DixiWonderland.com

En familjehelg

Den enda vi inte har hängt med är mamma men hon har jobbat hela helgen. I Fredags åkte vi ut till Öresjö för att grilla med min sambos pappas sida. Har inte träffat Olivia på hela sommaren så det blev verkligen en ordentlig familjehelg med alla samlade. Man får passa på medan det är varmt ute. Men ska jag vara helt ärlig med er så längtar jag efter hösten.

Det är verkligen det bästa med att bo i Sverige. Man får uppleva alla fyra årstiderna. Jag har faktiskt spenderat större delen av kvällen med att kolla på garn och tutorials. Som ni säkert har märkt så bloggar jag nästan ingenting om kläder längre. Och anledningen till det är att jag inte hittar något som jag tycker om. Jag kan inte med att skriva ett blogginlägg om kläder som jag själv inte gillar. Det går emot mina principer. Och jag har nog aldrig handlat så lite kläder som jag gjort detta året. Känner att det är lika bra att jag börjar göra mina egna kläder igen. För er som har missat så har jag stickat denna tröjan själv och sen en massa olika halsdukar som tex denna och denna.

Det har varit en väldigt jobbig vecka så jag ser fram emot att lägga den bakom mig

Nu på Tisdag ska vi in till veterinären med Bonzo och naturligtvis har jag en klump i magen. Jag mår fruktansvärt dåligt varje dag. Såpass mycket att jag glömmer av att njuta av det vi har här och nu. Jag tänker hela tiden att ”snart kommer han att dö”. Och det gör att jag förlorar alla de dagarna som vi nu har tillsammans. Det är hemskt att leva i denna limbo. Men jag tänker verkligen göra mitt bästa för att han ska ha det så bra som möjligt. Vad det innebär just nu vet jag inte.

2020 har utan tvekan varit det värsta året i mitt liv. Så mycket sorg och saknad. Oro. Jag tror många kan känna igen sig men jag ska göra mitt bästa för att verkligen fylla mitt liv med det som gör mig glad. Hålla mig borta från tankar som gör mig ledsen. Fokusera på att leva i nuet.

Inlägget är reklam för Vetzoo.se och innehåller annonslänkar

De senaste 48 timmarna har varit all over the place. Sömnen har inte existerat, tårarna har forsat och sen vänds allt upp och ner. Men till det bättre. Igår gjorde jag mitt livs svåraste och värsta beslut. Jag mailade in till vår veterinär och sa att jag ville låta Bonzo somna in ett visst datum ca 2 veckor från nu. Mitt absolut värsta beslut någonsin.

Vi har kämpat så länge. I över 1 år mot denna jävla sjukdomen. En sjukdom där det inte finns något botemedel. Där man som djurägare känner sig fruktansvärt hjälplös. Min sambo har läst på många utländska sidor och det verkar vara samma procedur för alla. Vi kan bocka av steg för steg hur Bonzo har blivit sämre på grund av sin njursvikt. Jag skrev nyligen ett inlägg om att vi har bytt njurfoder och att han älskade den nya maten. Han älskade den i 2 dar och sen sa det stopp.

Njurfoder är anpassat för att hjälpa djur med njursvikt. Maten innehåller mycket mindre protein, ofta omega3 samt andra viktiga ämnen som ska sakta ner sjukdomen. Det finns som sagt inget botemedel. Men problemet med denna maten är att den inte smakar gott för hunden. Jag skulle säga att det är som att vi äter kokt potatis, dag ut och dag in. Utan salt eller andra tillbehör. I 1 år åt han sitt torrfoder utan problem. Men sen några månader tillbaka så ville han inte äta det något mer. Det var då vi började lägga stora summor pengar på olika burkmat (fortfarande anpassat för njursvikt) i hopp om att han skulle tycka om det.

Men de senaste dagarna har jag fått sitta och handmata honom

Jag kan inte i ord förklara hur ont i hjärtat det gör att se honom hellre svälta sig själv än att äta sin mat. Jag kände att vi hade gjort allt. Vi kan inte fortsätta leva med att jag försöker tvinga i honom mat varje dag. Så jag fattade mitt livs värsta beslut och blev sedan uppringd av veterinären. Vår veterinär är på mammaledighet så vi pratade med en ny veterinär. Hon frågade om han inte vill äta överhuvudtaget eller om det bara är just njurfodret som han inte vill ha. Jag förklarade att det är just njurfodret och då sa hon ”Köp vanlig mat, blanda ut det om du kan. Men det är bättre att han äter vanlig mat och kanske lever i några månader till än att ni ska ta bort honom inom 2 veckor”. Tårarna började rinna ner för kinderna som de hade gjort hela dagen.

När veterinären ringde satt jag och redigerade bilderna som jag skulle använda i Bonzos minnesvideo

Efter samtalet slängde jag på mig solglasögonen och vi åkte iväg och köpte hundmat. När vi kom hem så blandade jag det med hans gamla njurmat och han åt ALLT! Från att ha tvingat i honom mat så kastade han i sig den. Han gick hela 10 gånger tillbaka till sin matskål och slickade i den, han kunde ju ha missat något jätte litet.

Inatt fick jag ta ut honom klockan 03:00. Han var dålig i magen, vilket är helt normalt när man byter foder. Efter det så kunde jag inte somna om. Jag låg och tänkte att jag för 48 timmar sedan var i exakt samma situation, exakt samma tid men där och då hade bestämt mig för att han skulle somna in. Nu låg jag där och insåg att jag kanske får fira min 30 års dag med Bonzo. Att min älskade lilla pojk som funnits vid min sida sen jag var 14 år gammal ska få leva vidare ett tag till.

På Tisdag ska vi till veterinären för att ta prover och göra upp en plan. Vi har börjat filma Bonzo för att kunna visa upp för veterinären. Han hatar att vara där och visar inte sin bästa sida. Jag upplever att dom har svårt att förstå när vi förklarar hur pigg han faktiskt är för sin ålder. Att ge honom vanlig hundmat kommer förkorta hans liv. Har vi tur så kommer han ligga plus minus noll. Men det viktigaste är att han går upp i vikt och har det bästa sista månaderna som han någonsin kan ha. Det kommer komma en dag då jag måste fatta mitt livs värsta beslut igen. Men då vet jag att jag verkligen har gjort allt jag kan för honom.

Igår lämnade jag Västra Götaland för första gången på flera år. Låter förmodligen helt galet att jag inte lämnat mitt län på så länge. Största anledningen är att jag inte har mått bra psykiskt. Har ni följt mig länge så vet ni att det fanns en tid i mitt liv då jag inte klarade av att lämna lägenheten ensam. Jag har fått arbeta så mycket med mig själv för att våga gå ut och idag mår jag bättre än vad jag har gjort på många år. Att resa till Karlskoga, Rosendal för att vara exakt. Tog oss 3 timmar och inte en enda gång fick jag ångest. Det är jätte stort för mig!

En natt i Rosendal

Vi åkte till Rosendal för att hälsa på våra vänner Victor och Erika. De har nyligen köpt detta radhuset och vi blev inbjudna för att komma och hälsa på. Själva huset är rektangulärt och på kortsidorna finns det 3:or och på långsidorna finns det 4:or. Så själva byggnaden har 4 dörrar som leder in till lägenheterna. Så himla gulligt! Sammanlagt finns det ca 30 hus som detta i området. Det är som att gå i en saga från Astrid Lindgren. Jag är lite osäker på om radhus är den korrekta benämningen. Men eftersom det finns en övervåning så känns radhus mer rätt än lägenhet. Oavsett så var det så himla fint och charmigt.

När vi kom fram till Rosendal efter den långa resan så fick vi lunch. Det behövdes för vi var så hungriga. Det var första gången som Bonzo åkt bil så långt och han var så duktig! Vi valde att ha honom i baksätet så att vi kunde ha mer koll på honom. Naturligtvis hade han sitt bilbälte på sig. Vi stannade i Mariestad både dit och på vägen hem för att låta Bonzo få sträcka lite på sig. Det låg exakt i mitten av själva resan så det blev perfekt. Till lunch blev det kycklingkebab. Hade aldrig hört talas om det tidigare men det var riktigt gott! Till efterrätt hade Erika gjort krusbärspaj och hemmagjord vaniljsås.

Alfred Nobel Museum

Vid 14:00 tiden åkte vi iväg och turistade. Alfred Nobel har haft en väldigt stor inverkan på Karlskoga så vi åkte för att besöka museet. Tråkigt nog missade vi precis den guidade turen i hans hem (man fick endast gå där med en gudie) men vi kunde besöka de andra platserna.

Bonzo ÄLSKADE att de hade en trädgård som han kunde gå i. Han var kopplad till och från men det bästa med honom är att han aldrig sticker. Ibland kan han lunka iväg och eftersom han inte hör något så får man hämta honom. Men han skötte sig exemplariskt! Vi kunde inte ha varit mer stolta över honom. Han till och med sov till och från vilket händer väldigt sällan då han har så svårt för att slappna av på andra ställen.

På kvällen så grillade vi och det var årets första grillning för oss!

Och även den bästa grillningen jag ätit, någonsin! Köttet var så mört och Victor är en riktig grillmaster. Vi åt så mycket mat och sen så fortsatte vi att spela kort tills klockan blev 23:00. Victor och Erika var så snälla som lät oss ta deras säng. Tanken var att vi skulle sova på en stor luftmadrass men eftersom Bonzo ofta vill ut mitt i natten och deras trappa till övervåningen var väldigt brant så lät de oss ta deras säng istället. Deras sovrum var på bottenplan. Vi sov bra men bäst sov Bonzo då han sov hela natten lång. Jag trodde han var död när jag vaknade eftersom han inte hade velat gå ut. Men han var väldigt trött efter den långa resan och alla nya intryck.

Dagen efter så vaknade vi upp till ytterligare en varm dag. Vi stannade till klockan 13:00 innan vi åkte den långa resan hem. Var så glad att vi åt lunch innan vi reste hemåt för annars hade jag varit så galet hungrig. Min sambo kunde inte ha fått ett bättre avslut på sin semester. Imorgon börjar han jobba igen och vi vet inte hur det kommer bli. Om han ska vara på jobbet alla dar i veckan eller fortsätta jobba hemifrån.

Min semester är slut i September så jag tänker njuta ordentligt dessa dagarna som är kvar för mig. Är väldigt glad över att jag valde att ta semester (på mitt sätt). Att inte känna någon stress kring uppdateringarna. Idag om allt går som planerat så ska jag spela in youtube videos och jag har även Kira alla dagar förutom en denna veckan. Hoppas att ni får en jätte fin start på veckan.