3   22
42   101
0   19
4   32
2   18
7   21
2   28
2   22

Sushidejt med min mini me

Ni är så många som har hört av er efter att jag skrev öppet om min depression igår. Jag kan säga att jag velade länge med om jag skulle publicera de inlägget eller inte. I och med att jag har bloggat under hela 20 år så har jag också lärt mig hur allt fungerar. Desto mer personlig man är desto mer hat får man. Det är anledningen till varför jag slutade dela med mig. Jag orkade inte logga in här på bloggen och se en massa kommentarer där det stod en massa elaka saker om mig.

Sushidejt med min mini me

Men igår skrev jag inlägget. Läste igenom det en till två gånger och sedan publicerade jag det bara. Och jag trodde aldrig att jag skulle få så många dms och kommentarer ifrån er. Ni är så många som har skrivit att ni känner igen er så mycket i det jag skrev. För min del så känns det skönt att höra att jag inte är ensam. För det är ofta det man känner när man är deprimerad, man känner sig ensam. Samtidigt så önskar jag ingen denna ångesten som jag går och bär runt på.

Sushidejt med min mini me

Jag är inte deprimerad 24/7. Som jag skrev så går allt i vågor för mig. Jag kan vara super glad ena stunden och full med energi till att sedan droppa totalt och jag börjar ifråga sätta min existens. Jag mår inte så dåligt att jag är självmordsbenägen. Och jag har turen att vara omringad av så många människor som jag kan prata med.

Sushidejt med min mini me

Därför drog jag ut på en sushidejt med Olivia igår kväll efter jobbet. Vi båda kände att vi behövde gnälla av oss ordentligt. Jag brukar säga att gnälla är min passion i livet. Och jag säger alltid att alla mina vänner är välkomna att gnälla hur mycket de vill hos mig. Och jag behövde denna sushidejten mer än någonsin. Jag tror att en orsak till att jag mår så dåligt som jag gör är att jag jobbar alldeles för mycket. Det blir som att springa i ett hamsterhjul och jag vill inte leva så. Jag jobbar hårt för att kunna njuta av livet och då måste jag även se till att faktiskt träffa mina nära och kära som får mig att må bra.

Min depression har varit så brutal att jag nästan spytt

Jag mår skit. Vissa dagar är bättre än andra men jag har nu haft dagar där min ångest har varit så brutal att jag nästan spytt när jag har vaknat. Att vara deprimerad är inget nytt för mig. Ärren på mina armar visar år av depression. Men denna depressionen skiljer sig mycket från den jag hade när jag var ung. Allt började förra året i Februari så jag har mått dåligt nu under en väldigt lång tid. Jag har hela tiden trott att jag hittat lösningar på min depression. Men oavsett vad jag har gjort så går mitt mående fortfarande väldigt mycket upp och ner.

Min depression har varit så brutal att jag nästan spytt

Johan säger att mycket beror på att jag är en drömmare och så långt ifrån en realist man kan komma. Och det stämmer. Det känns som att jag jagar något. Perfektion? När vi köpte vår drömlägenhet så trodde jag att livet skulle bli perfekt. Det blev det inte. Jag trodde att om jag skaffade mig en anställning och ökade mina inkomster så skulle livet bli perfekt. Det blev det inte. För här sitter jag och det känns fortfarande som att jag jagar något.

Min depression har varit så brutal att jag nästan spytt

I och med min depression så upplever jag att allt är så extremt. Har jag en bra dag så är jag lyckligast i världen och inget kan röra vid mig. Har jag en dålig dag så faller jag väldigt fort och det är omöjligt för mig att vända den dagen till att bli bättre. Det sitter också kvar i flera dagar vilket gör att jag gräver ner mig totalt. Jag vet inte om det jag jagar ens är möjligt att uppnå. Och som jag nämnde, mitt mående är extremt upp och ner. Jag mår inte skit varje dag, men när jag väl är där då mår jag riktigt dåligt.

Väldigt få vågar visa sig sårbar

Therese Lindgren Väldigt få vågar visa sig sårbar

Av bilden att döma så kan man tro att Therese har gjort en rolig video tillsammans med Anders. Men i själva verket så har hon publicerat en video som verkligen träffade mig i hjärtat. Det är anledningen till varför jag skriver detta blogginlägget just nu.

Denna videon är naken, rå och stark på samma gång. Det krävs mycket av en person för att våga visa sig sårbar. Och därför tycker jag denna videon är så modig. Therese visar att allt inte är frid och fröjd vilket man kan tro när man ser denna bilden och vet vem hon är. Företagen som Therese driver drar in flera miljoner varje år, hon har ett stabilt förhållande, både lägenhet och sommarhus.

Utåt sett så ser allt bra ut

Men det som faktiskt gjorde Therese så stor som hon är idag är att hon har vågat prata om psykisk ohälsa. Och i denna videon berättar hon att läkaren har ändrat hennes dosering för hennes antidepp. Hon är en framgångsrik entreprenör och berättar att hon äter antidepp. Jag vet ingen annan stor entreprenör som har sagt något liknande tidigare.

Therese Lindgren Väldigt få vågar visa sig sårbar

Det är svårt att våga öppna sig och berätta att man inte mår bra. I de samhället som vi lever i idag så ska man prestera varje dag. Både privat och på jobbet. Jag har flera personer i min närhet som inte mår bra just nu. Där små enkla saker som att duscha, städa, laga mat är stora hinder. Det är jätte jobbigt för mig som närstående att se på. Speciellt när jag själv har ett förflutet med depression. Man vill inte att någon annan ska hamna där.

Depression är så vanligt idag att få personer söker hjälp för det

Jag lovade mig själv att aldrig hamna där när jag efter 7 år lyckades ta mig ur det. Men det är lättare sagt än gjort. Nu senast när Bonzo gick bort så satt jag en kväll och mådde så fruktansvärt dåligt att jag i desperation för att få bort allt det onda funderade på att skada mig själv. Det är inte lätt för mig att medge detta. Speciellt när jag har varit frisk i 10 år. Men när ångesten är så brutalt och man mår så jävla dåligt då är det svårt att hålla huvudet ovanför vattenytan.

Therese Lindgren Väldigt få vågar visa sig sårbar

Jag är jätte dålig på att prata om mina känslor och hur jag mår. Jag är orolig över hur jag kommer må när mina studier är klara. För studierna har på ett sätt varit min räddning. Jag är mitt i en sorg som jag kommer få leva med resten av mitt liv. Och studierna har hjälpt mig att tänka på annat. Jag har verkligen lagt hela min själ i mina studier. Naturligtvis för att detta är något som jag älskar och som är otroligt viktigt för mig. Men det har också gjort att jag har haft så mycket att göra med både jobb och studier att sorgen har jag lagt åt sidan för jag orkar inte ta itu med den.

Väldigt få vågar visa sig sårbar

Hade Therese aldrig lagt upp sin video så hade jag aldrig skrivit detta inlägget. Detta är ett sånt typiskt inlägg som jag skriver och sedan raderar. För det är jobbigt att prata om känslor när man inte mår bra. Men kanske kan detta inlägget vara en ögonöppnare. Kanske kan mitt inlägg ha samma effekt som Therese video hade på mig. Någon kanske inser att de är deprimerade och behöver hjälp. Eller så kanske någon känner sig mindre ensam för tro mig, vi är många som inte mår bra. Men väldigt få vågar visa sig sårbara.