Tills alla dör av Diamant Salihu

Jag har aldrig läst så mycket böcker som jag har gjort i år. För mig som har lässvårigheter så hoppas jag att jag kommer bli bättre på att läsa. Men också bli bättre på att läsa fort. Det är förmodligen därför jag är så duktig på engelska. Då jag aldrig hinner läsa den svenska översättningen så har jag alltid fokuserat på att lyssna istället.

Tills alla dör är en av de bästa böckerna som jag har läst

Den ger en otroligt stark inblick i varför Sverige har flest dödskjutningar i hela Europa. Det hela började sommaren 2015 när 16 åriga Maslah dödar sin barndomsvän Izzy som är 19 år gammal. 9 timmar efter mordet på Izzy så mördas Maslah av vänner till Izzy som vill hämnas. Detta är starten till de gängkriget som vi ser i Sverige idag. Då minns jag hur chockad jag blev när jag läste på nyheterna att någon hade blivit ihjäl skjuten. Idag reagerar jag inte längre.

Diamant har gjort ett helt otroligt jobb med denna boken

Det är en kartläggning där olika trådar binds samman. Boken handlar om så extremt många personer och jag är väldigt imponerad över hur Diamant har lyckats skriva detta på ett sätt som gör det enkelt för oss läsare att hänga med. Det märks att han har lagt ner ofantligt mycket tid på att försöka skapa en så rättvis bild som han kan från alla håll.

Naturligtvis är det hemskt när unga killar som tidigare varit bästa vänner helt plötsligt vänder varandra ryggen och mördar varandra. Svenska samhället har misslyckats totalt när det kommer till dessa utsatta platserna runt om i Sverige. Jag som bor i Trollhättan bor endast några hundra meter ifrån gränsen till Kronogården. Jag kan säga att ingen jag känner skulle frivilligt gå in på Kronogården. Man korsar inte den gränsen. Och det verkar vara exakt likadant i Rinkeby, Tensta och de andra utsatta platserna i Stockholm.

Tills alla dör är en fruktansvärt hemsk bok

Tills alla dör är en bok som borde vara obligatorisk i skolan att läsa. Den fick mig att tänka väldigt mycket på min tid i högstadiet när jag bodde i Lilla Edet. Jag var bara 14 år gammal när jag började röka och dricka. Men det var också då som jag kom i kontakt med droger för första gången även om det skulle dröja två år innan jag själv testade. När Diamant beskriver hur de yngre killarna ser upp till de kriminella så var det precis lika dant för mig. Man har inget konsekvenstänk när man är i den åldern.

Många av de killarna som Diamant pratar om i boken bor med ensamstående föräldrar där de delar rum med flera andra syskon. Majoriteten av killarna har diagnoser och trots att socialen är inbladade så har de svårt för att kunna hjälpa killarna. Det framgår att en kille som langar droger en nyårsnatt får in 140.000 kronor. På en natt! Bor man på en plats där få personer har en gymnasieutbildning, där du anses vara svag om du visar känslor och där du kan klättra i status genom att utföra brott då kanske det känns som att det är den enda vägen som man kan gå.

Jag rekommenderar alla att läsa denna boken
För fler av mina bokrecensioner klicka här