Ännu en kaos vecka är här. Jag har alla hundarna den här veckan och utöver det så har jag något som ska göras varje dag. Igår efter allt jobb så blev det tjejmiddag med Olivia och Anne-Marie på Strandgatan. Det var första gången som jag träffade Anne-Marie på 10 veckor. Tror aldrig att vi har varit ifrån varandra så här länge. I och med mitt mående så har jag inte velat träffa någon.
Tillsammans igen efter 10 veckor
Främst för att jag har inte velat dra in någon i min skit. Naturligtvis så vet mina vänner om vad som händer i mitt liv. Men jag är så trött på mitt liv så de sista jag vill är att prata om det. Jag har inte mått så här dåligt sen jag var självdestruktiv. Nu börjar jag äntligen må lite bättre, men jag vet att det lika fort kan vända igen. Men jag är glad att vi äntligen kunde ses och krama om varandra.
Tyvärr så blir inte detta året bättre. Vi hade ett dödsfall i familjen nu i Söndags så nu blir det att försöka hantera och bearbeta ytterligare en sorg. Jag är så mentalt och känslomässigt trött. Jag minns hur jag på Nyårsafton dansade runt på torget och hade så stora förhoppningar inför detta året. Men nu känner jag mig bara ledsen och besviken över att ingenting blev så som jag hade hoppats. Och sånt är livet men jag har redan gått igenom så mycket i mitt liv. Jag förtjänar att få en paus och få må bra.
Det finns stunder när jag bara vill lägga mig ner och ge upp. Men jag låter mig själv känna så i en stund. Sen är det dags att ställa sig upp och fortsätta kämpa sig fram. Det jobbiga är att precis allt händer samtidigt. Jag får ingen möjlighet att hantera mina känslor kring en sak innan något annat läggs på. Tillslut så stänger jag bara av för det blir helt enkelt för mycket. Men jag vet att detta förhoppningsvis inte kommer vara för evigt. Men det är väldigt jobbigt just nu.
