Det slutar inte blöda

Fuck my life… Jag är så jävla trött på mitt liv just nu att jag finner knappt ord. Igår när jag skulle laga mat för att förbereda inför idag så slinter jag med kökskniven och skär mig i fingret. Först tror jag att det är ett litet jack men sen när jag ser allt blod så inser jag att det gick helt åt helvete. Jag får total panik så jag ringer mamma.

Då jag hade självskadebeteende i över 7 års tid så klarar jag inte av att se mitt eget blod. Jag får brutal ångest då jag får flashbacks från när jag skar sönder mina armar. Samt så märker jag att min yrsel blir brutal. Så jag ringer mamma för att försöka hålla mig vaken och inte svimma. Svimmar jag så är risken stor att jag får ett anfall och måste åka in till akuten. I allt kaos så har jag tagit vår kökshandduk och lindat runt fingret för att stoppa blodet men det börjar blöda igenom handduken.

Det slutar inte blöda

Efter att ha pratat med mamma och blivit övertalad så tar jag mig till vårdcentralen. Jag gråter helt hysteriskt. Som ni vet är det extremt mycket i mitt liv just nu och detta var verkligen det sista som jag behövde. Alla känslorna börjar svämma över och det enda jag vill är att dö för att slippa känna så himla mycket. Som tur är så får jag hjälp rätt fort. När hon ser såret så säger hon ”Hmm” och då får jag ännu mer panik för då tror jag att fingret är helt av för jag känner ingen som helst smärta. Förmodligen för att adrenalinet är maxat. Hon svarar att fingret sitter kvar men att det var tur att jag kom in för det är väldigt djupt.

Fick sy 21 stygn

Hon säger att hon ska hämta en läkare för de kommer behöva sy. Ni kan ju bara föreställa er min panik. Lokalbedövning är något av den värsta smärtan som jag har upplevt. Jag blev hundbiten i ansiktet när jag var 8 år gammal och fick sy 21 stygn. Att få lokalbedövning rätt ner i såren var ren jävla tortyr. Var inne för ett år sedan och tog bort en leverfläck. Fick lokalbedövning och det gjorde så ont att jag nästan svimmade. Så jag sa till henne att då får se sy mig utan bedövning.

Jag blir triggad

Men när läkaren kommer in så säger han att vi kan lösa detta genom att limma och tejpa. Var så himla glad att jag slapp bedövningen och sy. Är också så tacksam över att jag alltid får så jäkla fint bemötande av vården. De möter säkert alla olika typer av patienter men jag misstänker att jag tillhör den jobbiga kategorin. Men med allt trauma som jag har gått igenom så är det inte heller konstigt att jag blir triggad.

Kan inte sjukanmäla mig

Fingret har varit pulserande men det känns bra. Har öppnat upp bandaget lite bara för att kunna se mer. Sköterskan sa att jag kan ta av bandaget idag men jag klarar inte av att se såret så jag kommer låta de sitta på veckan ut. Det svåra är att undvika vatten, speciellt när jag måste ut med hundarna och vädret är skit. Hade jag varit anställd så hade jag sjukanmält mig. Men den lyxen har man inte som företagare. Men det gick bra idag. Jag tog plastfolie runt och tejpade och försökte ha handen i fickan så mycket som möjligt.

Idag skulle jag opereras…

Som att inte detta vore nog så skulle jag opereras idag. Alla mina visdomständer skulle bort. Men tror ni inte att de hade fuckat upp allt? Jag blir så jävla trött… När jag kommer till sjukhuset så berättar jag att de måste även ta den tanden som är lös för mig. De visste ingenting om detta och jag sa att när jag hade videosamtalet med min tandläkare (inför allt med tandställningen, borttagning av visdomständerna samt operationen) så sa jag att den tanden måste bort. Men då de inte hade någon som helst remiss för detta så slutade det med att de endast tog en visdomstand…

Det kändes ingenting

Det som jag var mest rädd för var bedövningen. Men det kändes ingenting! Jag frågade till och med tandläkaren som satte bedövningen om hon satte den rätt för det kändes verkligen ingenting. Jag trodde att det skulle kännas som när de tar bort tandsten men tusen gånger värre. Men det var verkligen easy peasy. Sen drog hon ut tanden och den satt rätt hårt men i och med att jag var bedövad så gjorde de inte ont alls. Nu när jag skriver allt detta så är jag fortfarande bedövad. Men allt gick så bra att de inte ens sydde igen såret.

Det saknades en remiss…

Jag är glad att det var så snabbt och enkelt att ta ut visdomstanden. Men samtidigt så är jag så irriterad över att vi endast tog ut en tand och inte alla fem som jag trodde var planerade. Nu blir hela den här tandprocessen ännu längre… Nu i April så kommer jag börja sätta in min tandställning och det kommer ta 5-6 veckor. Sen när vi är klara med det då ska jag tillbaka och dra de fyra tänderna som vi inte drog ut idag. Det är en sån jäkla långdragen process. Sen när allt detta är klart så kommer jag behöva gå till tandläkaren var åttonde vecka för att korrigera min tandställning.

Det har bara gått tre månader av 2026

Det har bara gått tre månader av 2026 och detta året är utan tvekan ett av de mest utmanande som jag någonsin upplevt. Jag har inte mått så här dåligt sen jag var mitt i min mest självdestruktiva period. Hade jag inte varit så rädd för att få blodförgiftning så hade jag säkert börjat skada mig själv igen bara för att försöka överleva och ta mig igenom detta året. Som tur är så är jag bättre på att hantera mitt inre kaos nu än vad jag var då.

Nu kommer jag ta det väldigt lugnt resten av veckan. Tyvärr så har inte det värsta hänt än så jag försöker förbereda mig så gott jag kan inför det. Men jag vet att jag kommer vara helt förstörd och må ännu sämre än vad jag redan gör. 2026 kommer verkligen ta priset som ett av de värsta åren i mitt liv.