Jag är helt klart team vaniljsemla

Åt ni någon semla igår? Jag spenderade gårdagen hemma hos min bestie där hon hade köpt hem semlor. Har aldrig varit ett stort fan av semlor men i år har jag ätit så många haha. Jag är helt klart team vaniljsemla. Jag tycker mandel är så gott men mandelmassa är fruktansvärt. Det enda negativa med vaniljsemla är att de kan vara lite smaklösa. Sen av någon anledning så gör många vaniljsemlan så ful! Den jag åt igår såg ut som en hamburgare. Bara för att det är en vaniljsemla så behöver den inte vara ful.

Vi hade en jätte mysig dag och jag lyckades låsa upp två nya banor på Mario Cart. Är en sån nörd när det kommer till det. Bestie satt bredvid och kollade på medan jag spelade. Hon försökte prata med mig men det var svårt när jag var så koncentrerad haha.

---

Angående inlägget som jag publicerade igår. Det skrev jag för ca 1 månad sedan. Hade helt glömt av att publicera det. Orkade inte heller läsa igenom det men jag mår mycket bättre nu än vad jag gjorde när jag skrev det.

---

Vår älskade Bonzo

Idag är det 5 månader sedan som Bonzo somnade in. Jag har sen ett par veckor tillbaka försökt stänga av, vilket är svårt. Så fort jag ser bilder på honom så pressar tårarna sig fram. Jag har jätte svårt att prata om honom. Skuldkänslorna har blivit lite lättare. Skuldkänslorna att jag lever vidare utan honom.

Varje gång jag har skrivit om honom så rinner tårarna ner för mina kinder

I en växtgrupp så skrev jag om vår sorg och då var det en tjej vid namn Josefine som hörde av sig till oss. Hon sa att hon kunde måla av Bonzo om vi hade velat det, utan att vi behövde betala för det. Jag blev naturligtvis jätte glad. Jag hade faktiskt suttit på instagram och kollat på olika tecknare men många hade så långa köer. Vi fick hem denna fantastiska bilden på Bonzo för ett par veckor sedan. Vår fina älskade nalle.

Jag saknar honom så fruktansvärt mycket

Han var verkligen mitt allt. Världens mest unika hund och mammas älskling. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur fruktansvärt hemsk saknaden skulle vara. Hur tom jag skulle känna mig. 15 år tillsammans är en lång tid men ingen tid är tillräcklig. Jag saknar att klappa hans mjuka päls, få en puss och bara vara med honom.

Det är svårt att ta in att jag levt 5 månader utan honom. Av någon anledning så tar det emot att skriva detta. Men jag mår bättre idag än vad jag gjorde för 5 månader sedan. Jag tror det tar emot just för att jag får skuldkänslor. Något som jag tror alla som förlorat någon kan känna. Även om det är många år tills jag får träffa min älskade nalle igen så finns han med mig varje dag. I mina tankar och i mitt hjärta. Föralltid.