Det har gått fyra dagar sedan jag opererades och tog bort fyra av mina tänder. Till skillnad från första gången så har detta inte varit någon dans på rosor. Operationen tog 1,5 timma. Det blev komplikationer då roten på en av tänderna gick av och de hade problem med att få loss den från tandköttet. Det värsta under hela operationen var när de försöker få loss en av tänderna och det börjar knastra. Bästa sättet att beskriva ljudet var som att någon åt sand. Det var riktigt obehagligt. Men personalen var som sist helt fantastisk.
Dock så har jag mått väldigt dåligt efter operationen. Jag satte in min andra räls i Måndags så jag var redan öm. Att sedan dra ut fyra tänder på det var kanske inte de bästa. Jag har haft tur då jag inte har blivit speciellt svullen i ansiktet. Men jag äter fortfarande smärtstillande. Är jätte noga med att skölja munnen flera gånger om dagen med saltvatten då det är bakteriedödande. Har även köpt ett munskölj som också är bakteriedödande. Men då det finns risk att det missfärgar tänderna så tar jag det bara på kvällarna.
Har ätit potatismos, fisk och sås varje dag sedan Onsdags. Lunch och middag, dag ut och dag in. Jag har svårt att tugga i och med tandställningen. Men främst är det för att jag inte vill riskera att det hamnar matrester i såren. Som tur är så har jag inget intresse alls för mat just nu så det fungerar. Har inte tränat sedan i Onsdags på grund av smärtan men imorgon är jag äntligen tillbaka på gymmet. Försöker ta en dag i taget men om ca 1,5 vecka borde jag kunna äta normalt igen.
De första timmarna med tandställning var piece of cake och sen kom käftsmällen. Ca 6 timmar efter att jag fick tandställningen så började det göra så in i helvetes jävla ont. Jag tog två alvedon och sen gick jag och la mig. Nu två dar senare så gör det bara ont när jag tar på vaxet, borstar tänderna samt råkar tugga. Har gjort mat här hemma som inte behöver tuggas vilket underlättar mycket.
Hundpromenaderna rullar på bra och jag har börjat använda mitt nya koppel. Har haft två promenader med Hildur och Jax än så länge. Det går riktigt bra. Jax har väldigt bra inflytande på Hildur vilket syns så tydligt nu när jag tar båda samtidigt. Hon är mycket lugnare och luktar mycket mer än tidigare. Luna är förmodligen gladast av alla för det tog väl 10 minuter innan hon insåg att den lilla väskan på min mage innehåller godis haha. Hon är otroligt mat fokuserad. Men jag ger henne jätte lite genom att bryta av godiset i små bitar.
Träffade Ebba och Solis för en promenad runt Spikön efter jobbet igår och sedan satt vi i min favorit park. Det är en favorit för alla motorcyklar kör förbi där haha. Solis blev så himla glad, älsklingstjejen! Har saknat dom så mycket. Efter de så gick jag bort till Olivia. Jag behöver en klänningen till begravningen som är nästa vecka. Då jag inte äger svarta kläder, samt att jag och Olivia har samma storlek så hade hon en del som jag kunde välja bland. Så himla snällt av henne. Frans var överlycklig som ni kan se. Han vill alltid ligga och mysa.
Dags att operera bort fyra tänder
Idag har det varit full rulle som vanligt. Jag längtar så mycket efter lugnare tempo. Kan inte minnas någon vår som har varit så här fullbokad som denna har varit. Jag har varit på gymmet, suttit i telefon, besvarat mail, varit ute med hundarna, hämtat paket och nu ska vi snart åka iväg till Näl då jag ska operera bort fyra tänder. De ringde imorse för att ställa in dagens operation då min käkkirurg är sjuk. Nästa tid skulle bli 27 Maj… Men då sa jag ifrån. Jag vill bara få detta överstökat så att jag kan ”gå vidare med mitt liv”, samt att Johan kan inte hålla på och jobba hemifrån då de egentligen inte tillåter det på hans jobb. Men de var förstående och lyckades lösa så jag får en annan kirurg. Förhoppningsvis så går operationen bra. Jag känner mig lugn i och med att det gick så bra förra gången.
Fuck my life… Jag är så jävla trött på mitt liv just nu att jag finner knappt ord. Igår när jag skulle laga mat för att förbereda inför idag så slinter jag med kökskniven och skär mig i fingret. Först tror jag att det är ett litet jack men sen när jag ser allt blod så inser jag att det gick helt åt helvete. Jag får total panik så jag ringer mamma.
Då jag hade självskadebeteende i över 7 års tid så klarar jag inte av att se mitt eget blod. Jag får brutal ångest då jag får flashbacks från när jag skar sönder mina armar. Samt så märker jag att min yrsel blir brutal. Så jag ringer mamma för att försöka hålla mig vaken och inte svimma. Svimmar jag så är risken stor att jag får ett anfall och måste åka in till akuten. I allt kaos så har jag tagit vår kökshandduk och lindat runt fingret för att stoppa blodet men det börjar blöda igenom handduken.
Det slutar inte blöda
Efter att ha pratat med mamma och blivit övertalad så tar jag mig till vårdcentralen. Jag gråter helt hysteriskt. Som ni vet är det extremt mycket i mitt liv just nu och detta var verkligen det sista som jag behövde. Alla känslorna börjar svämma över och det enda jag vill är att dö för att slippa känna så himla mycket. Som tur är så får jag hjälp rätt fort. När hon ser såret så säger hon ”Hmm” och då får jag ännu mer panik för då tror jag att fingret är helt av för jag känner ingen som helst smärta. Förmodligen för att adrenalinet är maxat. Hon svarar att fingret sitter kvar men att det var tur att jag kom in för det är väldigt djupt.
Fick sy 21 stygn
Hon säger att hon ska hämta en läkare för de kommer behöva sy. Ni kan ju bara föreställa er min panik. Lokalbedövning är något av den värsta smärtan som jag har upplevt. Jag blev hundbiten i ansiktet när jag var 8 år gammal och fick sy 21 stygn. Att få lokalbedövning rätt ner i såren var ren jävla tortyr. Var inne för ett år sedan och tog bort en leverfläck. Fick lokalbedövning och det gjorde så ont att jag nästan svimmade. Så jag sa till henne att då får se sy mig utan bedövning.
Jag blir triggad
Men när läkaren kommer in så säger han att vi kan lösa detta genom att limma och tejpa. Var så himla glad att jag slapp bedövningen och sy. Är också så tacksam över att jag alltid får så jäkla fint bemötande av vården. De möter säkert alla olika typer av patienter men jag misstänker att jag tillhör den jobbiga kategorin. Men med allt trauma som jag har gått igenom så är det inte heller konstigt att jag blir triggad.
Kan inte sjukanmäla mig
Fingret har varit pulserande men det känns bra. Har öppnat upp bandaget lite bara för att kunna se mer. Sköterskan sa att jag kan ta av bandaget idag men jag klarar inte av att se såret så jag kommer låta de sitta på veckan ut. Det svåra är att undvika vatten, speciellt när jag måste ut med hundarna och vädret är skit. Hade jag varit anställd så hade jag sjukanmält mig. Men den lyxen har man inte som företagare. Men det gick bra idag. Jag tog plastfolie runt och tejpade och försökte ha handen i fickan så mycket som möjligt.
Idag skulle jag opereras…
Som att inte detta vore nog så skulle jag opereras idag. Alla mina visdomständer skulle bort. Men tror ni inte att de hade fuckat upp allt? Jag blir så jävla trött… När jag kommer till sjukhuset så berättar jag att de måste även ta den tanden som är lös för mig. De visste ingenting om detta och jag sa att när jag hade videosamtalet med min tandläkare (inför allt med tandställningen, borttagning av visdomständerna samt operationen) så sa jag att den tanden måste bort. Men då de inte hade någon som helst remiss för detta så slutade det med att de endast tog en visdomstand…
Det kändes ingenting
Det som jag var mest rädd för var bedövningen. Men det kändes ingenting! Jag frågade till och med tandläkaren som satte bedövningen om hon satte den rätt för det kändes verkligen ingenting. Jag trodde att det skulle kännas som när de tar bort tandsten men tusen gånger värre. Men det var verkligen easy peasy. Sen drog hon ut tanden och den satt rätt hårt men i och med att jag var bedövad så gjorde de inte ont alls. Nu när jag skriver allt detta så är jag fortfarande bedövad. Men allt gick så bra att de inte ens sydde igen såret.
Det saknades en remiss…
Jag är glad att det var så snabbt och enkelt att ta ut visdomstanden. Men samtidigt så är jag så irriterad över att vi endast tog ut en tand och inte alla fem som jag trodde var planerade. Nu blir hela den här tandprocessen ännu längre… Nu i April så kommer jag börja sätta in min tandställning och det kommer ta 5-6 veckor. Sen när vi är klara med det då ska jag tillbaka och dra de fyra tänderna som vi inte drog ut idag. Det är en sån jäkla långdragen process. Sen när allt detta är klart så kommer jag behöva gå till tandläkaren var åttonde vecka för att korrigera min tandställning.
Det har bara gått tre månader av 2026
Det har bara gått tre månader av 2026 och detta året är utan tvekan ett av de mest utmanande som jag någonsin upplevt. Jag har inte mått så här dåligt sen jag var mitt i min mest självdestruktiva period. Hade jag inte varit så rädd för att få blodförgiftning så hade jag säkert börjat skada mig själv igen bara för att försöka överleva och ta mig igenom detta året. Som tur är så är jag bättre på att hantera mitt inre kaos nu än vad jag var då.
Nu kommer jag ta det väldigt lugnt resten av veckan. Tyvärr så har inte det värsta hänt än så jag försöker förbereda mig så gott jag kan inför det. Men jag vet att jag kommer vara helt förstörd och må ännu sämre än vad jag redan gör. 2026 kommer verkligen ta priset som ett av de värsta åren i mitt liv.
