2   26
5   26
4   29
6   27
51   73
7   31
2   20
7   49

Sushidejt med min mini me

Ni är så många som har hört av er efter att jag skrev öppet om min depression igår. Jag kan säga att jag velade länge med om jag skulle publicera de inlägget eller inte. I och med att jag har bloggat under hela 20 år så har jag också lärt mig hur allt fungerar. Desto mer personlig man är desto mer hat får man. Det är anledningen till varför jag slutade dela med mig. Jag orkade inte logga in här på bloggen och se en massa kommentarer där det stod en massa elaka saker om mig.

Sushidejt med min mini me

Men igår skrev jag inlägget. Läste igenom det en till två gånger och sedan publicerade jag det bara. Och jag trodde aldrig att jag skulle få så många dms och kommentarer ifrån er. Ni är så många som har skrivit att ni känner igen er så mycket i det jag skrev. För min del så känns det skönt att höra att jag inte är ensam. För det är ofta det man känner när man är deprimerad, man känner sig ensam. Samtidigt så önskar jag ingen denna ångesten som jag går och bär runt på.

Sushidejt med min mini me

Jag är inte deprimerad 24/7. Som jag skrev så går allt i vågor för mig. Jag kan vara super glad ena stunden och full med energi till att sedan droppa totalt och jag börjar ifråga sätta min existens. Jag mår inte så dåligt att jag är självmordsbenägen. Och jag har turen att vara omringad av så många människor som jag kan prata med.

Sushidejt med min mini me

Därför drog jag ut på en sushidejt med Olivia igår kväll efter jobbet. Vi båda kände att vi behövde gnälla av oss ordentligt. Jag brukar säga att gnälla är min passion i livet. Och jag säger alltid att alla mina vänner är välkomna att gnälla hur mycket de vill hos mig. Och jag behövde denna sushidejten mer än någonsin. Jag tror att en orsak till att jag mår så dåligt som jag gör är att jag jobbar alldeles för mycket. Det blir som att springa i ett hamsterhjul och jag vill inte leva så. Jag jobbar hårt för att kunna njuta av livet och då måste jag även se till att faktiskt träffa mina nära och kära som får mig att må bra.

Min depression har varit så brutal att jag nästan spytt

Jag mår skit. Vissa dagar är bättre än andra men jag har nu haft dagar där min ångest har varit så brutal att jag nästan spytt när jag har vaknat. Att vara deprimerad är inget nytt för mig. Ärren på mina armar visar år av depression. Men denna depressionen skiljer sig mycket från den jag hade när jag var ung. Allt började förra året i Februari så jag har mått dåligt nu under en väldigt lång tid. Jag har hela tiden trott att jag hittat lösningar på min depression. Men oavsett vad jag har gjort så går mitt mående fortfarande väldigt mycket upp och ner.

Min depression har varit så brutal att jag nästan spytt

Johan säger att mycket beror på att jag är en drömmare och så långt ifrån en realist man kan komma. Och det stämmer. Det känns som att jag jagar något. Perfektion? När vi köpte vår drömlägenhet så trodde jag att livet skulle bli perfekt. Det blev det inte. Jag trodde att om jag skaffade mig en anställning och ökade mina inkomster så skulle livet bli perfekt. Det blev det inte. För här sitter jag och det känns fortfarande som att jag jagar något.

Min depression har varit så brutal att jag nästan spytt

I och med min depression så upplever jag att allt är så extremt. Har jag en bra dag så är jag lyckligast i världen och inget kan röra vid mig. Har jag en dålig dag så faller jag väldigt fort och det är omöjligt för mig att vända den dagen till att bli bättre. Det sitter också kvar i flera dagar vilket gör att jag gräver ner mig totalt. Jag vet inte om det jag jagar ens är möjligt att uppnå. Och som jag nämnde, mitt mående är extremt upp och ner. Jag mår inte skit varje dag, men när jag väl är där då mår jag riktigt dåligt.

Denna helgen har minst sagt varit kaotisk

Denna helgen har minst sagt varit kaotisk
Jag är bara tvungen att visa resultatet efter endast två timmar med heatless curls! Det är helt galet hur fina lockarna blir. Jag stylar nästan aldrig mitt hår längre då jag alltid har uppsatt när jag jobbar med hundarna. Men då jag klippte mig tidigare veckan så ville jag se hur håret blev när jag lockade det och resultatet ser ni på bilderna. Jag är så kär i heatless curls så jag tror aldrig att jag kommer använda min locktång igen. Och fatta vilken kvalité mitt hår kommer få när de slipper värmen från locktången.

Denna helgen har minst sagt varit kaotisk

Dagen innan sin födelsedag så började Johan få ont i sidan över höften. På fredagsmorgon innan jag skulle till jobbet så mådde han okej men smärtan satt i. Efter att ha tjatat på honom så ringde han äntligen till 1177. Jag jobbade med hundarna i tre timmar och jag hann inte gå innanför dörren väl hemma efter jobbet innan han säger att vi ska åka till akuten nu direkt då det kan vara något med hans tarmar.

Där och då håller jag mig lugn men inombords så går min dödsångest från 30 till 220 direkt. Att leva med dödsångest är fruktansvärt. Min ångest pendlar i perioder men när den var som värst så kunde jag inte lämna vår lägenhet. Jag fick min dödsångest när Johans kusin blev mördad så jag har levt med detta i nästan 10 år nu. Som ni vet så har jag precis kommit ur en depression så det underlättar inte situationen. Jag får panik och tror att nu kommer jag förlora honom och i samband med det så blir jag hemlös och har ingenstans att ta vägen.

Men väl på akuten så får vi komma in nästan omgående och vården vi får är riktigt bra. Läkaren tar blodtryck, blodprov, känner och klämmer men de konstaterar att han har en infektion i kroppen men att det inte verkar vara tarmarna. Jag tyckte så synd om Johan då det var hans födelsedag och ingen vill fira sin födelsedag på akuten. Väl hemma så tog han äntligen alvedon och ipren efter att läkaren sagt åt honom att lyssna på mig. Vi beställde hem hamburgare och såg Trigun Stampede. Inte den roligaste födelsedagen men vi gjorde det bästa av situationen.

Denna helgen har minst sagt varit kaotisk

På Lördagsmorgonen mådde han bättre så vi kunde åka ut till Öresjö som planerat och fira honom tillsammans med hans lillasyster Olivia. Det blev en jätte fin dag. Solen strålade men det var riktigt kallt ute. Idag åkte vi hem en snabbis till mamma och Kira för att även fira tillsammans med dom. Som ni kan se så var Kira väldigt nöjd över besöket haha.

Utöver allt firande så har jag fått städmani här hemma

Bara i helgen så har jag gjort rent fläkten, golvbrunnen, tvättat golvet i köket, försökt få bort de jäkla klistret från kardborrebanden som vår AC har suttit fast i. Har kört Ekotipsets blandning med olja och bikarbonat. Det jäkla klistret sitter som berget… Vi ska anlita flyttstäd när vi flyttar men jag kan inte med att låta lägenheten vara smutsig när de kommer haha. Tänker att vi i alla fall får städa undan det värsta. Tur att vi inte har städhjälp för det hade inte funnits mycket för dom att städa haha. Nu ska jag ta och fixa lite matlådor inför kommande vecka, samt bädda nytt i sängen och ta hand om den rena tvätten.