Antiloper. De har inte mycket gemensamt, Astrid och Ellen. Ändå blir de vänner, den första dagen på terminen och för alltid. Föreställer de sig. Tills något händer. Något händer med Ellen som gör att hon försvinner längre och längre in i sig själv, bort från världen och bort från Astrid.
Hade jag gått i gymnasiet så hade jag förmodligen älskat denna boken. En bok om de svåra tonåren, om att hitta sin väg i livet och där mörkret ibland tar över och man ser ingen utväg. Jag var väldigt trasig under min ungdom. Hade ett allvarligt självskadebeteende och utsatte mig själv ofta för fara. Jag brydde mig inte ifall jag skulle dö för sanningen var att jag längtade efter döden.
Världen var för hemsk för att leva i och allt jag vill var att slippa må så dåligt
Så när karaktären Ellen försvinner in i sitt mörker så kan jag relatera till det. Och jag förstår Astrids tankar. För jag hade själv en bästa vän som hade svårt att sova på nätterna. För hon visste inte vilka jag umgicks med eller om jag ens skulle överleva natten. Jag pratar sällan om det som varit för som ni säkert förstår är det extremt jobbigt. Men ärren på mina armar avslöjar att mitt liv inte har varit enkelt.
Även om jag kunde känna igen mig i Antiloper så tycker jag inte om sättet som boken är skriven på. Jag upplever den som rörig. Boken utspelar sig för de mesta ur Astrids perspektiv men jag hade nog velat ha ett större djup. Vissa sidor är så störande där författaren väljer att rabbla upp en massa saker som: chipspåsar, cigaretter, collagetröjor, cybervärldar, dagboksanteckningar, discokulor, drömmar osv. Sen tycker jag det läggs alldeles för mycket fokus på saker runtomkring istället för karaktärerna.
Antiloper en bok av Ester Roxberg
Jag tror som sagt att jag hade tyckt om boken om jag gick i gymnasiet. Just för att jag hade kunnat relatera så mycket till Ellen i boken. Men som vuxen så hade jag velat ha ett större djup. Boken tar upp ett otroligt viktigt ämne men jag känner att jag hade velat ha mer. Nu känns det som att författaren bara är vid ytan och nuddar istället för att dyka rätt ner. Om ni har läst boken, vad tycker ni? Delar ni min uppfattning eller håller ni inte alls med?
