitt examensfirande är äntligen igång!
Mitt examensfirande är äntligen igång!

Det var inte så här jag ville starta mitt examensfirande

Men jag skrev till Antonia och förklarade läget. Efter att ha fått ställa in två examensfiranden så ville jag inte ställa in ett tredje. Men som tur var så har man bästa familjen som är förstående. Så väl hemma hos Antonia och Max så lyckades jag trycka undan allt och vara in the moment.

Detta året har varit jobbigt förutom all sorg som vi går igenom. Det har varit väldigt turbulent men jag är otroligt tacksam över att ha så fina vänner och familjer i våra liv. Just det där att någon ställer frågan ”Hej hur är det” eller bara skickar iväg ett ”Jag tänker på er” gör mer än vad man tror. Men mitt första examensfirande kunde inte varit mysigare. Antonia hade lagat potatisgratäng, ryggbiff, pepparsås och grön sparris till oss. Sen hade jag gjort en tårta som jag kommer skriva recept på denna veckan.

Mitt examensfirande är äntligen igång!
Mitt examensfirande är äntligen igång!

Sen i examenspresent så fick jag två muggar från Mateus som jag önskat mig. Jag har redan två tallrikar från bubble serien men naturligtvis så vill jag ha hela servisen. Tyvärr så är den fruktansvärt dyr så jag blev otroligt glad över att jag fick dessa två muggarna. Dom kommer användas så mycket nu i höst.