Jag har så himla många fina människor i mitt liv

Så här sitter jag en Fredagskväll och gråter. Inlägget är tidsinställt. Inte för att smärtan i svanskotan nästan tar livet av mig. Utan för att jag har så himla många fina människor i mitt liv. Jag kan inte med ord förklara för er hur lyckligt lottad jag känner mig varje dag.

Som ni vet så skurade jag min grannes balkong idag. Jag gjorde det för att jag ville ge tillbaka. Och det är precis som de säger med karma. What goes around comes around. Det jag inte berättade i gårdagens blogginlägg var att jag hade skrivit två lappar. På den första som jag satte på min grannes ytterdörr så stod det ”Äntligen Fredag, det finns en överraskning på balkongen”. Väl på balkongen så skulle de se att jag hade skurat rent den och så fanns det en till lapp där det stod ”Nu är balkongen redo för mysiga stunder. Öppna mig” Sen i det brevet så skrev jag ”Det finns en till överraskning. Kom förbi och knacka på”. Och det var då tårtan som jag hade gjort.

Tanken var först att jag skulle lägga tårtan i min grannes frys men den var fullt så det fick bli på detta sättet istället. Men under dagen så skrev Nalas familj och undrade om jag kunde ta ut henne och naturligtvis så säger jag inte nej till fina Nala. Så vi gick en sväng runt älven. Lika mysigt som alltid men jag skulle ljuga om jag sa att svanskotan inte gjorde ont. Det kändes extra mycket när vi gick i uppförsbackar. När vi nästan var hemma så träffade vi på Nalas bästis nummer två Sky. Så vi lät hundarna busa lite innan jag gick för att lämna Nala.

Jag trodde aldrig att jag skulle få en sån kontakt, varken med Nala eller hennes familj

Sen som alltid så fastnade jag hos Nalas familj tills deras lilla bäbis tyckte det var dags för mig att gå. När hon börjar skrika då vet jag vart dörren är haha. Men jag älskar Nalas familj nästan lika mycket som jag älskar Nala. Vi har bara känt varandra i lite mer än ett halvår men tanken på att inte ha dom i mitt liv gör mig så ledsen. Jag trodde aldrig att jag skulle få en sån kontakt, varken med Nala eller hennes familj.

Jag vet att många känner sig ensamma när de blir äldre. Man tappar kontakt med folk, glider ifrån varandra. Men för mig är det helt tvärtom. Jag känner att jag får fler och fler vänner. Det gör mig så otroligt tacksam. Jag känner mig verkligen älskad och det är ärligt talat en av de bästa känslorna som finns.

Varje gång jag går ifrån Nalas familj så har jag ett lyckorus i hela kroppen

När jag väl kom hem så berättade min sambo att min granne hade kommit hem. Så jag tog med mig tårtan och knackade på. Dörren flyger upp och han säger ”Nu är du hemma” och jag förklarar att vi hade varit ute med Nala. Sen visade jag honom tårtan och hans två pojkar tittade fram och sa hej. Jag var lite nervös över vad han skulle säga om balkongen. Nu känner jag min granne väldigt väl men jag vill inte trampa någon på tårna. Men han och barnen hade blivit jätte glada.

Och när vi står där och pratar så kommer hans yngsta son fram till mig och säger ”Du är världens bästa granne” samtidigt som han ger mig en kram. Sen gör den andra pojken lika dant. Och där var det kört! Tårarna börjar spruta och åter igen så står jag där med lyckorus i hela kroppen. Bara jag skriver detta så får jag sitta och kämpa för att inte börja gråta igen.

När jag gör något för någon annan så räknar jag aldrig med att få något tillbaka

Naturligtvis så hoppas jag att personen i fråga blir glad. Men att få en kram från hans barn och höra dom säga såna fina ord till mig det berörde mig så otroligt mycket. Speciellt när det kom från dom själva. Så trots att min svanskota tar död på mig så hade jag kunnat skura balkongen hundra gånger om bara för att få en kram från hans fina pojkar.