Jag har inte haft den bästa veckan. Sovit fruktansvärt dåligt varje natt och inatt var inget undantag. Det största problemet med att bo i en så här liten lägenhet för oss är att min sambo är en nattperson och jag en morgonperson. Jag bad honom att lägga sig samtidigt som mig igår natt och då var klockan ett. När jag sen vaknar till och inser att ca 40 minuter har passerat och han fortfarande sitter uppe då var jag inte glad kan jag säga.

”När klockan var halv tre på natten så låg jag fortfarande vaken i sängen för jag var så arg på honom”

Medan han ligger bredvid mig och sover. Sen höll Bonzo på att byta sovplats hela natten. Samt att han har en trendens att smaska i flera minuter viket naturligtvis höll mig vaken. Kan inte påstå att jag var speciellt glad när klockan ringde halv nio och det var dags att gå upp. Jag är kanske den enda personen som har larm även på helgerna men rutiner är så viktigt för mig. Och jag kände att det var dags att försöka vända den negativa energin som jag haft inom mig till något positivt.

”Vi behöver dåliga dagar för att kunna urskilja de bra”

Är det något som får mig att må bra så är det att få vara ute i naturen. Så varför inte göra dagen ännu bättre med att köra ett träningspass i skogen? Kan säga att jag känner mig så löjligt glad just nu, trots smärtan i kroppen. Ibland behövs det så lite för att göra att man mår bättre. Har suttit och kollat på en massa videos relaterade till hälsa och jag måste tipsa er om denna som handlar om att förbereda mat. Vattnas i munnen vill jag lova. Nu känner jag mig redo för en ny vecka med ny energi.

Vill börja detta inlägget med att tacka er som kommenterade i mitt tidigare inlägg. Jag var inte säker på hur ni skulle reagera. Sen är det så himla svårt för mig att veta hur texterna som jag skriver tolkas av er. Man vill inte framstå som otacksam men jag är glad att ni tog det på rätt sätt.

För att försöka tänka på annat idag så mötte jag upp Amanda Panda för lite sushi. Vi har inte setts på flera veckor så det var verkligen på tiden att vi kunde ses. To be honest så tog det emot imorse. Men är det någon som lyfter mig och får mig att må bättre så är det mina vänner. Jag vet av erfarenhet att det är farligt att isolera sig men ibland är det svårt att bryta mönstret.

”Dom lyfter mig alltid när livet känns skit”

Resten av dagen tänkte jag ta och försöka göra upp en plan. Jag har alltid sett min lön på samma sätt som när jag var anställd och fick lön. Men efter denna sommaren så har jag insett att jag måste tänka om. Då sommaren är lågsäsong för mig och jag inte har någon betald semester så behöver jag göra upp en sommarbudget. Jag behöver också börja investera pengar i mitt företag. Pengar som jag kan använda ifall det blir såna här problem som med fakturorna eller om jag vill köpa ett nytt objektiv till min kamera.

”Blicka tillbaka och se vart du började”

Man gömmer väldigt lätt sin egen utveckling. Ibland känns det som att man bara står och trampar men när man väl blickar tillbaka så ser man hur långt man har kommit. Naturligtvis ligger det mycket jobb bakom men jag har alltid trott på mig själv och mina mål som jag har haft. Bara för att det kommer en period där saker inte går som man vill så får man aldrig ge upp. Det är okej att gnälla och vara ledsen men sen får man bita ihop och bara fortsätta kämpa.

Dagar som denna är det tur att man har hund för annars hade jag legat i sängen hela dagen. Har sovit väldigt dåligt hela veckan. Mycket beror på ekonomisk stress. Mina fakturor blir aldrig betalade och när man har mailat i 10 dagar, kopplats till fyra olika personer och det inte blir löst så känner man sig så fruktansvärt hjälplös. Nu verkar det som att den viktigaste fakturan av de alla blir betalad men det är inte roligt när det blir så här. Jag har försökt arbeta som vanligt men jag har även noterat att engagemanget ifrån er läsare har minskat. Jag vet att majoriteten läser via mobilen och att man då inte orkar kommentera.

”Utan responsen ifrån er så vet jag inte vad ni vill läsa mer av eller vilka inlägg som ni tycker bäst om”

Jag har aldrig skrivit detta förut men sen fyra år tillbaka har jag haft ett tvångsbeteende när det kommer till bloggen. Jag var tvungen att komma upp i ett visst antal kommentarer innan jag kan publicera nästa inlägg. Detta är något som jag verkligen försöker arbeta bort. För jag vet att som bloggläsare vill man få så många inlägg som möjligt. Men samtidigt så tappar jag suget när jag inte får någon respons på allt det arbetet som jag lägger ner.

”Jag vill inte att någon ska känna sig tvingad till att kommentera”

Mitt liv är väldigt isolerat. Det gör att det är svårt för mig att skriva om mina dagar för de ser i stort sett exakt lika dana ut. När man studerar eller arbetar som anställd så träffar man så mycket människor. Man möts av intryck och genom ett mer socialt liv så får man också saker att skriva om. Jag har naturligtvis själv valt mitt liv men jag hade önskat att ni var mer aktiva. Gav kritik när ni känner att något kan förbättras, skriver om ni vill se mer av något eller svarar när jag ställer frågor i inläggen. Tänk själva om ni var på er arbetsplats men alla runt omkring er ignorerade er. Det är som sagt inte en bra dag idag så jag tänkte lägga mig nu. Hoppas att imorgon blir en betydligt bättre dag.