depression-arkiv – DixiWonderland.com

dixiwonderland 6 februari, 2026

Depression efter att jag slutade med p-piller

I Lördags så var jag tillbaka hos 12 Knots Coffee Roasters då Johan också ville testa deras matcha. Vi beställde in deras coffle (älskar den!) och så ville vi testa deras macka med skagenröra. Så galet god. Vi båda slogs om vem som kunde äta mest haha. Testade deras Jeju Matcha både som varm och kall. Vi båda var överens om att vi tycker om den varma mest. Den kalla hade varit helt magiskt god om den hade haft någon typ av sötma. Men tänker att jag kan fråga dom nästa gång jag är där om de har möjlighet att ha i något sött som vaniljsirap eller liknande som hade gjort den godare för mina smaklökar. Den kalla Jeju Matcha gör sig nämligen så mycket bättre på bild.

Denna veckan har varit väldigt kämpig för mig. Jag hade ett mentalt breakdown på gymmet i Lördags (innan vi gick ut och fikade). Tårarna bara forsade ner och sedan dess så har jag mått skit. Först trodde jag att det berodde på min pms men jag har mått så här hela Januari. Efter att ha googlat så misstänker jag att det är biverkningarna efter att ha slutat med p-piller efter hela 17 år som kommer och spökar. Av det jag har läst så är ångest och depression extremt vanligt. Vissa har till och med fått självmordstankar.

Depression efter att jag slutade med p-piller

Jag märkte ingenting när jag precis slutade med mina p-piller. Jag var precis som vanligt. Men nu hade jag inte ens tagit mig upp ur sängen om det inte vore för hundarna. Tack gode gud för dom! Allt är så fruktansvärt kämpigt just nu. Ta mig upp ur sängen på morgonen, gå till gymmet, gå till hundarna, äta, vara social etc. Jag tvingar mig själv att göra allt jag måste men det är så jobbigt när det känns som att jag ska bryta ihop när som helst.

Det kan ta månader innan hormonerna i min kropp är i balans igen

Tänk om jag hade vetat allt detta när jag började ta p-piller vid 17 års ålder… Just nu försöker jag bara fokusera på att ta mig igenom dagarna, en dag i taget. Det är svårt när jag inte känner någon glädje. Visst finns det stunder där jag skrattar, men jag saknar verkligen att vara mig själv. Mitt sprudlande, bubbliga jag. Känna mig oövervinnlig. Nu klarar jag inte ens av att se min egna spegelbild. Men hon finns där inne någonstans. Förhoppningsvis så kommer hon tillbaka snart även om hon känns väldigt långt borta.

Detta gör jag för att ta mig ur min depression

Fokuserar på jobbet

Detta är naturligtvis enklare sagt än gjort. Men som jag nämnde tidigare så är hundarna just nu min stora räddning. Precis som de var när jag började jobba som hundrastare 2017. Det fanns en tid när jag inte klarade av att lämna lägenheten ensam efter att en anhörig till mig blev mördad. Hundarna blev då min räddning för jag var tvungen att gå till dom och ta ut dom. Och precis så är det nu. Jag hatar att jobba utomhus nu när det är så fruktansvärt kallt. Men kärleken som jag får av hundarna, att se deras glädje varje dag när jag kommer. Det ger mig så mycket.

Att jobba med sociala medier när man mår dåligt är ett helvete

Det sista jag vill är att dela med mig av mina känslor och tankar just nu. Men jag vet att genom att dela med mig av mitt mående så kommer jag hjälpa andra. Kanske går du i tankarna på att också sluta med preventivmedel eller så är du precis där jag är nu, i en depression på grund av att din hormonbalans är all over the place. Du är inte ensam och det kommer bli bättre! Jag tror inte det spelar någon roll vilken typ av jobb jag hade haft nu. Jag hade ändå mått skit. Men att vara framför en kamera just nu är det absolut sista jag vill.

Försvinna in i en annan värld

Det kan vara allt från att se en serie, film eller försvinna in i böcker. Att fokusera på någon annans liv gör att man för stunden kan glömma sin egna verklighet. Kanske finna mod och styrka till att orka gå upp imorgon också.

Träna

Det är vetenskapligt bevisat att träning hjälper mot depression. Och även om jag inte känner samma glädje när jag är på gymmet som jag brukar göra. Så går jag fortfarande dit. Något som hjälper mycket är att jag har mitt träningsschema. Jag vet vilka övningar det är som jag ska göra och då behöver jag inte tänka så mycket utan bara gå dit, göra det jag ska och sedan gå hem.

Kommande vecka kommer bli extra jobb men jag kan inte gå in på varför just nu. Men det är bara att ta en dag i taget. Det är inte första gången som jag är i en depression så jag vet att det kommer bli bättre. Det bästa jag kan göra för mig själv är att fortsätta med mina rutiner och låta min kropp läka. Jag var lite för naiv när jag slutade med mina p-piller när jag trodde att jag inte skulle få några biverkningar alls. Men trots att jag mår skit just nu så är jag glad över att jag slutade. Detta om något är ett bevis på att stoppa kroppen full med hormoner är inte rätt beslut att ta. Till er andra som också kämpar i er vardag av olika anledningar, ni är inte ensamma.

dixiwonderland 22 mars, 2024

Sushidejt med min mini me

Ni är så många som har hört av er efter att jag skrev öppet om min depression igår. Jag kan säga att jag velade länge med om jag skulle publicera de inlägget eller inte. I och med att jag har bloggat under hela 20 år så har jag också lärt mig hur allt fungerar. Desto mer personlig man är desto mer hat får man. Det är anledningen till varför jag slutade dela med mig. Jag orkade inte logga in här på bloggen och se en massa kommentarer där det stod en massa elaka saker om mig.

Men igår skrev jag inlägget. Läste igenom det en till två gånger och sedan publicerade jag det bara. Och jag trodde aldrig att jag skulle få så många dms och kommentarer ifrån er. Ni är så många som har skrivit att ni känner igen er så mycket i det jag skrev. För min del så känns det skönt att höra att jag inte är ensam. För det är ofta det man känner när man är deprimerad, man känner sig ensam. Samtidigt så önskar jag ingen denna ångesten som jag går och bär runt på.

Jag är inte deprimerad 24/7. Som jag skrev så går allt i vågor för mig. Jag kan vara super glad ena stunden och full med energi till att sedan droppa totalt och jag börjar ifråga sätta min existens. Jag mår inte så dåligt att jag är självmordsbenägen. Och jag har turen att vara omringad av så många människor som jag kan prata med.

Sushidejt med min mini me

Därför drog jag ut på en sushidejt med Olivia igår kväll efter jobbet. Vi båda kände att vi behövde gnälla av oss ordentligt. Jag brukar säga att gnälla är min passion i livet. Och jag säger alltid att alla mina vänner är välkomna att gnälla hur mycket de vill hos mig. Och jag behövde denna sushidejten mer än någonsin. Jag tror att en orsak till att jag mår så dåligt som jag gör är att jag jobbar alldeles för mycket. Det blir som att springa i ett hamsterhjul och jag vill inte leva så. Jag jobbar hårt för att kunna njuta av livet och då måste jag även se till att faktiskt träffa mina nära och kära som får mig att må bra.

dixiwonderland 20 mars, 2024

Min depression har varit så brutal att jag nästan spytt

Jag mår skit. Vissa dagar är bättre än andra men jag har nu haft dagar där min ångest har varit så brutal att jag nästan spytt när jag har vaknat. Att vara deprimerad är inget nytt för mig. Ärren på mina armar visar år av depression. Men denna depressionen skiljer sig mycket från den jag hade när jag var ung. Allt började förra året i Februari så jag har mått dåligt nu under en väldigt lång tid. Jag har hela tiden trott att jag hittat lösningar på min depression. Men oavsett vad jag har gjort så går mitt mående fortfarande väldigt mycket upp och ner.

Johan säger att mycket beror på att jag är en drömmare och så långt ifrån en realist man kan komma. Och det stämmer. Det känns som att jag jagar något. Perfektion? När vi köpte vår drömlägenhet så trodde jag att livet skulle bli perfekt. Det blev det inte. Jag trodde att om jag skaffade mig en anställning och ökade mina inkomster så skulle livet bli perfekt. Det blev det inte. För här sitter jag och det känns fortfarande som att jag jagar något.

I och med min depression så upplever jag att allt är så extremt. Har jag en bra dag så är jag lyckligast i världen och inget kan röra vid mig. Har jag en dålig dag så faller jag väldigt fort och det är omöjligt för mig att vända den dagen till att bli bättre. Det sitter också kvar i flera dagar vilket gör att jag gräver ner mig totalt. Jag vet inte om det jag jagar ens är möjligt att uppnå. Och som jag nämnde, mitt mående är extremt upp och ner. Jag mår inte skit varje dag, men när jag väl är där då mår jag riktigt dåligt.

dixiwonderland 21 augusti, 2021

Väldigt få vågar visa sig sårbar

Av bilden att döma så kan man tro att Therese har gjort en rolig video tillsammans med Anders. Men i själva verket så har hon publicerat en video som verkligen träffade mig i hjärtat. Det är anledningen till varför jag skriver detta blogginlägget just nu.

Denna videon är naken, rå och stark på samma gång. Det krävs mycket av en person för att våga visa sig sårbar. Och därför tycker jag denna videon är så modig. Therese visar att allt inte är frid och fröjd vilket man kan tro när man ser denna bilden och vet vem hon är. Företagen som Therese driver drar in flera miljoner varje år, hon har ett stabilt förhållande, både lägenhet och sommarhus.

Utåt sett så ser allt bra ut

Men det som faktiskt gjorde Therese så stor som hon är idag är att hon har vågat prata om psykisk ohälsa. Och i denna videon berättar hon att läkaren har ändrat hennes dosering för hennes antidepp. Hon är en framgångsrik entreprenör och berättar att hon äter antidepp. Jag vet ingen annan stor entreprenör som har sagt något liknande tidigare.

Det är svårt att våga öppna sig och berätta att man inte mår bra. I de samhället som vi lever i idag så ska man prestera varje dag. Både privat och på jobbet. Jag har flera personer i min närhet som inte mår bra just nu. Där små enkla saker som att duscha, städa, laga mat är stora hinder. Det är jätte jobbigt för mig som närstående att se på. Speciellt när jag själv har ett förflutet med depression. Man vill inte att någon annan ska hamna där.

Depression är så vanligt idag att få personer söker hjälp för det

Jag lovade mig själv att aldrig hamna där när jag efter 7 år lyckades ta mig ur det. Men det är lättare sagt än gjort. Nu senast när Bonzo gick bort så satt jag en kväll och mådde så fruktansvärt dåligt att jag i desperation för att få bort allt det onda funderade på att skada mig själv. Det är inte lätt för mig att medge detta. Speciellt när jag har varit frisk i 10 år. Men när ångesten är så brutalt och man mår så jävla dåligt då är det svårt att hålla huvudet ovanför vattenytan.

Jag är jätte dålig på att prata om mina känslor och hur jag mår. Jag är orolig över hur jag kommer må när mina studier är klara. För studierna har på ett sätt varit min räddning. Jag är mitt i en sorg som jag kommer få leva med resten av mitt liv. Och studierna har hjälpt mig att tänka på annat. Jag har verkligen lagt hela min själ i mina studier. Naturligtvis för att detta är något som jag älskar och som är otroligt viktigt för mig. Men det har också gjort att jag har haft så mycket att göra med både jobb och studier att sorgen har jag lagt åt sidan för jag orkar inte ta itu med den.

Väldigt få vågar visa sig sårbar

Hade Therese aldrig lagt upp sin video så hade jag aldrig skrivit detta inlägget. Detta är ett sånt typiskt inlägg som jag skriver och sedan raderar. För det är jobbigt att prata om känslor när man inte mår bra. Men kanske kan detta inlägget vara en ögonöppnare. Kanske kan mitt inlägg ha samma effekt som Therese video hade på mig. Någon kanske inser att de är deprimerade och behöver hjälp. Eller så kanske någon känner sig mindre ensam för tro mig, vi är många som inte mår bra. Men väldigt få vågar visa sig sårbara.