Jag mår skit. Vissa dagar är bättre än andra men jag har nu haft dagar där min ångest har varit så brutal att jag nästan spytt när jag har vaknat. Att vara deprimerad är inget nytt för mig. Ärren på mina armar visar år av depression. Men denna depressionen skiljer sig mycket från den jag hade när jag var ung. Allt började förra året i Februari så jag har mått dåligt nu under en väldigt lång tid. Jag har hela tiden trott att jag hittat lösningar på min depression. Men oavsett vad jag har gjort så går mitt mående fortfarande väldigt mycket upp och ner.
Johan säger att mycket beror på att jag är en drömmare och så långt ifrån en realist man kan komma. Och det stämmer. Det känns som att jag jagar något. Perfektion? När vi köpte vår drömlägenhet så trodde jag att livet skulle bli perfekt. Det blev det inte. Jag trodde att om jag skaffade mig en anställning och ökade mina inkomster så skulle livet bli perfekt. Det blev det inte. För här sitter jag och det känns fortfarande som att jag jagar något.
I och med min depression så upplever jag att allt är så extremt. Har jag en bra dag så är jag lyckligast i världen och inget kan röra vid mig. Har jag en dålig dag så faller jag väldigt fort och det är omöjligt för mig att vända den dagen till att bli bättre. Det sitter också kvar i flera dagar vilket gör att jag gräver ner mig totalt. Jag vet inte om det jag jagar ens är möjligt att uppnå. Och som jag nämnde, mitt mående är extremt upp och ner. Jag mår inte skit varje dag, men när jag väl är där då mår jag riktigt dåligt.
Tufft för dig, hoppas din kväll blir så bra den kan bli 🙂
Har själv en utmattningsdepression i ryggsäcken.
Kram
<3 Har du pratat med vården? Testat antidepressiva? Är det något särskilt som kan ha utlöst det hela?
Jag har mycket erfarenhet själv av att inte må väl och till slut kände jag att nä nu räcker det, jag orkar inte med att humöret är så extremt fram och tillbaka, så jag började med Sertralin och upplever att det faktiskt har hjälpt lite även om ångesten inte försvinner helt. Men måendet har blivit något mer stabilt och det är jag tacksam för. Sen finns det ju en del biverkningar som med alla läkemedel men vad ska man göra, hellre det än att konstant gå runt och må skit.
Jag är tyvärr perfektionist till stor del och har höga krav på mig själv och övertänker a l l t . Det tar otroligt mycket energi. Lägg till en viss högkänslighet på det… Tror att allt detta orsakar mycket av nedstämdheten.
Det är väl bara att acceptera att livet aldrig riktigt kommer bli som man vill till 100%. Människor kommer att göra en besviken likaså situationer. Man kommer att bli besviken på sig själv.
Låter kanske lite klyschigt men att varje kväll reflektera över minst tre saker som har varit positiva under dagen kan ibland hjälpa en del. Sen kan det ju vara värt att verkligen fundera på vad det som skaver och försöka att hitta en lösning, men jag vet att det är lättare sagt än gjort. Viktigt också att komma ihåg att vara snäll mot sig själv.
Snart kommer våren iallafall och med det kommer ljuset, blommor, fågelkvitter, uteserveringar och allt som hör till och det kan ju kännas lite uppmuntrande ändå.
Jag tycker att det är superbra jobbat av dig att ha kämpat på så bra med dina företag och att ni lyckats köpa en helt egen lägenhet, det är få förunnat.
Ta hand om dig! Kram <3
Författare
Jag var i kontakt med vården för inte så länge sedan angående ångest samt grova sömnproblem. Fick bra tips som har hjälpt mig att sova mycket bättre men jag har aldrig fått hjälp för min psykiska ohälsa. Jag tror mycket av det du skriver stämmer till 100%. Just att livet kommer aldrig bli precis så som man vill att det ska vara. Är kanske att jag hade för stora förväntningar nu när jag i stort sett har uppnått alla mina mål. Bra gjort av dig att söka hjälp, det är modigt! Är glad att du upplever att medicinen hjälper dig. Och snart är våren förhoppningsvis här som du skriver. Med mer ljus så känns livet lite enklare. Tack för att du ville dela med dig <3
Väldigt starkt att du delar med dig av ditt mående tycker jag. Annars är det ju lätt hänt att man håller allt inom sig och gör saken värre…
Kände igen mig mycket och den där tanken att man hela tiden jagar något och tänker att i ”snart faller allt på plats”. För mig hjälpte det mycket att göra tacksamhets-övningar och skriva ner allt jag tänkte på, både bra och dåliga saker.
Hoppas att du kan hitta något som hjälper för dig! <3
Författare
Har fått många tips om att skriva ner saker som jag är tacksam för. Tror faktiskt att jag ska ta och börja göra det bara för att se om det faktiskt kan hjälpa.
Jag blir så ledsen att du ska behöva känna så!! <3 Men ja, jag känner igen det i så mycket, för jag var sån när jag var yngre och prestationsprinsessan inom mig blev liksom aldrig nöjd. Jag har försökt tänka vad jag gjorde annorlunda, en del av det har jag sannerligen kvar inom mig för att jag älskar att jaga mål och drömma stort, det vet du ju, men man måste typ i andra änden bli bättre på att faktiskt säga till sig själv att det duger. Tacksamhetsövningar som jag såg stod i andra kommentarer är säkert ett jättebra tips, för det är det jag är inne på, att man ska vara tacksam för allt man har, tacksam över sig SJÄLV. Göra sånt som man mår bra av lite mer för att matta ut hjärnan på andra sätt var något som jag också gjorde för att förändra livet när jag mådde dåligt, för att liksom styra tankarna bort från "jagandet" eller "problemen". Men tycker absolut att du ska se till att ta hjälp om du fortsätter må såhär Nathaline, för att få lite verktyg som underlättar vardagen och ditt mående. <3
Författare
<3