Ni är så många som har hört av er efter att jag skrev öppet om min depression igår. Jag kan säga att jag velade länge med om jag skulle publicera de inlägget eller inte. I och med att jag har bloggat under hela 20 år så har jag också lärt mig hur allt fungerar. Desto mer personlig man är desto mer hat får man. Det är anledningen till varför jag slutade dela med mig. Jag orkade inte logga in här på bloggen och se en massa kommentarer där det stod en massa elaka saker om mig.
Men igår skrev jag inlägget. Läste igenom det en till två gånger och sedan publicerade jag det bara. Och jag trodde aldrig att jag skulle få så många dms och kommentarer ifrån er. Ni är så många som har skrivit att ni känner igen er så mycket i det jag skrev. För min del så känns det skönt att höra att jag inte är ensam. För det är ofta det man känner när man är deprimerad, man känner sig ensam. Samtidigt så önskar jag ingen denna ångesten som jag går och bär runt på.
Jag är inte deprimerad 24/7. Som jag skrev så går allt i vågor för mig. Jag kan vara super glad ena stunden och full med energi till att sedan droppa totalt och jag börjar ifråga sätta min existens. Jag mår inte så dåligt att jag är självmordsbenägen. Och jag har turen att vara omringad av så många människor som jag kan prata med.
Sushidejt med min mini me
Därför drog jag ut på en sushidejt med Olivia igår kväll efter jobbet. Vi båda kände att vi behövde gnälla av oss ordentligt. Jag brukar säga att gnälla är min passion i livet. Och jag säger alltid att alla mina vänner är välkomna att gnälla hur mycket de vill hos mig. Och jag behövde denna sushidejten mer än någonsin. Jag tror att en orsak till att jag mår så dåligt som jag gör är att jag jobbar alldeles för mycket. Det blir som att springa i ett hamsterhjul och jag vill inte leva så. Jag jobbar hårt för att kunna njuta av livet och då måste jag även se till att faktiskt träffa mina nära och kära som får mig att må bra.
Idag när jag hade varit ute med hundarna så kom Amanda hit med sushi. Jag hade inte ätit frukost så sushin smakade extra gott idag. Vi satt och pratade i fyra timmar och hade det så himla mysigt. Det har varit så fruktansvärt kallt idag så skönt att stanna hemma. Bonzo blev helt förälskad i Amanda. Han tyckte att dom skulle mysa hela tiden. Då man aldrig vet hur han reagerar på nya människor så blir jag lika varm i hjärtat varje gång han accepterar någon.
Jag vill också säga tack till alla era fina kommentarer i det tidigare inlägget. Ibland behöver man verkligen få peppande kommentarer för att hitta gnistan igen. Jag hatar när jag hamnar i sina här dippar. Jag mår dåligt över att jag mår dåligt. Ni hör vilken dålig spiral det hela blir. Tur att jag hade min sushidejt med Amanda idag för det gjorde verkligen skillnad.