Denna tävlingen är i sammarbete med Jane König
Mitt absoluta favorit märke när det kommer till smycken är Jane König. Deras smycken är sensuella och så vackra. Har en bohemisk känsla som passar mig perfekt. Därför kändes det som en självklarhet att tacka ja till denna tävlingen när dom kontaktade mig. Jag vet att flera av er delar min kärlek för deras smycken. För mig är det så viktigt att ge tillbaka till er läsare så det känns otroligt roligt att ha denna tävlingen för er.
Jag valde att ha symbolen av ett hjärta istället för att välja en bokstav då jag ville att halsbandet skulle representera kärlek. Kärleken till alla som betyder något och som är viktiga i mitt liv. Vi är just nu i konfirmationstider och vad hade inte varit bättre än att ge ett vackert halsband till personen som konfirmerar sig? Eller om du själv ska konfirmera dig och bara vill unna dig något fint som kommer påminna dig om den stunden i ditt liv.
♥ Tävlingens Regler ♥
♥ Berätta om ett minne som har betytt mycket för dig
♥ Lämna din mailadress så att jag kan kontakta dig
Tävlingen avslutas den 30 April
Stort grattis till Jonna!
Fint!!
Det första jag tänker på måste varit min student, jag mådde psykiskt dåligt rätt mycket men just på flaket var all ångest och oro borta och man var bara glad! Då kände jag mig på riktigt lycklig!
Mitt minne som kommet betyda något för mig är inte gammalt alls men känns riktigt ballt! När min snart 25 åriga fina son fick en dotter så betydet detta minne just nu allt!
Jag vill gärna vara med och tävla vore så roligt att få fina så fint smycke. Ett minne som betyder väldigt väldigt mycket för mig är från när jag gick spårkurs med Bellman, innan dess hade han varit så trotsig och vild, men den kursen älskade verkligen han, det märktes att det var det han skulle träna, han var grymt duktig & minnen från Bellmans och mina spårtillfällen i skogen får mig att känna kärlek och det är just det som det halsbandet skulle symbolisera för mig
Ett minne som kommer leva kvar i mig föralltid är kärleken till min bortgångne pojkvänn, han togs ifrån mig för 8 år sedan i en olycka. Han lämnade mig kvar här på jorden och jag har inget än bara minnet utav honom kvar. Vill gärna vinna detta halsband då jag kommer förknippa det med honom.
Han är med mig även om han är borta.
Ett minne som har betytt otroligt mycket för mig var när jag och sambon fick reda på att vi skulle få barn. Det var fem år sedan nu, jag hade inte en tanke (konstigt nog) att jag kunde vara gravid. Åkte in till akuten på grund av magsmärtor m.m, trodde jag hade magsår! Men när doktorn kom in med provsvaret att jag var gravid, blev allt så konstigt. Var ju inte vad jag trodde! Men så lyckliga vi blev, även om det inte var ”planerat”, vi skulle ju bli föräldrar ❤
Jag minns när jag var mindre och ville så gärna komma till Sverige för att min pappa bodde här. Varje gång jag pratade med honom via mobilen sa han alltid att vi snart skulle hit. Efteråt pratade jag och min stora syster om det jätte mycket och planerade vad vi skulle göra när vi kom hit. Vi sa att vi skulle göra snöänglar så fort första snön kom och när vi kom hit Januari 2011, kan man lätt gissa vad det första vi gjorde var. Snöänglar och hade en kort snöbollskrig för det var svinkallt… haha. OMG… good times.
Finns flera olika minnen, men det jag direkt kommer att tänka på är när min pappa blev helt fri från sin cancer.
1,5år innan han blev friskförklarad hade vi fått beskedet att det antagligen inte skulle gå bra och att vi skulle ta vara på varandra tiden vi hade kvar. Så mycket tårar och sömnlösa nätter innan behandlingarna började lyckas och hoppet kom tillbaka.
Sedan när han väl fick beskedet om att ingen cancer fanns kvar i kroppen grät vi alla i familjen fast denna gång av glädjetårar och ren lycka! Det var så himla fint, försöker verkligen aldrig ta någon för givet efter denna period.
Dagen min sa ordet ”mamma” så fick jag rysningar, både jag och mannen kollade på varandra och undrade om det var möjligt? Om vi verkligen hörde rätt? Ingen trodde på oss, jag hade turen att ha min älskade man som vittne! Magiskt ögonblick i vårt liv! Busungen var 8 veckor gammal nämligen.. vilket är ytterst ovanligt. Lika ovanligt och unikt som halsbandet man kan vinna.
Det kanske inte är det bästa minnet jag har men något jag aldrig kommer glömma är:
När jag var yngre i förskolan så hade jag (har fortfarande) en kompis som är mycket mer utåtriktad som person än vad jag någonsin kommer bli. Det var på morgonen och då är det ju tänkt [såklart] att man ska komma in men min kompis ”tvingar” mig att följa med ut till lekplatsen och gömma oss där. Det är som en rutschkana och nedanför så är det som ett ”hörn” vi tryckte in oss i och duckade. Sen så hör vi en av våra lärare ropa på oss och går och letar efter oss. Hon går utanför grinden eftersom hon trott vi hade stuckit mycket längre än så.. och rutschkanan är som ganska intill stängslet och då kunde vi se henne gå där utanför medan vi satt innanför och duckade & vi ser henne sedan gå tillbaka in. När vi tillslut bestämmer oss för att gå in igen så står alla elever och dom flesta lärare där och kollar på oss och vi fick säkert skäll därefter. Men trots att jag alltid varit mer inåtriktad så ångrar jag inte att det hände. Och vi gjorde säkert massor av annat också eftersom att hon är ju som hon är, allid lika rolig att vara med. —- Svårt att förklara men aja, jag tycker att det är ganska så kul att vi båda kommer ihåg det till och med nu
erikaaaz@outlook.com
Mitt minne är när barnbarnet Luna föddes. Hon brydde sig inte om månad eller år utan kom 5 veckor för tidigt. Idag är hon 3 år och 5 månader. Så mycket kärlek, omtanke och glädje hon ger. Hon är ”lajvet”?❤❤❤
Mitt bästa minne är när jag fick mina två barn. Ingenting kan överträffa de två moment i livet. När det gäller ”making memories”, snart tar jag högskoleexamen. detta kommer att betyda mycket för mig. Jag kom till Sverige för 11 år sedan och då visste jag inte ett enda ord svenska. 11 år senare, efter all plugg på SFI, SAS,på universitetet, giftermålet och två barn, kan jag stolt ta emot min diplom på examinationshögtiden och vinka till mina fina familj.
Så fint <3 Mitt minne är när jag och min sambo träffades. Vi såg varandra i tunnelbana och började prata, jag vet inte vad hände, men vi bestämmt att gå till promenad tillsammans, vi gick ut i nästa station och promenerade runt Stockholm för 3 timmar. Det var min första vecka i Sverige (hade flyttat hit för att plugga) och nu har vi varit tillsammans för 3 år. Bäst som har någonsin hämt till mig <3
Ett minne som gjort mig lycklig.. Det var nog när jag i födelsedagspresent för ett par år sedan fick en resa till Grekland av min pojkvän. När jag insåg att jag fick spendera 10 oavbrytna dagar tillsammans med killen som är arbetsnarkoman, som är tillänglig på jobbtelefonen 24/7. Det var en helt ubderbar resa och vi kom varandra så mycket närmare. Hela resan är ett av mina bästa minnen. En resa bara han och jag, i 10 dagar i streck utan telefoner.
Ett av mina bästa och värsta minnen är då min älskade mormor låg i koma och väntade på döden. Jag satt och pratade med henne, grät, höll henne i handen och helt plötsligt så känner jag att hon trycker min hand. Jag inbillar mig att hon hörde vad jag sa och jag fick berätta för henne hur mycke hon betytt under åren för mig. Strax därefter så får vi inbrott hemma och av mig tar de mitt underbara guldhalsband som jag fått av mormor. Hjärtat brast. Jag kommer aldrig kunna ersätta just det, men en vinst skulle helt klart symbolisera världens mest fantastiska mormor, min idol.
första gång jag träffade min sambo är min favorit minne för mitt liv har förändrats forever för det bättre <3 joanna.w.wozniak@gmail.com
Mitt minne är de varma härliga stunder som jag delat tillsammans med min älskade mamma, våra samtal varje dag en promenad eller bara höra henes andetag.
Hon dog 2003 och saknas mig varje dag.
Har en blåmes som ofta flyger in i vårat sovrum, tror att det är ett tecken.
Mamma hade ett hjärta av guld därför skulle jag vilja vinna detta halsband känns som en mening med det.
Mitt minne är när jag första gången träffade min katt på katthemmet. Var kärlek vid första ögonkastet… Omöjligt sen att inte se till att han fick komma hem till mig. Han fortsätter att ge mig villkorslös kärlek varje dag. Tack min lurviga älskling!
Mitt bästa minnen är nog när jag födde mina barn. Ligga där och ha ont kommer jag inte ihåg. Men jag kommer ihåg när de låg på mitt bröst och grät lite. 🙂
Alla festivaler jag och mamma har varit på! 😀
Jag minns arkeologiska utgrävningens frukostar i Jordanien.
Vi satt i matlag på bara marken med 3000 år gamla ruiner runt omkring som vi nyss grävt fram. För vi hade ju redan arbetat i tre timmar för att ta till vara på de någorlunda svala morgontimmarna. Soluppgången hade passerat och så även herdar med sina får och getter. Herdarna skakade på huvudet åt våra tokigheter: “Varför gräva gropar för att sedan skotta igen dem?”
Nyttigt var det med mycket grönsaker, naturligt solmogna, stenugnsbakat bröd köpt från bageriet på vägen ut, fleromättat fett (olivolja), örtblandningen zatar (godare än den libanesiska, syriska och palestinska varianten), fetaost, färska fikon, aprikoser, druvor, granatäpplen, mandlar, apelsiner och nybryggt te på källvatten från flödet nere i dalen.
Mitt minne är första gången jag träffade mitt enda och yngre syskon,
Jag var 5 år när min lillasyster föddes, och jag åkte till sjukhuset för att hälsa på mamma och se min syster.
Min moster lyfte mig och ville hjälpa mig se henne, men istället började jag gråta och säga ”men hon är ju så ful”
Vi skrattar än idag åt detta 18 år senare och idag är hon min bästa vän och det finaste jag vet.
Vinner jag halsbandet ska symbolen representera henne också
Mitt första besök i Afrika! Älskar synen av låglandet i kvällssol då solstrålarna sprider sitt guldgula sken med bergen i bakgrunden. Få se hur mammorna står vid de öppna eldarna och lagar mat, papporna sitter på små låga pallar och ljuger, barnen spelar fotboll mellan de vackra lerhyddorna, getterna står och tuggar sitt gräs och åsnorna drar hem vatten. Lugnet och matosen lägger sig i en vacker harmoni över en liten afrikansk by långt ute i bushen. Och jag älskar det! För alltid ett starkt minne!
Ett av mina första minnen är när jag följer efter mina kusiner upp på vinden hos min mormor och morfar. De var ett par år äldre än mig och sprang snabbt ner igen och jag vågade inte gå ner. Min morfar kom upp och bar ner mig. Vet inte varför detta minne etsat sig fast, kanske för att mina morföräldrar skiljdes strax efteråt och jag inte träffade min morfar på flera år. Han var alkoholist så de flesta bröt kontakten med honom då under ett par år.