Idag är det exakt 1 år sedan som vi fick beskedet att Bonzo har njursvikt. Jag kommer ihåg det samtalet som om det vore igår. Vi satt på Strandgatan tillsammans med Victor och Erika när veterinären ringde med beskedet. När jag hade lagt på så kom tårarna.
Bonzo har njursvikt och han kommer dö av detta
Min älskade Bonzo. Min bästa vän som funnits vid min sida sen 2005. Hur ska jag kunna fortsätta leva utan honom? Men efter tårarna så kom kämpar glöden. Vi började med att byta ut hans foder och märkte redan efter bara några veckor att han blev mycket bättre. Spola bak några månader från nu och vi började märka att Bonzo fick skakningar. Det var dags att åka tillbaka till veterinären… Väl där får vi veta att han läcker protein och att han ska börja äta medicin. Efter 1 månad skulle vi tillbaka för att se ifall det hade blivit bättre. Att få tag på hans medicin skulle vara lättare sagt än gjort. Men efter flera samtal så lyckades vi få tag på den.
Den 6 Juli åkte vi tillbaka till veterinären för att lämna in nya urinprover samt ta nya blodprover
Njursvikten hade blivit bättre i den mån att han inte läckte lika mycket protein som tidigare. Dock hade hans levervärden blivit mycket sämre och han hade gått ner 2 kg på bara en månad vilket är allvarligt. Återigen gick mitt hjärta i tusen bitar och det enda jag kunde tänka på var att han snart inte längre skulle finnas kvar hos oss. Vi började köpa flera olika burkmat i hopp om att öka hans aptit men han ville inte äta. Det var inte så att han inte var hungrig för om vi åt kyckling då skrek han här hemma för att han också ville ha. Han ville helt enkelt inte äta sin mat.
När Kira kom så tog han emot henne med öppna rassar
Men för 2 veckor sedan så kom Kira. Bonzo har endast haft 2 vänner i sitt liv. Den första var Wrex och sen vår älskade Ronja. Han tycker inte om andra hundar och det är så det alltid har varit. Men vi tror att han, precis som vi har saknat vår älskade Ronja. För när Kira kom så tog han emot henne med öppna rassar. En liten utskällning första gången de sågs men sen dess så har de varit vänner. Till vår lycka så äter han mycket bättre än vad han gjorde tidigare och det känns som att han har fått en ny gnista tack vare Kira.
Vi vet inte hur lång tid vi har kvar med Bonzo. Det kan vara några veckor, månader eller förhoppningsvis något år till. För 1 år sedan så trodde jag att jag skulle förlora min älskade Bonzo inom några få veckor. Men idag har vi fått ett helt år tillsammans trots hans njursvikt och andra sjukdomar. Hur många dagar vi än får tillsammans så kommer de aldrig vara tillräckligt. Men jag är så glad och tacksam över varje dag som han finns kvar vid min sida.
Fina fina Bonzo <3 Underbart att han mått så pass mycket bättre när Kira kom, fantastiskt vad en voffekompis kan göra <3 Hoppas verkligen att njursvikten håller sig i schack <3
Författare
Vi trodde aldrig att han skulle bli så här glad av att få en kompis igen 😀
dom e ju så söta! Hemskt när ens nära blir sjuka 🙁
Författare
Ja det suger verkligen. Gör ont i hjärtat av att se hur mager han har blivit. Imorgon ska vi väga honom så jag ber att han ska ha gått upp i vikt. Kommer bli helt förkrossad om han gått ner.